RÅ 1994 not 254

Not 254. Ansökan av Erik L. om rättsprövning av ett beslut om antagande av detaljplan. - Genom beslut den 16 november 1993 avvisade Länsstyrelsen i Stockholms län Erik L:s överklagande avseende detaljplan II för Lidingö Centrum i Lidingö kommun. - Erik L. överklagade länsstyrelsens beslut och yrkade i första hand att kommunfullmäktiges beslut skulle undanröjas och i andra hand att länsstyrelsens beslut undanröjdes och att ärendet återförvisades till länsstyrelsen för ny prövning. Till stöd för sin talan anförde han bl.a. följande. Hans överklagande av kommunfullmäktiges beslut den 27 september 1993 rörde den principiella frågan om Stockholmsvägens avstängning för fordonstrafik och förvandling till gågata samt fordonstrafikens överförande till den med Stockholmsvägen parallella Lejonvägen. Frågan hade tidigare behandlats vid prövningen av den föregående planen för Lidingö centrum. Han betraktades då som sakägare och borde behandlas som en sådan också i detta ärende eftersom båda besluten gick honom emot i lika hög grad. Sedan prövningen av föregående plan hade också tillkommit att Lantmäteriverket gjort en bedömning av skadan på hans fastighet till följd av den ändrade trafiksituationen i Lidingö centrum. Länsstyrelsens beslut var därför felaktigt emedan hans överklagande, trots att han var sakägare, inte hade prövats i sak. Också kommunen hade underlåtit att behandla honom som sakägare, vilket utgjorde ett fel i förfarandet. - Erik L. anförde vidare att länsstyrelsens beslut var felaktigt på grund av jäv. Samma tjänstemän hade varit beslutande resp. föredragande vid såväl ifrågavarande överklagande av kommunfullmäktiges beslut som vid överklagandena rörande den tidigare detaljplanen för Lidingö centrum. De hade vidare agerat på ett sätt som var ägnat att rubba förtroendet för deras opartiskhet. - Regeringen (Miljö- och naturresursdepartementet, 1993-12-22): Regeringen konstaterar att den nu aktuella detaljplanen omfattar ett mindre område än den tidigare antagna detaljplanen för Lidingö centrum, som vann laga kraft den 7 mars 1991. Erik L:s fastighet ligger inte på samma sätt i omedelbar anslutning till planområdet när det gäller den nya planen som den gjorde vid den tidigare planen. Den omständigheten att han då var sakägare innebär därför inte att han automatiskt är att anse som sakägare i förhållande till den nu aktuella planen. Även den, vars fastighet inte ligger i omedelbar anslutning till planområdet, kan emellertid få ett överklagande prövat om han ändock berörs av planbeslutet, t.ex. genom att det innebär ökad trafik vid hans fastighet. Av vad som framgår av handlingarna i ärendet och av vad Erik L. själv anfört innebär den nya detaljplanen, jämfört med den gällande planen, dock inte någon skillnad för Erik L:s del vad avser trafiken. Frågan om vilka olägenheter Stockholmsvägens avstängning om omläggningen av trafiken till Lejonvägen innebär för Erik L. har prövats genom den lagakraftvunna detaljplanen. Med hänsyn härtill finner regeringen att det inte föreligger skäl att ta upp Erik L:s överklagande av det senaste planbeslutet till prövning. Regeringen finner inte heller att vad Erik L. anfört i övrigt utgör skäl att upphäva kommunfullmäktiges eller länsstyrelsens beslut. - Regeringen avslår överklagandet. - Erik L. begärde rättsprövning av regeringens beslut. Han anhöll vidare att Regeringsrätten beslutade om inhibition. Till stöd för sin talan anförde han bl.a. följande. Regeringens beslut stred mot den grundläggande rättsregeln att besvär får föras av den som beslutet angår, om det gått honom emot. Antagandet av detaljplan II måste anses ha gått honom emot, eftersom planen förutsatte att Stockholmsvägen stängdes av och att dess trafik fördes över till Lejonvägen, vilket medför påtagliga olägenheter för honom. Vidare stred regeringens beslut mot rättsregeln att beslut skulle innehålla de skäl som bestämt utgången. - Regeringsrätten (1994-04-21, Voss, Wadell, Swartling, Ragnemalm): Erik L. har inte visat fog för den invändning om jäv som han gjorde hos regeringen eller för sitt påstående att han haft rätt att överklaga kommunfullmäktiges beslut om antagande av detaljplan II. Regeringsrätten finner inte att regeringens beslut strider mot någon rättsregel. - Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut skall stå fast. (fd II 1993-03-24, Grip)

*REGI