RÅ 1994 not 115
Mål om verkställighet enligt 21 kap. föräldrabalken
Not 115. Överklagande av Gudrun G. ang. verkställighet enligt 21 kap.föräldrabalken. - Sten J. och Gudrun G. hade tillsammans dottern Kajsa, född 1981. Sedan de separerat hade Gudrun G. ensam vårdnaden om dottern. Genom dom i juni 1988 förordnade Örebro tingsrätt att Sten J. skulle tillerkännas umgängesrätt med Kajsa på vissa närmare angivna tider, bl.a. vart tredje veckoslut från fredag eftermiddag till och med söndag eftermiddag samt två perioder om vardera två sammanhängande veckor varje sommarlov. - Hos länsrätten yrkade Sten J. att Gudrun G. skulle förpliktas vid vite av 3 000 kr att utlämna Kajsa till honom för umgänge fredagen den 29 maj kl. 16.00 - söndagen den 31 maj 1992 kl. 18.00, måndagen den 15 juni kl. 9.00 - måndagen den 29 juni 1992 kl. 18.00, måndagen den 20 juli kl. 9.00 - måndagen den 3 augusti 1992 kl. 18.00 samt fredagen den 21 augusti kl. 16.00 - söndagen den 23 augusti 1992 kl. 18.00. - Överlämnandet skulle ske vid Gudrun G:s bostad i Örebro. Sten J. yrkade vidare att Gudrun G. skulle förpliktas att ersätta honom hans rättegångskostnader i målet. - Gudrun G. medgav yrkad
umgängesrätt men bestred ansökan om verkställighet. Hon
yrkade att Sten J. skulle åläggas att betala hennes
rättegångskostnader i länsrätten. - Länsrätten i Örebro län (1992-05-22, ordf. Bryngelsson) gjorde - efter att ha redogjort för parternas utsagor samt berättelser av tre vittnen - följande bedömning. - Det av Sten J. åberopade förhållandet att Gudrun G. inte själv varit närvarande vid vissa tillfällen då dottern skulle överlämnas till honom för umgänge utan kommit överens med sin make att vara med innebär inte att hon underlåtit att överlämna flickan. Hennes skäl härtill bör under rådande omständigheter godtagas. I målet är ostridigt att Kajsa befunnit sig med packad väska i makarna G:s lägenhet vid de umgängestillfällen under hösten 1991 som varit aktuella. Enligt länsrättens mening får det genom vittnesbevisning och den i övrigt förebragta utredningen anses visat att Gudrun G. gjort vad på henne ankommit för att förbereda dottern inför umgängestillfällena. Att Kajsa inte velat följa med sin far till dennes hem i Blekinge utan i stället velat umgås med honom i Örebro får, såvitt framgår, tillskrivas det förhållandet att hon känner sig osäker tillsammans med fadern. Orsaken härtill synes vara att hon inte blev hemskjutsad såsom hon önskade av Sten J. i samband med avslutandet av förra sommarumgänget och att hon känner sig osäker på om han låter henne bo kvar hos modern i Örebro. Eftersom Sten J. inte kan tänka sig att umgås med dottern i Örebro enligt hennes önskan är frågan i målet om Gudrun G. skall tvinga dottern att följa med honom till Blekinge för helgumgänge och sommarumgänge. Kajsa är 10 1/2 år och omvittnat mogen för sin ålder. När hon efter förra sommarumgänget inte velat följa med fadern till Blekinge borde han enligt länsrättens mening ha tillmötesgått hennes vilja att umgås i Örebro och på det sättet återvinna hennes förtroende så att hon nu frivilligt reste med honom. Det bör inte komma ifråga och med våld tvinga flickan att resa dit. Vid angivna förhållanden finner länsrätten att skäl saknas att förordna om begärd verkställighet. - Beträffande rättegångskostnader är huvudregeln i mål av detta slag att part som tappat målet skall ersätta motparten dennes rättegångskostnader. Skäl att i förevarande mål frångå denna regel föreligger inte. Sten J. skall således betala Gudrun G:s rättegångskostnader. - Länsrätten lämnar ansökan utan
bifall. - Länsrätten fastställer ersättning enligt
rättshjälpslagen att utgå till Margareta Arvidsson för
arbete som biträde åt Gudrun G. med yrkade åttatusentio
(8 010) kr. Sten J. skall betala Gudrun G:s
rättegångskostnader i målet. - I besvär yrkade Sten J. att
Gudrun G. skulle förpliktas vid vite av 3 000 kr att
utlämna Kajsa till honom för umgänge måndagen den 20 juli
kl. 9.00 - måndagen den 3 augusti 1992 kl. 18.00 och
fredagen den 21 augusti kl. 16.00 - söndagen den 23 augusti
1992 kl. 18.00 samt att Gudrun G. skulle betala hans
rättegångskostnader i länsrätten och i kammarrätten. -
Gudrun G. bestred bifall till besvären och yrkade att
Sten J. skulle förpliktas att betala hennes
rättegångskostnader i kammarrätten. - Kammarrätten i Jönköping (1992-07-10, Elmin, von Strokirch, Löfgren): Sten J. har uppgivit bl.a. följande. Sedan länsrättens dom
har han träffat Kajsa dels den 15 juni 1992 mellan kl. 9.00
och kl. 21.15, dels den 26 juni kl. 11.00 till och med den
28 juni kl. 18.00. Tidpunkten för träffarna bestämdes vid
telefonsamtal mellan honom och Kajsa kort tid innan de ägde
rum. Umgänget hade inte blivit av om inte Gudrun G. givit
sitt godkännande. Umgänget fungerade bra mellan dem. De
resonerade om vad som hade hänt tidigare, bl.a. om händelsen sommaren 1991. Han medgav då för Kajsa att han gjort fel när han inte skjutsade hem henne, som hon önskat. Kajsas önskemål om att träffa Sten J. styrs alldeles uppenbart av Gudrun G:s vilja därvidlag. Gudrun G. har en mycket stark vilja, vilket påverkar inte bara Kajsa utan även andra personer i hennes omgivning. - Gudrun G. har uppgivit bl.a. följande. Hennes grundinställning är att Kajsa skall ha en bra relation till sin pappa. Hon anser sig ha gjort vad som ankommer på henne att motivera Kajsa att ha umgänge med sin far. Det är emellertid Kajsa själv som skall avgöra hur mycket hon vill träffa honom. Tingsrättens dom om umgänge är fyra år gammal och kan inte i dag styra hur Kajsa skall umgås med sin pappa. Kajsa har utvecklats mycket sedan domen och har numera bildat sig en egen uppfattning om hur hennes umgänge med Sten J. skall se ut. Kajsa har numera nått en sådan mognad att hon måste få ha ett avgörande inflytande i denna fråga. Lärare i hennes skola har bl.a. uppgivit att hon är mycket duktig. -
Carl-Göran Svedin (överläkare) har vid sakkunnigförhöret
uppgivit bl.a. följande. Tidpunkten då ett barns vilja kan
beaktas är beroende av dess mognad. Ett moget barn kan ha
en egen vilja redan vid nio års ålder, medan ett omoget
barn först vid 15 års ålder kan anses ha en egen vilja.
Generellt mognar flickor tidigare än pojkar. Barn har en
strävan att vara lojala mot båda föräldrar. Ett barn är mer
lojalt mot den förälder det bor hos. Det är vanligt att ett
barn vill umgås med den förälder som det inte bor hos. Ett
umgänge under normala förhållanden kan aldrig vara skadligt
för barnet, däremot är lojalitetskonflikten, dvs. att
barnet måste välja mellan föräldrarna alltid skadlig. Detta
problem uppstår alltid när barnet skall lämna den ena
föräldern. Då måste barnet skifta lojalitet. Båda
föräldrarna måste hjälpa till så att umgänge kommer till
stånd. - Kammarrätten gör följande bedömning. - Vid
prövningen av frågan huruvida ett beslut om umgänge skall
verkställas eller ej är utgångspunkten att allmän domstols
beslut skall lända till efterrättelse. Från denna
huvudregel finns dock vissa undantag. Enligt 21 kap. 5 §
föräldrabalken får verkställighet inte ske mot ett barns
vilja, om barnet fyllt tolv år, utom då förvaltningsdomstol
finner det nödvändigt av hänsyn till barnets bästa.
Detsamma gäller, om barnet ännu inte fyllt tolv år men har
nått en sådan mognad att dess vilja bör beaktas på
motsvarande sätt. Förvaltningsdomstol kan enligt 21 kap.
6 § föräldrabalken även vägra verkställighet, om det är
uppenbart att förhållandena har ändrats sedan den allmänna
domstolens beslut meddelades och det av hänsyn till barnets
bästa är påkallat att frågan om vårdnad eller umgänge
prövas på nytt. Vidare kan enligt sistnämnda lagrum
verkställighet också vägras i annat fall, om det finns risk
som inte är ringa för att barnets kroppsliga eller själsliga hälsa skadas. - I målet har gjorts gällande att Kajsa - som är tio och ett halvt år - har nått en sådan mognad att hennes vilja bör beaktas och att verkställighet därför skall kunna vägras. - För att frångå den ovan redovisade huvudregeln bör - i ett fall som detta - en tillfredsställande utredning föreligga avseende barnets mognad. I målet har endast - förutom uttalanden från Gudrun G. - framkommit allmänna uttalanden från personer inom socialförvaltningen om Kajsas mognad och utveckling. Kammarrätten finner inte att av vad som framkommit i målet det kan anses styrkt, att Kajsa har nått en sådan mognad att hennes vilja bör beaktas i förevarande sammanhang. - Med hänsyn till vad ovan anförts och då i övrigt inget förekommit som skulle kunna utgöra hinder för verkställighet, finner kammarrätten att Sten J:s besvär skall bifallas. - Kammarrätten vill anmärka att det ankommer på Gudrun G. såsom vårdnadshavare för Kajsa att aktivt verka för att Sten J. skall få utöva det av tingsrätten fastställda umgänget med Kajsa. Gudrun G. kan således inte överlåta detta ansvar på Kajsa eller någon annan. - Skäl att frångå huvudregeln att tappande part skall betala motpartens rättegångskostnader föreligger inte. Gudrun G. skall därför ersätta Sten J. hans rättegångskostnader både i länsrätt och i kammarrätt. - Kammarrätten bifaller besvären och förordnar, med ändring av länsrättens dom, att Gudrun G. vid vite av 3 000 kr för varje tillfälle skall lämna ut Kajsa G. till Sten J. för umgänge enligt följande: Måndagen den 20 juli kl. 9.00 - måndagen den 3 augusti 1992 kl. 18.00, och fredagen den 21 augusti 1992 kl. 16.00 - söndagen den 23 augusti 1992 kl. 18.00. - Överlämnandet skall ske vid Gudrun G:s bostad i Örebro. - Kammarrättens dom i denna del gäller omedelbart. - Kammarrätten ändrar länsrättens dom vad avser
fördelning av rättegångskostnader och förordnar att
Gudrun G. skall ersätta Sten J. dennes rättegångskostnader
i länsrätten, 8 437 kr. - Arvidsson tillerkänns för
biträdet åt Gudrun G. i kammarrätten ersättning enligt
rättshjälpslagen med yrkade 8 900 kr för arbete. -
Gudrun G. skall ersätta Sten J:s rättegångskostnader i
kammarrätten med yrkade och vitsordade 9 531 kr. - I besvär
yrkade Gudrun G. att Regeringsrätten skulle fastställa det
slut som länsrättens dom innehöll samt förplikta Sten J.
att ersätta hennes kostnader i målet. Gudrun G. vidhöll vad
hon tidigare anfört i målet och åberopade därutöver
ytterligare skriftlig bevisning. - Sten J. bestred bifall
till ändringsyrkandena. För egen del yrkade han att
Gudrun G. skulle föreläggas att ersätta hans rättegångskostnader i Regeringsrätten. Vidare hemställde
han att Regeringsrätten skulle förordna två angivna läkare
som sakkunniga. Han ingav också viss ny skriftlig
bevisning. - Regeringsrätten (1994-02-24, Wahlgren, Voss, Wadell, B. Sjöberg, Ragnemalm): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 37 § första stycket förvaltningsprocesslagen får i mål, vari prövningstillstånd
krävs, omständighet eller bevis, som klagande åberopar
först i Regeringsrätten, beaktas endast om det föreligger
särskilda skäl. - För prövning av Gudrun G:s och Sten J:s
yrkanden har krävts prövningstillstånd. De har inte anfört
sådana särskilda skäl som avses i 37 § förvaltningsprocesslagen. Regeringsrätten finner på grund
härav inte skäl att beakta ifrågavarande bevisning. -
Regeringsrätten finner vidare inte skäl föreligga att
förordna om sådan utredning som Sten J. begärt. - Mot
bakgrund av det anförda och på de skäl som kammarrätten
angivit saknas anledning att vägra Sten J. verkställighet
av det umgänge som bestämts i Örebro tingsrätts dom den
30 juni 1988. - Utredningen i målet ger fog för bedömningen
att en del av svårigheterna att få ett fungerande umgänge
till stånd kan återföras på Gudrun G. Föreläggandet vid
vite har därför varit påkallat. Eftersom de umgängestillfällen som vitesföreläggandet avsåg numera gått
till ända föranleder Gudrun G:s talan i huvudsaken inte
någon vidare åtgärd från Regeringsrättens sida. - Vid
Regeringsrättens tidigare angivna bedömning av frågan om
vitesföreläggande skall Gudrun G:s talan i fråga om
rättegångskostnaderna avslås. Hon skall därför såsom
förlorande part ersätta Sten J:s kostnader i såväl
underinstanserna som Regeringsrätten. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avskriver målet i huvudsaken. - Regeringsrätten fastställer kammarrättens dom i vad den
avser skyldighet för Gudrun G. att ersätta Sten J. dennes
rättegångskostnader i länsrätt och kammarrätt. -
Regeringsrätten bestämmer att ersättning enligt
rättshjälpslagen skall betalas till Margareta Arvidsson för
arbete som biträde med skäliga 4 490 kr. - Regeringsrätten
bestämmer att ersättning enligt rättshjälpslagen skall
betalas till Ingvar Persson för arbete som biträde med
skäliga 3 125 kr. - Regeringsrätten bestämmer att Gudrun G.