RÅ 1994 not 313
Not 313. Ansökan av Hans B. om återställande av försutten
tid. - I skrivelse den 17 november 1993 framställde
advokaten Hans B. hos konkursavdelningen vid Göteborgs
tingsrätt ett önskemål om att tas upp på tingsrättens lista
över konkursförvaltare, som kunde förordnas utan att
tillsynsmyndigheten behövde höras i varje enskilt fall.
Ärendet diariefördes i tingsrättens allmänna brevdiarium
och överlämnades i enlighet med lagmannens beslut till
konkursenhetens tre domare för besvarande. I skrivelse den
15 december 1993 besvarade domarna vid konkursenheten
skrivelsen genom att bl.a. ange att konkursenhetens och
tillsynsmyndighetens uppfattning var att det inte inom
överskådlig tid förelåg skäl att utöka antalet
förvaltarbyråer samt att konkursenheten skulle komma att
- i likhet med vad som tidigare skett - för varje enskilt
fall pröva frågan om förordnande av Hans B. som
konkursförvaltare. Upplysning lämnades om att lagmannen och
chefsrådmannen på avdelning 1 hade informerats om detta
svar. I skrivelse till tingsrätten den 22 december 1993
uppgav Hans B. att han tagit del av tingsrättens skrivelse
av den 15 december 1993 samt ställde frågan om han skulle
uppfatta tingsrättens svar såsom ett beslut i ärendet. Den
29 december 1993 besvarades skrivelsen av en av
konkursdomarna som anförde att beslut om
konkursförvaltarförordnande fattas - såsom framgått av
tingsrättens skrivelse den 15 december 1993 - av rätten i
varje enskilt fall. Hans framställan kunde sålunda endast
föranleda ett svar från tingsrätten. - I Regeringsrätten
yrkade Hans B. att Regeringsrätten skulle återställa den
försuttna tiden för att överklaga "tingsrättens beslut den
15 december 1993" . Till stöd för sin ansökan anförde han i
huvudsak följande. Enligt hans förmenande hade tingsrätten
genom sin skrivelse fattat ett beslut i ett
förvaltningsärende. Förfarandet hade inletts med en ansökan
från honom. Ett ärende har därigenom blivit formellt
anhängiggjort. Den omständigheten att tingsrätten inte
skilde sig från ärendet utan sakprövning visade den
materiella anhängigheten. Domstolen tog genom sin skrivelse
den 15 december 1993 ställning i den av honom väckta
sakfrågan, dvs. genom ett huvudsakligt beslut. Beslutet var
till yttermera visso externt och individuellt. Det
innefattade också myndighetsutövning i det att det var
fråga om ett ensidigt beslut om en förmån till en enskild
person. Visserligen hade tingsrätten saknat en på
offentligrättslig författning vilande befogenhet att fatta
beslutet i fråga. Detta rekvisit för myndighetsutövning
hade dock uppställts med tanke på att myndigheterna ibland
fattade beslut som vilket annat rättssubjekt som helst.
Rekvisitet skilde alltså av sådana beslut från
myndighetsutövning. Det var uppenbart att tingsrätten hade
fattade sitt beslut som en myndighet och inte som en part i
ett civilrättsligt förhållande. Enligt hans mening torde
det vara fråga om en än mer ingripande form av
myndighetsutövning om en myndighet utan stöd i författning
fattade ett beslut om att vägra enskild person en förmån
som tidigare kommit andra till del. En tingsrätts
beslutsfattande i administrativa ärenden reglerades i
tingsrättsinstruktionen. Enligt dess 37 § fick en
tingsrätts beslut i administrativa ärenden överklagas hos
Domstolsverket. Till följd av tingsrättens underlåtenhet
att beteckna sin åtgärd som ett beslut och att meddela
fullföljdshänvisning hade han försuttit den i 23 § andra
stycket förvaltningslagen gällande överklagandetiden om tre
veckor. - Regeringsrätten (1994-05-17,Wahlgren, Dahlman,
Berglöf, B. Sjöberg): Skälen för Regeringsrättens
avgörande. En konkursförvaltare utses enligt 7 kap. 2 §
konkurslagen (1987:672) av rätten. Av 1 § samma kapitel
framgår de kvalifikationskrav som en förvaltare skall
uppfylla och av 3 § att tillsynsmyndigheten skall höras
innan rätten utser förvaltare eller fattar beslut om att
flera förvaltare skall finnas. Ett förordnande av
förvaltare i en konkurs är ett konkursärende. - Det finns
inom Göteborgs Tingsrätt, Konkursenheten, en lista över
advokater som kan komma i fråga för förvaltarförordnande i
ordinära konkurser utan att rätten i varje enskilt fall
behöver inhämta yttrande från tillsynsmyndigheten. Denna
lista har upprättats av tingsrätten efter samråd med
tillsynsmyndigheten. Det torde kunna förutsättas att de på
listan angivna advokaterna blir gynnade i fråga om
förvaltarskap genom att förvaltaruppdragen i allmänhet
fördelas mellan dem. Det finns emellertid varken i
konkurslagen eller annan lagstiftning regler beträffande
denna lista. Att en person tas upp på listan har i sig inte
några rättsliga effekter och det finns inte något hinder
för rätten att till förvaltare utse en person som inte
finns på listan men som är kvalificerad för uppdraget.
Upprättandet och handhavandet av listan får ses som en rent
intern arbetsorganisatorisk fråga. - Hans B. får genom sin
skrivelse den 17 november 1993 till Göteborgs Tingsrätt,
Konkursavdelningen, anses ha framställt ett önskemål om att
tingsrätten skulle underställa tillsynsmyndigheten frågan
om han kunde vara generell förvaltare. Någon möjlighet för
Hans B. att på laglig grund begära att få vara förvaltare
eller att tas upp på den aktuella listan föreligger
nämligen inte. Det svar i frågan som Hans B. erhållit genom
tingsrättens skrivelse den 15 december 1993 utgör därför
endast ett besked och inte ett överklagbart beslut.