NJA 2011 not 53

Den 14:e. 53. (Ö 5696-10) Helgeådalens Begravningsbyrå mot dödsboet efter R.L. angående tillstånd till prövning i hovrätt av mål om fastställande av utdelningsförslag.

Efter egen ansökan försattes dödsboet i konkurs av Kristianstads tingsrätt den 26 maj 2009. I konkursförvaltarens utdelningsförslag föreslogs att tillgångarna i boet skulle fördelas på visst sätt, innebärande bl.a. att begravningsbyrån – som enligt konkursbouppteckningen hade en fordran på dödsboet om 21 128 kr – erhöll utdelning med 397 kr 74 öre.

Begravningsbyrån invände mot utdelningsförslaget och gjorde gällande bl.a. att den försäkringsersättning avseende begravningshjälp om 21 400 kr som hade utbetalats till dödsboet från AFA Försäkring var utmätningsfri enligt 5 kap. 6 § UB och därför borde ha utbetalats till begravningsbyrån.

Av handlingar som gavs in av begravningsbyrån framgick att AFA Försäkring den 26 maj 2009 hade utbetalat 21 400 kr till visst konto och att utbetalat belopp normalt var tillgängligt inom en vecka.

Konkursförvaltaren uppfattade invändningen som att begravningsbyrån gjorde gällande separationsrätt till begravningshjälpen och förklarade att förbudet mot utmätning inte längre gällde, eftersom medlen inte hade hållits avskilda sedan de betalats ut.

Tingsrätten fastställde utdelningsförslaget och angav att frågan om separationsrätt inte kunde prövas i form av klander av utdelningsförslag utan förutsatte särskild talan.

Begravningsbyrån överklagade beslutet i Hovrätten över Skåne och Blekinge som, efter att ha inhämtat vissa uppgifter från konkursförvaltaren angående behållningen på dödsboets bankkonto den 26 maj 2009, i beslut den 11 november 2010 inte meddelade prövningstillstånd.

HD:s beslut . Skäl . I HD har framkommit att begravningshjälpen blev tillgänglig på ett av dödsboets konton den 28 maj 2009 och att det som antecknats på hovrättens dagboksblad om behållningen på dödsboets konton således är felaktigt.

Enligt 3 kap. 3 § konkurslagen ska till ett konkursbo räknas all egendom som tillhörde gäldenären när konkursbeslutet meddelades eller tillfaller honom under konkursen och som är sådan att den kan utmätas.

Av 5 kap. 6 § 1 och 3 st. UB framgår bl.a. att medel för begravning som tillfaller ett dödsbo på grund av en försäkring upp till ett visst belopp inte får utmätas, om det strider mot det angivna ändamålet. I bestämmelsens 2 st. anges att sedan medlen har betalats ut gäller förbudet mot utmätning så länge de hålls avskilda.

Den i målet aktuella begravningshjälpen hade inte betalats ut vid konkursutbrottet och borde, när den sedermera betalades ut, inte ha tillförts konkursboet.

Under denna förutsättning uppstår frågan om begravningsbyrån kan anses ha en självständig rätt till de aktuella medlen och om denna rätt i så fall är att anse som separationsrätt. Först måste dock ställning tas till om begravningsbyråns anspråk på bättre rätt till medlen än konkursboet kan prövas inom ramen för utdelningsförslaget eller om en sådan prövning, som tingsrätten har angett, förutsätter en särskild talan (se NJA 1970 s. 32 och NJA 1985 s. 209 angående äldre rätt). Det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att den frågan prövas av högre rätt.

Avgörande . Med ändring av hovrättens beslut meddelar HD tillstånd till målets prövning i hovrätten.