NJA 2011 not 45

Den 20:e. 45. (T 199-10) R.C. mot Justitiekanslern angående skadestånd.

R.C. yrkade i Svea hovrätt – som det fick förstås – att hovrätten skulle förplikta staten att utge skadestånd till honom med visst belopp. Till stöd för sin talan anförde R.C. i huvudsak att ledamöterna vid Nacka tingsrätt hade begått fel och varit försumliga vid avgörandet av mål T 2587-03 i vilket R.C. var part.

Hovrätten konstaterade i dom den 7 december 2009 att de fel och försummelser som påstods var att hänföra till domarnas rättstillämpning och bevisvärdering varför de inte kunde betraktas som culpösa. Mot bakgrund därav och då Nacka tingsrätts dom efter överklagande undanröjts av Svea hovrätt med anledning av parternas förlikning fann hovrätten det uppenbart att R.C:s talan var ogrundad. I domslutet ogillade hovrätten käromålet.

R.C. yrkade att HD med ändring av hovrättens dom skulle bifalla käromålet.

HD , dom i huvudsaklig överensstämmelse med föredraganden . Domskäl . Som hovrätten konstaterat grundar sig R.C:s talan på att domarna vid tingsrätten har gjort sig skyldiga till fel och försummelser vid sin rättstillämpning och bevisvärdering.

För att skadeståndsskyldighet ska föreligga för staten i ett fall som detta krävs att det har varit fråga om uppenbart oriktiga bedömningar av domarna (se NJA 1994 s. 654). Av handlingarna i målet och av det som R.C. har anfört framgår det att detta krav inte är uppfyllt.

Eftersom R.C:s talan är uppenbart ogrundad ska dom meddelas utan att motparten har delgetts överklagandet med föreläggande att svara (jfr HD:s dom den 12 maj 2011 i mål T 462-11).