RÅ 1994 not 114

Not 114. Överklagande av Gudrun G. ang. utdömande av vite enligt 21 § föräldrabalken. - Sten J. och Gudrun G. hade tillsammans dottern Kajsa, född 1981. Sedan de separerat

hade Gudrun G. ensam vårdnaden om dottern. Genom dom i juni

1988 förordnade Örebro tingsrätt att Sten J. skulle ha

umgängesrätt med dottern på närmare angivna tider. - På

ansökan av Sten J. förordnade Länsrätten i Örebro län genom

dom den 20 juni 1991, vilken vann laga kraft, att Gudrun G.

vid vite av 1 500 kr skulle överlämna Kajsa vid bostaden i

Örebro till Sten J. för umgänge bl.a. fredagen den 30 augusti 1991 kl. 16.00 - söndagen den 1 september 1991 kl. 18.00 och fredagen den 20 september 1991 kl 16.00 - söndagen den 22 september 1991 kl. 18.00. - I en ansökan i november 1991 yrkade Sten J. att länsrätten skulle förplikta Gudrun G. att utge förelagt vite för underlåtenhet att utlämna Kajsa för umgänge vid nämnda tillfällen. - Länsrätten i Örebro län (1992-04-16, ordf. Bryngelsson) gjorde - efter att ha redogjort för parternas utsagor m.m. - följande bedömning: Kajsa har befunnit sig i makarna G:s lägenhet vid de aktuella umgängestillfällena. Hon har emellertid vägrat att följa med fadern till Karlskrona men vill umgås med honom i Örebro. Vad Gudrun G. anfört om skälen till flickans inställning vinner stöd av Katarina Othelius-Pihls skriftliga redogörelse. Vid angivna förhållanden finner länsrätten inte visat att Gudrun G. brustit i sin skyldighet att vid sin bostad överlämna dottern på föreskrivna tider för umgänge med fadern. Förutsättningar att döma ut förelagt vite föreligger därför inte. - Länsrätten lämnar ansökan utan bifall. - I besvär fullföljde Sten J. sin talan. - Kammarrätten i Jönköping (1992-07-10, Elmin, von Strohkirch, Löfgren): Sten J. har uppgivit bl.a. följande. Gudrun G. har inte gjort vad som står i hennes makt för att utlämna Kajsa till honom så att umgänge skulle komma till stånd. Hon har inte varit närvarande vid ifrågavarande tillfällen då han skulle hämta Kajsa. Kajsa har varit "materiellt förberedd" då Sten J. kommit för att hämta henne. Hon har emellertid inte varit motiverad att följa med honom. - Gudrun G. har uppgivit bl.a. följande. Hon har uppfyllt vad som kan krävas av henne för att försöka få ett umgänge till stånd. Socialarbetare har givit henne rådet att det är lämpligt att hon inte är personligen närvarande för att underlätta för Kajsa vid överlämnandet. Detta gjorde hon för att flickan inte skulle behöva känna någon spänning mellan föräldrarna och på så sätt ha lättare att följa med sin far. Vid själva ögonblicket för överlämnandet har hon befunnit sig i en annan del av lägenheten. Kajsa har haft fullt förtroende för de personer som varit närvarande och detta har också gjort att spänningen blivit mindre. Kajsa har alltid varit förberedd, haft sin väska packad och Gudrun G. har hela tiden hoppats på att hon skulle följa med sin pappa. - Kammarrätten gör följande bedömning. - Länsrätten har i dom den 20 juni 1991 förordnat om verkställighet av tingsrättens dom om umgänge och därvid

förelagt Gudrun G. att vid vite om 1 500 kr överlämna Kajsa

vid bostaden i Örebro till Sten J. för umgänge vid nu

ifrågavarande två tillfällen. Umgänge kom emellertid inte

till stånd enligt föreläggandet. - Fråga i målet är om

Gudrun G. gjort vad som kan krävas av henne vid

överlämnandet, så att därigenom hinder föreligger att döma

ut det förelagda vitet. Gudrun G. har ett ansvar som

vårdnadshavare för Kajsa att göra allt hon kan för att ett

umgänge blir av. Det kan konstateras att Kajsas inställning

till umgänge med Sten J. var negativ vid de aktuella

tillfällena. Kammarrätten har i dom denna dag, mål

nr 2438-1992 (Anm. Se närmast följande notis), avseende verkställighet av tingsrättens dom om umgänge, funnit att det inte kan anses styrkt, att Kajsa har nått en sådan mognad att hennes vilja bör beaktas i det avseendet. Detta ställningstagande har betydelse även i förevarande mål.

Kammarrätten finner att utredningen i målet visar att

Gudrun G. inte tillräckligt aktivt verkat för att umgänge

skulle komma till stånd utan överlåtit ansvaret på Kajsa

att avgöra detta. Hon har därigenom inte gjort vad som på

henne ankommer. - Kammarrätten finner således, genom vad

som framkommit vid kammarrättens muntliga förhandling och

handlingarna i övrigt, att hinder för utdömande av vitet

inte föreligger. - Kammarrätten bifaller besvären och

ålägger, med ändring av länsrättens dom, Gudrun G. att utge

förelagda viten vartdera av 1 500 kr, avseende umgängestillfällena den 30 augusti 1991 och den 20 september 1991. - I besvär yrkade Gudrun G. att länsrättens dom skulle fastställas. - Sten J. bestred bifall till hennes talan och hemställde att Regeringsrätten skulle förordna två angivna läkare som sakkunniga. - Regeringsrätten (1994-02-24, Wahlgren, Voss, Wadell, B. Sjöberg, Ragnemalm): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten finner inte skäl att förordna om ytterligare utredning avseende Kajsas mognad och Gudrun G:s inverkan på Kajsas relation till Sten J. vid umgängestillfällena den 30 augusti och den 20 september 1991. - Av utredningen i målet framgår att Kajsa, som vid de aktuella umgängestillfällena var 9 år och 9 månader gammal, inte vägrat umgänge med Sten J. men motsatt sig att det skedde i dennes hem i Karlskrona. Även om Kajsa vid dessa tillfällen var ovanligt mogen för sin ålder, kan hon dock inte anses ha nått sådan mognad att hennes vilja borde beaktats på motsvarande sätt som en tolvårings. Det hade därför ålegat Gudrun G. att genom aktiv medverkan skapa förutsättningar för att Kajsa följde med Sten J. Gudrun G. har emellertid själv vidgått att hon vid de båda

umgängestillfällena hållit sig undan när Sten J. skulle

hämta Kajsa. Även med beaktande av de skäl härför som hon

anfört - att inte ställa Kajsa i en lojalitetskonflikt

mellan föräldrarna - kan Gudrun G. inte anses ha medverkat

vid överlämnandet i den utsträckning som, bl.a. med hänsyn

till Kajsas ålder, borde ha ålegat henne. Förutsättningar

för utdömande av de förelagda vitena föreligger därför. -