NJA 2015 not 6

Den 17:e. 6. (Ö 3818-14) Överklagande av T.I. angående avvisning av ansökan om erkännande av utländsk dom.

T.I. ansökte i Svea hovrätt om att hovrätten skulle förordna att ett beslut om vårdnad från The Registration Office of Muang Samut Prakan Distrikt i Thailand skulle erkännas i Sverige.

I beslut den 21 juli 2014 avvisade hovrätten hennes ansökan på den grunden att hovrätten saknade behörighet att pröva ansökan.

T.I. yrkade i HD att vårdnadsbeslutet skulle erkännas.

HD, beslut i huvudsaklig överensstämmelse med föredraganden: Skäl. Skatteverket beslutade den 20 augusti 2013 att folkbokföra C.C. på samma bostadsadress som hennes moder, T.I. I beslutet anmärkte Skatteverket under rubriken ”Upplysning utöver beslut” att för att få ensam vårdnad i Sverige ska den utländska vårdnadsdomen lämnas till svensk domstol för giltigförklarande.

T.I. ansökte därefter hos Jönköpings tingsrätt om att en dom meddelad i Thailand den 28 januari 2013 skulle förklaras giltig i Sverige. Till ansökan fanns bifogad en handling rubricerad ”Registration of Divorce” utfärdad den 28 januari 2013 av The Registration Office, Muang Samut Prakan i Thailand. Av handlingen framgår bl.a. att makarna T.I. och P.C. var överens om att skiljas och att vårdnaden om den gemensamma dottern C.C. skulle tillkomma modern ensam.

Efter att ha berett T.I. tillfälle att yttra sig i frågan överlämnade Jönköpings tingsrätt ansökan till Svea hovrätt. Hovrätten har i det överklagade beslutet avvisat ansökan.

För att ett utländskt avgörande angående vårdnad om barn ska erkännas i Sverige krävs att det finns stöd i lag (NJA 1974 s. 629 I och II). Sådant stöd finns beträffande vårdnadsavgöranden som har meddelats i en stat som har tillträtt 1980 års Europarådskonvention och 1996 års Haagkonvention som båda reglerar bl.a. erkännande och verkställighet av vårdnadsavgöranden. Bestämmelser om detta finns i lagen (1989:14) om erkännande och verkställighet av utländska vårdnadsavgöranden m.m. och i lagen (2012:318) om 1996 års Haagkonvention. Regeringen kan också under vissa förutsättningar föreskriva att 1989 års lag ska tillämpas i förhållande till någon annan stat.

En förklaring om att ett utländskt vårdnadsavgörande ska erkännas i Sverige kan inte lämnas med stöd av 1989 års lag utan endast med stöd av 2012 års lag. Svea hovrätt var således enligt 6 § i 2012 års lag behörig att pröva en ansökan om erkännande av ett vårdnadsavgörande som meddelats av en stat som har tillträtt Haagkonventionen, men var inte behörig att pröva avgöranden från andra stater. (Numera är tingsrätt behörig, se SFS 2014:934 och SFS 2014:1521.)

Thailand har inte tillträtt vare sig Europarådskonventionen eller Haagkonventionen och regeringen har inte meddelat någon föreskrift som gäller thailändska vårdnadsavgöranden.

Det är alltså inte möjligt för svensk domstol att förklara att ett thailändskt vårdnadsavgörande erkänns i Sverige. Frågan om ett thailändskt vårdnadsavgörande gäller i Sverige kan däremot prövas av tingsrätt inom ramen för ett vårdnadsmål, om den förälder som ensam har vårdnaden om barnet enligt det thailändska avgörandet ansöker om att tingsrätten ska besluta om ensam vårdnad genom en svensk dom. Om tingsrätten anser att det thailändska avgörandet inte gäller i Sverige, får den pröva om avgörandet ändå bör tillmätas någon betydelse i vårdnadsmålet (se NJA 2013 N 17).

Eftersom Svea hovrätt inte var behörig att pröva T.I:s ansökan ska överklagandet avslås.

Beslut. HD avslår överklagandet.