RÅ 1993:85
Montering av utvändiga tilläggsfönster, vilkas bågar och karmar var försedda med täckplåt av aluminium målad i samma färg som de befintliga fönstrens bågar och karmar av trä, har i visst fall inte ansetts innebära sådan ändring av byggnad som avsevärt påverkar byggnadens yttre utseende.
Bostadsrättsföreningen Vakteln 9 ansökte hos Byggnadsnämnden i Stockholm om bygglov för att sätta upp utvändiga tilläggsfönster av aluminium på gatufasaden på fastigheten Vakteln 9 vid Valhallavägen 84 inom stadsdelen Östermalm.
Stadsbyggnadskontoret avgav tjänsteutlåtande den 17 augusti 1989 och yttrade:
Ansökan avser: Tilläggsfönster av aluminium på gatufasaderna mot Valhallavägen och L-J:s Plan. Bytet föranlett av kommunens erbjudande om bidrag för bullerdämpande åtgärder vid starkt trafikerade gator. - Fastighetsägare: Brf Vakteln 9. - Stadsmuséet klassificering: Större kulturhistoriskt värde (grönt): Byggnadsår 1894-95, arkitekt A. W. Kander. Rött fasadtegel med grå slätputsade lister och omfattningar, sockel av granit. Burspråk samt balkonger och franska fönster med dekorativa smidesräcken. - Bakgrund: Gatukontoret har under 1989 gått ut till fastighetsägare utmed Valhallavägen, från Lidingövägen till Roslagstull, med information och ett erbjudande om ett generöst bidrag för att dämpa trafikbullerstörningar i bostaden. Avsikten med bidragen var att möjliggöra en extra ljudisolerande ruta för att i första hand begränsa det lågfrekventa bullret, som anses särskilt stressande. Detta uppnås billigast med en invändig tilläggsruta med stort luftspaltavstånd samt tätning. Bidragen kan även användas för andra åtgärdsmetoder. För att erhålla bidrag utförs efter åtgärderna bullermätningar i bostäderna. - Fastighetsägare och fönstertillverkare har vänt sig till distriktet för att få förhandsinformation om utvändiga tilläggsrutor kan accepteras ur fasadändringssynpunkt. Vid besiktningar har distriktet sammanställt en bedömning av vilka fastigheter som kan tänkas få bygglov för utvändiga åtgärder och vilka som rekommenderas invändiga. Fönstertillverkarna har erhållet ett brev ang. detta för att kunna hjälpa till vid rådgivningen. Avseende Vakteln 9 har distriktet rekommenderat invändiga åtgärder. - Distriktets bedömning: Vakteln 9 är en mycket vacker och välbevarad hörnfastighet som tillsammans med övriga hus vid L-J:s Plan utgör en kulturhistoriskt och stadsbildsmässigt mycket intressant och värdefull miljö. I kontakter med fastighetsägaren och fönstertillverkare har enbart invändiga åtgärder rekommenderats. Sökandes fönstertillverkare kan erbjuda alldeles utmärkta fönster, men visar i detaljstudier för Vakteln 9 att förändringen blir avsevärd med bl.a. täckplåtar. Detta skulle förvanska gatufasaderna på ett olyckligt sätt. - Förslag till beslut: Byggnadsnämnden med stöd av kap. 3:12 PBL avslår ansökan om fasadändring med tilläggsfönster på gatufasaderna inom fastigheten Vakteln 9.
Byggnadsnämnden avslog den 31 augusti 1989, § 36, ansökningen om bygglov med hänsyn till vad Stadsbyggnadskontoret angivit i utlåtandet och som byggnadsdelegerade hade tillstyrkt.
Bostadsrättsföreningen överklagade byggnadsnämndens beslut och anförde bl. a. följande. Tilläggsfönstren skulle komma att så väl smälta in i gatufasaderna att förändringen knappast skulle komma att märkas. Invändiga tilläggsfönster skulle innebära ett kraftigt stilbrott i den inre miljön. Ljudisoleringen skulle även bli otillräcklig. Åtgärderna var inte av sådan art att bygglov krävdes.
Länsstyrelsen i Stockholms län (1989-12-19) yttrade: Fastigheten Vakteln 9 omfattas av detaljplan. Enligt 8 kap. 3 § 1. plan- och bygglagen (1987:10), PBL, krävs inom områden med detaljplan bygglov bl.a. för att göra ändringar av byggnader som avsevärt påverkar byggnadernas yttre utseende. - Föreslagen fasadändring innebär sådan ändring av byggnaden som avsevärt påverkar dess yttre utseende och kräver därför bygglov. - Enligt 3 kap. 12 § PBL får byggnader som är särskilt värdefulla från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt eller som ingår i ett bebyggelseområde av denna karaktär, inte förvanskas. - Den aktuella byggnaden är av sådant kulturhistoriskt värde att den inte får förvanskas. Länsstyrelsen delar byggnadsnämndens bedömning att utvändiga tilläggsfönster på byggnaden skulle förvanska gatufasaderna på ett sätt som inte kan accepteras från kulturhistorisk synpunkt. - Länsstyrelsen ändrar inte det överklagade beslutet.
Kammarrätten i Stockholm
I besvär hos kammarrätten yrkade bostadsrättsföreningen att kammarrätten i första hand måtte förklara att bygglov inte erfordrades och i andra hand undanröja länsstyrelsens beslut och bevilja bygglov avseende utvändiga tilläggsfönster. Föreningen anförde bl.a. följande. De av föreningen föreslagna åtgärderna var inte av den arten att byggnadens karaktär skulle förändras. Karaktären påverkades inte av om materialet i fönsterbågarna var grönlackerat trä eller grönlackerad aluminium. Tilläggsfönstren skulle inte komma för långt ut i förhållande till fasaden i övrigt. Fönstersmygmåttet var ca 120-130 mm och, enligt fönstertillverkaren, skulle de nya fönsterkarmarna komma ut endast ca 26 mm räknat från de nuvarande karmarna. Byggnadsnämnden avstyrkte bifall till besvären och anförde bl.a. följande. Enligt Stockholms Stadsmuseums kulturhistoriska klassificering hade fastigheten större kulturhistoriskt värde (grönt). Vid en stadsplaneändring borde fastigheten ges q-bestämmelser. Esplanaderna var av riksintresse för kulturminnesvården. Bl. a. Valhallavägen var exempel på hur esplanadsystemet förverkligades i Stockholm i slutet av 1800-talet. Esplanaderna bildade värdefulla stadsmiljöer och utgjorde storstadens paradgator genom de inramande monumentala bostadspalatsen. Det var väsentligt att Valhallavägen bevarade ursprunglig karaktär. Detaljutförandet och användningen av ursprungligt material var därvid av stor vikt. Utvändiga tilläggsfönster innebar att fönsterkarmar och fönsterbågar fick ändrade förhållanden vad gällde djup, profilering och material, vilket av kulturhistoriska skäl inte kunde accepteras. - Enligt ritning bifogad till ansökan om bygglov skulle tilläggsfönstren komma att ta 36 mm i anspråk av fönstersmygens 120 mm. Bullertekniskt krävdes ett luftspaltsavstånd mellan glasrutorna som skulle stå i strid med varje försök att kombinera utvändig ljudisolering mot trafikbullret på Valhallavägen och ett bevarande av fönsterutformningen på fastigheten. - Föreningen anförde även följande. Även om utvändiga tilläggsfönster tog 36 mm av fönstersmygens 120-130 mm i anspråk skulle inte fönstren komma för långt ut i förhållande till fasaden. Byggnadsnämnden gick, med hänsyn till utvecklingen på det byggnadstekniska området, alldeles för långt i sina bevarandeambitioner.
Domskäl
Kammarrätten i Stockholm (1991-11-13, Siegard, Pernold, Johannesson, referent) yttrade: Kammarrätten har den 10 april 1991 hållit syn på den aktuella fastigheten med omgivning samt på de av föreningen som jämförelseobjekt åberopade fastigheterna Östermalmsgatan 68 A och Birger Jarlsgatan 121. Vad därvid iakttagits och vad i övrigt förekommit föranleder inte till annan bedömning än den länsstyrelsen gjort. - Kammarrätten avslår besvären.
Bostadsrättsföreningen fullföljde sin i kammarrätten förda talan. Prövningstillstånd meddelades.
Byggnadsnämnden avstyrkte bifall till besvären.
Riksantikvarieämbetet och Statens historiska muséer samt Boverket avgav yttranden i målet.
Regeringsrätten höll muntlig förhandling och syn.
Dessförinnan hade utredningen efter förordnande av Regeringsrätten kompletterats, varvid bostadsrättsföreningen uppgivit bl.a. följande. Det var 10 mm mellan glasyta och båge och 33 mm mellan glasyta och fönsterkarm på de nuvarande fönstren, vilket innebär att karmen sköt ut 23 mm i förhållande till bågen. Cirka hälften av husets fönster byttes ut för ca 15 år sedan. Även bland övriga fönster fanns sådana som var maskinmässigt gjorda. Det fanns inga fönster med buktiga eller färgade glas. Färgen på de nya fönstren blev densamma som på de nuvarande både till kulör och glans och höll mycket bättre och längre på aluminiumplåt än på en fönsterkarm i trä. Profileringen på de nya fönstren fick inte exakt samma mått som på de nuvarande men följde samma princip. Avståndet i de nya fönstren mellan glasyta och båge var 11 mm, vilket skulle jämföras med ovannämnda 10 mm, och avståndet mellan glasyta och karm var 18 mm, vilket skulle jämföras med 33 mm. Avståndet mellan det nuvarande fönsterglaset och glaset i de nya fönstren blev 49 mm.
Byggnadsnämnden hade bl. a påpekat att fönsterglas i ursprungliga fönster ej var av modern floatglastyp, vilket innebär att glasytan var "bucklig" och gav en skiftande glansdagereffekt. Enligt nämnden skulle tilläggsfönstren inte komma att få samma profilering som de nuvarande fönstren och utförandet med en täckplåt vars yttersida låg 15 mm utanför glaset gav ett "utplattat" utseende, vilket även gällde mittposter och tvärposter.
Vid synen iakttogs en på Regeringsrättens begäran monterad modell av ett sådant tilläggsfönster som bostadsrättsföreningen vill sätta upp. Det skall dock anmärkas att mittposten på modellfönstret kommit att bli 38 mm bredare än som var avsett.
Regeringsrätten (1993-12-22, Björne, Brink, Wadell, Werner, Ragnemalm) yttrade: Bostadsrättsföreningen har för avsikt att på byggnaden på Vakteln 9 montera utvändiga tilläggsfönster med båge och karm som är försedda med täckplåt av aluminium. I målet uppkommer till att börja med frågan om åtgärden innebär att byggnadens karaktär förändras i sådan grad att den kräver bygglov. Om detta anses vara fallet uppkommer frågan om åtgärden innebär sådan förvanskning av byggnaden som avses i 3 kap. 12 § PBL.
Fastigheten Vakteln 9 ligger i ett område med detaljplan. I sådana områden krävs, utöver vad som föreskrivs i 8 kap. 1 och 2 §§ PBL, bygglov för att färga om byggnader eller byta fasadbeklädnad eller taktäckningsmaterial samt för att göra andra ändringar av byggnader som avsevärt påverkar deras yttre utseende. Detta framgår av 8 kap. 3 § första stycket 1. PBL.
Med åtgärder som avsevärt påverkar byggnadens yttre avses icke alltför obetydliga ingrepp eller andra förändringar i byggnadens substans, såsom att man putsar eller lägger på ytterpanel på en byggnad som tidigare inte varit putsad eller försedd med panel, eller att man tar upp nya fönster eller dörrar eller väsentligt ändrar befintliga sådana (jfr Didón m.fl., Plan- och bygglagen, s. 429).
Bygglov har sålunda enligt rättspraxis (RÅ 1986 ref. 156) krävts för att byta fönster med karm och båge av brunmålat trä mot fönster med karm och båge av vit plast och bredare profiler. Däremot har en åtgärd att vid fönsterbyte sätta in tonade glas inte ansetts väsentligt påverka byggnadens yttre utseende (RÅ 1987 ref. 35). Vidare framgår av rättspraxis att bedömningen av om en åtgärd avsevärt påverkar en byggnads yttre utseende skall ske med utgångspunkt i byggnaden som sådan utan hänsynstagande till den omgivande miljön (RÅ 1987 ref. 4).
I samband med synen har uppgivits att bågar och karmar på tilläggsfönstren skall ha väsentligen samma bredd som på de nuvarande fönstren och att färgen på täckplåtarna skall ha samma kulör som färgen på nuvarande bågar och karmar. På det modellfönster som iakttogs vid synen var färgen på bågar och karmar av samma kulör som på övriga fönster. Vidare har uppgivits att avsikten är att byggnadens hela fasad skall renoveras i samband med att tilläggsfönstren monteras.
Utredningen i målet ger visserligen vid handen att monteringen av utvändiga tilläggsfönster medför att fönsternischerna blir grundare och att profilerna på fönsterbågarna och karmarna kommer att skilja sig något från de nuvarande. Vidare kommer de fönsterglas av äldre buktigare typ som nu finns i ungefär hälften av byggnadens fönster inte längre att synas, utan fönsterglasen blir genomgående av modern typ. Formerna i övrigt på fönster, fönsterbågar och fönsterkarmar och färgen på bågar och karmar kommer emellertid att i allt väsentligt överensstämma med nuvarande förhållanden.
På grund härav och med beaktande av att byggnadens fasad kommer att bli föremål för en total renovering samtidigt med att tilläggsfönstren monteras finner Regeringsrätten att den tilltänkta åtgärden att montera utvändiga tilläggsfönster på byggnaden på Vakteln 9 inte innebär en sådan ändring av densamma som avsevärt påverkar byggnadens yttre utseende. Bygglov krävs därför inte för åtgärden.
Vid denna utgång saknas anledning till uttalande om byggnaden har sådan karaktär som avses i 3 kap. 12 § PBL.
Regeringsrätten ändrar kammarrättens dom och länsstyrelsens beslut samt upphäver Byggnadsnämndens i Stockholm beslut den 31 augusti 1989, § 36.