RÅ 1993:84
Kyrkoråd i församling, som ingår i total flerpastoratssamfällighet, har beslutat att inköpa orgel som utgör byggnadstillbehör till församlingskyrkan. Beslutet har ansetts innebära överskridande av kyrkorådets befogenhet.
Kammarrätten i Göteborg
Kyrkorådet i Haga församling beslöt den 20 september 1990, § 117, att inköpa en orgel till församlingskyrkan.
I överklagande hos kammarrätten yrkade H.K. att beslutet skulle upphävas och anförde bl. a. följande. 1. Beslutet hade inte tillkommit i laga ordning. 2. Kyrkorådet hade överskridit sin befogenhet då man beslutat inköpa orgeln. Haga församling ingick i Göteborgs kyrkliga samfällighet, som var en total ekonomisk samfällighet. Kyrkorådet saknade därför beslutanderätt i ekonomiska frågor utom på delegation beträffande anvisat anslag. Något anslag för inköp av orgeln hade inte anvisats. 3. En orgel var dessutom att räkna som fast egendom och sådan egendom ansvarade samfälligheten för.
Domskäl
Kammarrätten i Göteborg (1991-04-23, Rydin, Ståhlgren, Carlstoft, referent samt särskilda ledamöterna Sjunnesson och Thuresson) yttrade: I 1 kap. 3 § första stycket församlingslagen (1988:180) stadgas att en församling själv eller i samverkan med andra församlingar får sköta sina angelägenheter. Enligt 6 § andra stycket får dock församlingarna inom flera pastorat bilda kyrklig samfällighet för att sköta en eller flera av de ekonomiska församlingsangelägenheter som anges i 3 § andra stycket 1-7 (flerpastoratssamfällighet) eller alla sådana angelägenheter (total flerpastoratssamfällighet). Haga församling ingår i Göteborgs kyrkliga samfällighet, som är en total flerpastoratssamfällighet. - Haga församlings kyrkoråd har beslutat inköpa en orgel från J.B. i USA för 282 000 dollar och givit ordföranden i uppdrag att teckna församlingens firma vid kontraktstecknandet såväl med J.B. som med Musikhögskolan före den 30 september 1990. Kyrkorådet har hänvisat till ett protokoll den 24 april 1989 från kyrkonämndens i Göteborgs kyrkliga samfällighets ekonomiutskott, enligt vilket utskottet var positivt till orgeln under förutsättning att Musikhögskolan svarade för hela investeringskostnaden. Av handlingarna framgår emellertid att något sådant åtagande aldrig aktualiserats. Dessutom framgår att samfällighetens centrala byggnadskommitté vid sammanträde den 17 maj 1989 framhållit de problem som kan uppstå funktionellt och juridiskt vid olika former för sambruk och samägande av orgel i Hagakyrkan samt förordat åtgärder avseende den befintliga läktarorgeln. Något anslag från kyrkonämnden kan därför varken anses ha anvisats eller ställts i utsikt. - Emellertid hänvisas i det överklagade beslutet till § 97 i kyrkorådets föregående protokoll (den 30 augusti 1990). I detta lämnas uppgiften att Stiftelsen Haga församlingshem ställer upp med ekonomiska garantier. Vidare framgår av anteckningar från möte om orgeln å kyrkonämndens kansli den 11 oktober 1990, därvid företrädare för kyrkorådet önskat fastighetsavdelningens hjälp i frågan, att kontraktet var undertecknat och första likvid á 300 000 kr var betald. Nästa likvid á 1200 000 kr skulle förfalla i oktober. Frågan är då om detta kan anses utvisa att donationsmedel, som kyrkorådet fritt kunnat förfoga över, tagits i anspråk för ändamålet. Öhrling Reveko AB har i egenskap av revisorer i samfälligheten ansett att nyssnämnda båda protokoll ej givit tillräcklig information för bedömning av kyrkorådets handläggning av orgelinköpet och därför ställt ett antal frågor till kyrkorådet den 10 december 1990. En sådan fråga var vad det konkret innebär att Stiftelsen Haga församlingshem ställer upp med ekonomiska garantier. Inte heller kammarrätten anser sig med full säkerhet kunna avgöra om donationsmedel i erforderlig omfattning har ställts till förfogande för förvärvandet av orgeln. Det måste emellertid anses föreligga en stark presumtion för att kyrkorådet avser att finansiera inköpet med hjälp av stiftelsens tillgångar, eventuellt med tillhjälp av sponsormedel. I vart fall finns det inte något som visar att kyrkorådet - om detta är möjligt - iklätt samfälligheten någon betalningsskyldighet. Vid angivna förhållanden kan det inte anses visat, att kyrkorådet har överskridit sin befogenhet då man beslöt att inköpa orgeln. - Vad H.K. åberopat som besvärsgrunder under punkterna 1 och 3 är ej heller av beskaffenhet att göra beslutet olagligt i något av de hänseenden, som anges i 13 kap. 2 § församlingslagen, jämförd med 1 § första stycket samma lag. - Kammarrätten avslår överklagandet.
I besvär hos Regeringsrätten fullföljde H.K. sin talan.
Prövningstillstånd meddelades.
Regeringsrätten (1993-12-15, Björne, Brink, Wadell, Werner) yttrade: Haga församling ingår i Göteborgs kyrkliga samfällighet. Samfälligheten är en total flerpastoratssamfällighet. Enligt 1 kap. 6 § i församlingslagen (1988:180) som gällde när det överklagade beslutet fattades, och som i sak har samma innehåll som 11 kap. 4 § i nu gällande kyrkolag (SFS 1992:300), sköter en sådan total flerpastoratssamfällighet alla de ekonomiska församlingsangelägenheter som anges i 1 kap. 3 § andra stycket 1-7 församlingslagen. Bland de uppräknade församlingsangelägenheterna ingår som nr 3 anskaffande och underhåll av kyrkobyggnad, församlingshus och andra församlingslokaler. Församlingar som ingår i en total pastoratssamfällighet har inte kvar någon egen utdebiteringsrätt (se prop. 1987/88:31 s. 250).
Fråga uppkommer om kyrkorådet i Haga församling genom beslutet att inköpa den i målet aktuella orgeln överskridit sin befogenhet.
Av förarbetena till församlingslagen framgår i fråga om fördelningen av kompetensen mellan församling och obligatorisk pastoratssamfällighet att församlingen svarar för främjande av kyrkans gudstjänstliv, undervisning, diakoni och evangelisation. Församlingen får också ha hand om den lösa egendom som inte är byggnadstillbehör i församlingens kyrka och i övriga lokaler för församlingsverksamheten. Församlingen skall godkänna ändringar av kyrkorummets utseende. Pastoratssamfälligheten skall ha hand om anskaffning och underhåll av församlingskyrkan och dess fasta inredning och annat byggnadstillbehör. Pastoratssamfälligheten skall då ha ansvar för byggnaderna, den fasta inredningen och annat som byggnaden försetts med och som är avsett för stadigvarande bruk för byggnad. Till den fasta inredningen hör bl.a. en orgel av förevarande slag. Vidare anförs i förarbetena att hinder ej skall anses föreligga för en församling att själv med frivilliga medel och gåvor bekosta den ytterligare utsmyckning som församlingen anser önskvärd. I den mån den fasta inredningen berörs kan en förändring inte vidtas utan överenskommelse med pastoratet (a. prop. s. 85 ff.).
Av vad som redovisats ovan framgår att det varken i församlingslagen eller dess förarbeten finns stöd för att kyrkorådet i Haga församling själv beslutar om inköpet av den ifrågavarande orgeln som utgör byggnadstillbehör. Regeringsrätten finner därför att kyrkorådet genom beslutet överskridit sin befogenhet. Beslutet skall därför upphävas.
Regeringsrätten ändrar kammarrättens dom och upphäver Haga församlings kyrkoråds beslut den 20 september 1990, § 117.