NJA 2018 not 19

Den 29 :e. 19 . (B 5612-17) B.I. mot Riksåklagaren angående skattebrott m.m.

B.I. överklagade en dom meddelad av Hovrätten för Övre Norrland den 8 november 2017.

B.I. yrkade att HD skulle ogilla åtalet och talan om företagsbot samt befria henne från skyldigheten att betala avgift till Brottsofferfonden.

Riksåklagaren motsatte sig att hovrättens dom ändrades.

HD, dom. Bakgrund

B.I. äger en jordbruksfastighet. År 2012 blev hon registrerad för mervärdesskatt. Registreringen skedde på Skatteverkets initiativ efter att hon dels gjort en gallring av skog vilket gett inkomster om ca 35 000 kr, dels hade fått ersättning med ca 25 000 kr för en avverkning som Banverket stått för. B.I. har även därefter haft vissa begränsade inkomster av näringsverksamhet. Hon har löpande anlitat en redovisningskonsult som har hjälpt henne med att bl.a. upprätta deklarationer.

B.I. köpte 2014, under uppgiven ställning som näringsidkare, en hästtransport på avbetalning. Köpesumman var närmare 1 600 000 kr. Hästtransporten var avsedd för B.I:s dotter och skulle inte, annat än marginellt, användas i näringsverksamheten. I samband med köpet hade B.I. kontakt med en rådgivare på banken som hon diskuterade olika finansieringsmöjligheter med.

Det är klarlagt att B.I. den 11 juni 2015 lämnade oriktiga uppgifter i sin deklaration avseende mervärdesskatt, vilket gav upphov till fara för att skatt skulle tillgodoräknas henne eller utbetalas till henne med 318 750 kr. Det är vidare klarlagt att hon den 15 juni 2015 lämnade en oriktig uppgift i sin inkomstdeklaration avseende näringsverksamhet och att denna uppgift gav upphov till fara för att skatt skulle undandras det allmänna med 76 500 kr.

Den oriktiga uppgiften i inkomstdeklarationen bestod i att B.I. som kostnad i sin näringsverksamhet tog upp avskrivningar avseende hästtransporten; en kostnad som inte var hänförlig till näringsverksamheten. I deklarationen avseende mervärdesskatt bestod den oriktiga uppgiften i att hon som ingående mervärdesskatt tog upp ett belopp som avsåg inköp av hästtransporten.

Skattebrott och vårdslös skatteuppgift

För skattebrott döms den som på annat sätt än muntligen uppsåtligen lämnar oriktig uppgift till myndighet eller underlåter att till myndighet lämna deklaration, kontrolluppgift eller annan föreskriven uppgift och därigenom ger upphov till fara för att skatt undandras det allmänna eller felaktigt tillgodoräknas eller återbetalas (2 § skattebrottslagen, 1971:69). Det krävs att uppsåtet täcker samtliga objektiva förutsättningar, däribland uppgiftens oriktighet. Missuppfattning eller okunnighet om de skatteregler som rekvisitet ”oriktig uppgift” syftar på medför att kravet på subjektiv täckning inte är uppfyllt.

Den som på annat sätt än muntligen av grov oaktsamhet lämnar oriktig uppgift och därigenom ger upphov till motsvarande fara som i 2 § döms för vårdslös skatteuppgift (5 §). Av förarbetena till skattebrottslagen följer att grov oaktsamhet ska anses föreligga endast om gärningsmannen genom sitt beteende gjort sig skyldig till oaktsamhet i mer avsevärd mån. Först om denne slarvat i högre grad vid t.ex. upprättandet av en deklaration eller visat en uppenbar likgiltighet för att sätta sig in i de beskattningsregler som han eller hon har haft att tillämpa, bör grov oaktsamhet anses föreligga. (Se prop. 1971:10 s. 256 och prop. 1995:170 s. 164.)

HD har uttalat att begreppet grov oaktsamhet i skattebrottslagens mening måste ges en restriktiv tolkning. Oaktsamheten får i regel bedömas som grov när gärningsmannen medvetet tagit en risk i fråga om deklarationens riktighet, medan glömska, förbiseende, missförstånd och andra former av omedveten oaktsamhet endast i speciella fall omfattas av straffbestämmelsen. (Se bl.a. NJA 1983 s. 374 och NJA 2004 s. 510 I och II.)

B.I. åtalades för skattebrott, alternativt vårdslös skatteuppgift. Tingsrätten frikände B.I. Domstolen fann att utredningen endast gav stöd för att hon agerat oaktsamt och att oaktsamheten inte var att bedöma som grov. Hovrätten fann att B.I. hade handlat med likgiltighetsuppsåt och dömde henne för två fall av skattebrott.

HD:s bedömning

Den huvudsakliga bevisningen består av B.I:s egna uppgifter. Hon har sammanfattningsvis uppgett följande. Hennes kunskaper om bokföring och skatterätt är mycket begränsade och hon förutsatte att den rådgivning som hon fick av bankrådgivaren och redovisningskonsulten var korrekt. Frågan om vad hästtransporten skulle användas till berördes i och för sig inte uttryckligen, men det var känt för alla inblandade att fordonet skulle användas av hennes dotter. Tanken var också att det skulle ske uthyrning av platser i hästtransporten, vilket också skedde vid några tillfällen, och hon har redovisat intäkterna i sin deklaration.

Hon uppfattade bankrådgivaren på så sätt att hon tillfälligt skulle få tillbaka mervärdesskatten, men att pengarna skulle återbetalas när fordonet såldes. Det lät märkligt att pengar skulle flyttas fram och tillbaka, men hon reflekterade aldrig över att det kunde vara något oriktigt eller olagligt med upplägget. Hon ställde därför inte några frågor om det till exempelvis Skatteverket. Det hade hon givetvis gjort om hon hade misstänkt att något var fel.

De rådgivare som B.I. haft kontakt med har inte hörts i målet och den skriftliga bevisning som åklagaren har åberopat tar främst sikte på Skatteverkets hantering av ärendet och B.I:s agerande efter det att deklarationerna lämnats in. Den skriftliga bevisningen är inte sådan att B.I:s uppgifter, som inte är så orimliga eller osannolika att de kan lämnas utan avseende, kan anses ha motbevisats.

Det får således godtas att B.I. inte har insett att uppgifterna kunde vara oriktiga. Hon ska därför inte dömas för skattebrott.

Frågan är då om B.I. ska dömas för vårdslös skatteuppgift.

B.I. har, genom att inte sätta sig in i de relevanta skattereglerna, varit oaktsam. Hon har emellertid anlitat en redovisningskonsult för att få hjälp med deklarationerna och annat är inte utrett än att de oriktiga uppgifter hon lämnat har föranletts av ett missförstånd från hennes sida. Utredningen ger alltså inte stöd för att B.I. har varit grovt oaktsam. Åtalet ska även i den delen lämnas utan bifall.

Vid dessa bedömningar ska yrkandet om företagsbot ogillas och B.I. befrias från skyldigheten att betala avgift till Brottsofferfonden.