RÅ 1994 not 356
Not 356. Överklagande av Norr kommundelsnämnd i Eskilstuna
kommun ang. bistånd enligt 6 § socialtjänstlagen. -
Rudolf S. ansökte hos Norr kommundelsnämnd i Eskilstuna
kommun om bistånd i form av hemvårdsbidrag. Genom beslut
den 1 oktober 1992 avslog kommundelsnämnden ansökan
eftersom behovet ansågs kunna tillgodoses genom hemtjänst,
väntjänst och ledsagarservice. - Rudolf S. överklagade
nämndens beslut. - Länsrätten i Södermanlands län
(1993-03-24, ordf. Gunnhagen): Av utredningen i målet
framgår bl.a. följande. Rudolf S. är gift. Han är
sjukpensionär sedan 1967. Under 1960-talet vårdades han vid
flera tillfällen på Sundby sjukhus. Sedan 1986 håller han
regelbunden kontakt med psykiatrisk klinik. Han har
tvångsföreställningar. Vid ensamhet är han orolig och rädd.
Rudolf S. har svårt att tala med främmande människor och
litar inte på dessa. Hans hustru utgör ett stort stöd för
sin make. Rudolf S., som inte kan vara ensam i bostaden,
brukar följa med sin hustru på promenader samt till affär
och tvättstuga. Han umgås inte med andra än barn och
barnbarn. Landstinget utbetalade t.o.m. oktober 1992
hemvårdsbidrag med 1 255 kr i månaden. Därefter utgår inte
sådant bidrag. - Överläkaren vid Mälarsjukhusets
psykiatriska klinik, Margareta Anehög, har i ett den
21 oktober 1992 dagtecknat intyg anfört: Rudolf S:s
hälsotillstånd har stabiliserats i viss mån, men han
behöver hjälp dygnet runt p.g.a. psykotisk problematik. Att
bryta det symbiotiska förhållande som makarna har genom
att erbjuda hjälp utifrån kommer troligen att innebära att
konsumtion av psykvården ökar hos Rudolf och hans fru. -
Enligt 6 § SoL har den enskilde rätt till bistånd av
socialnämnden för sin försörjning och sin livsföring i
övrigt, om hans behov inte kan tillgodoses på annat sätt.
Den enskilde skall genom biståndet tillförsäkras en skälig
levnadsnivå. - Länsrätten gör följande bedömning.
Hemvårdsbidraget kan utgå till kommunmedlemmar som på grund
av sjukdom eller skada är i varaktigt behov av ständig
tillsyn och vård och för vilka godtagbar vård kan lämnas i
eget eller annans hem. Bidraget är avsett att främst
användas till de ökade kostnader som föranleds av sjukdomen
eller handikappet. Av utredningen får anses framgå att
Rudolf S. har behov av ständig vård och tillsyn. De
alternativ som kommundelsnämnden erbjudit i form av
hemtjänst, väntjänst och ledsagarservice kan med hänsyn
till vad som framkommit om Rudolf S:s psykiska tillstånd
inte anses tillgodose hans behov på ett tillfredsställande
sätt. Utredningen i målet visar att Rudolf S. är beroende
av sin hustru för vård och tillsyn. Vid angivna
förhållanden skall han beviljas hemvårdsbidrag. På grund av
vad som upplysts om Rudolf S:s behov av vård bör detta
bidrag utgå under sju och en halv timme i veckan. -
Länsrätten bifaller överklagandet på så sätt att länsrätten
förpliktar Norr kommundelsnämnd i Eskilstuna att till
Rudolf S. utge bistånd i form av hemvårdsbidrag under sju
och en halv timme per vecka. - Kommundelsnämnden
överklagade och yrkade att länsrättens dom skulle
undanröjas. Till stöd härför anförde nämnden bl.a.
följande. Rudolf S:s behov kunde bäst tillgodoses genom
erbjudande av hemtjänstinsatser. Det var orimligt att den
enskildes behov skulle tillgodoses genom utbetalande av
pengar när resurser fanns i form av hemtjänst. Dessa
insatser innebar även en avlastning för Rudolf S:s hustru.
- Kammarrätten i Stockholm (1993-06-16, Lindbeck,
Hermansson; Rundqvist skiljaktig) delade länsrättens
bedömning och ändrade inte den överklagade domen. - I
överklagandet fullföljde kommundelsnämnden sin talan och
anförde bl.a. följande. Hemvårdsbidragen överfördes till
kommunen från landstinget i samband med den s.k.
ÄDEL-reformen. Landstingets bedömning av vilka som skulle
erhålla hemvårdsbidrag var en annan än den som gällde nu
när kommunen beslutade om bidragen. Eskilstuna kommun
behandlade nya ansökningar om hemvårdsbidrag, eller
omprövning av landstingets tidigare beslutade bidrag, som
bistånd enligt 6 § socialtjänstlagen. Vid prövningen om
någon var berättigad till bistånd i form av hemvårdsbidrag
gjordes en helhetsbedömning av den enskildes behov så att
denne tillförsäkrades en skälig levnadsnivå.
Kommundelsnämnden hade en uppbyggd hemtjänstorganisation
där utrymme fanns för den typ av insatser det här var fråga
om. Däremot var de ekonomiska resurserna till t.ex.
hemvårdsbidrag knappa. Hemvårdsbidraget var tänkt som ett
bistånd som skulle täcka kostnader för vårdkrävande
vårdtagare där anhöriga gjorde en stor insats avseende
hjälp med vård och tillsyn som kommunen annars skulle ha
utfört. I dessa fall räckte inte alltid den uppbyggda
kommunala hemtjänstorganisationen. Inför valet att i
speciellt vårdkrävande fall bygga ut
hemtjänstorganisationen eller att ge bistånd i form av
hemvårdsbidrag kunde det senare alternativet i enstaka
ärenden vara fördelaktigare för både kommunen och den
enskilde vårdtagaren. - Rudolf S:s sociala behov av
promenader och sociala kontakter utanför familjen
tillgodosågs bäst genom insatser från den kommunala
hemtjänsten. Rudolf S. hade inte heller visat att det
uppkommit några kostnader för familjen i samband med den
hjälp han fick av hustrun som medförde rätt till bistånd i
form av hemvårdsbidrag eller att han var i behov av
ekonomiskt bistånd för att uppnå skälig levnadsnivå. -
Rudolf S., som bereddes tillfälle att yttra sig i målet,
avhördes inte. - Socialstyrelsen anförde i ett den
25 oktober 1993 avgivet yttrande bl.a. följande: I
propositionen 1987/88:176 Äldreomsorgen inför 90-talet
uttalar föredragande departementschef att kommuner och
landsting bör anställa de närstående i yrkesaktiv ålder som
frivilligt vill göra en vårdinsats under en längre tid.
Anställningen bör kunna omfatta olika sysselsättningsgrader
beroende på vårdbehovets omfattning. Till de närstående
vårdare som är ålders- eller förtidspensionärer bör i
stället för anställning ett kontantbidrag kunna lämnas. -
Rudolf S:s ansökan om hemvårdsbidrag har prövats som en
ansökan om bistånd enligt 6 § socialtjänstlagen. Av
utredningen i målet får anses framgå att Rudolf S. har
behov av ständig vård och tillsyn. Därmed är han enligt
Socialstyrelsens uppfattning berättigad till bistånd enligt
6 § socialtjänstlagen. - Enligt 9 § socialtjänstlagen ska
biståndet utformas i samverkan med den enskilde. Enligt
förarbetena till socialtjänstlagen har den enskilde
emellertid inte någon ovillkorlig rätt till en viss bestämd
insats (prop. 1979/80:1, del A sid. 185). Vid valet av
åtgärder måste hänsyn tas till vilka alternativa resurser
som finns att tillgå inom kommunen. Kostnaden för i detta
mål begärt bistånd torde emellertid vara blygsam i
förhållande till de kostnader som skulle uppstå vid
insatser från hemtjänsten. Frågan om rätt till bistånd
skall också avgöras efter en individuell bedömning från
fall till fall. Vad kommundelsnämnden anfört om risken att
den kommunala hemhjälpsorganisationen behöver minskas om
man lämnar utrymme för mer individuellt riktade insatser
förtjänar därför inte beaktande. - Utredningen visar att
Rudolf S. är beroende av hustrun för vård och tillsyn. Det
av kommunen erbjudna biståndet kan inte anses tillgodose
Rudolf S:s behov av bistånd på ett tillfredsställande sätt.
- Enligt Socialstyrelsens uppfattning föreligger därför
rätt till bistånd enligt 6 § socialtjänstlagen till
hemvårdsbidrag motsvarande minst 7 1/2 timmar per vecka. -
Regeringsrätten (1994-05-31, Wahlgren, Brink, Dahlman,
Berglöf, B. Sjöberg): Skälen för Regeringsrättens
avgörande. Med ikraftträdande den 1 januari 1992
genomfördes en huvudmannaskapsändring, som innebar att det
samlade ansvaret för långvarig service och vård till äldre
och handikappade lades på kommunerna. Ändringen innebar i
första hand ett åliggande att inrätta särskilda
boendeformer för service och omvårdnad dels för äldre
människor med behov av särskilt stöd, dels för människor
som av fysiska, psykiska eller andra skäl möter betydande
svårigheter i sin livsföring och därför behöver bostäder
med särskild service (20 och 21 §§socialtjänstlagen). -
Kommunen skulle vidare enligt 18 § första stycket
hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) erbjuda en god
hälso- och sjukvård åt dem som bor i en sådan boendeform
eller bostad som nyss nämnts. Härutöver gavs kommunen
enligt andra stycket i samma paragraf befogenhet att i
övrigt erbjuda dem som vistas i kommunen hälso- och
sjukvård i hemmet (hemsjukvård), och enligt tredje stycket
i paragrafen kunde landstinget till en kommun inom
landstinget genom överenskommelse överlåta sin skyldighet
att erbjuda hemsjukvård, om regeringen medgav det. - Såvitt
gäller Eskilstuna kommun har, enligt vad som framkommit i
målet, någon sådan överlåtelse av skyldigheten att erbjuda
hemsjukvård som avses i 18 § tredje stycket hälso- och
sjukvårdslagen inte kommit till stånd. Däremot är upplyst
att kommunen med Södermanlands läns landsting kommit
överens om att överta ansvaret för enklare hemsjukvård.
Handlingarna ger vid handen att kommunen enligt denna
överenskommelse under våren 1992 övertagit ansvaret för
vården av Rudolf S. Till en början har kommundelsnämnden
utgivit bidrag - på grundval av 6 § socialtjänstlagen - med
belopp motsvarande det hemsjukvårdsbidrag som landstinget
tidigare lämnat, men sedan, med verkan från november 1992,
dragit in bidraget med motiveringen att behovet kan
tillgodoses på annat sätt, alternativt hemtjänst, väntjänst
eller ledsagarservice. - Enligt 6 § socialtjänstlagen har
den enskilde rätt till bistånd av socialnämnden för sin
försörjning och livsföring i övrigt om behovet inte kan
tillgodoses på annat sätt. Den enskilde skall genom
biståndet tillförsäkras en skälig levnadsnivå. - Av
utredningen i målet framgår att Rudolf S. på grund av
psykiska besvär har behov av i det närmaste ständig tillsyn
samt att han är mycket beroende av stöd från sin hustru.
Det är också hon som tillgodoser hans tillsynsbehov. Såvitt
framgått har han inte något önskemål om förändring av
nuvarande vårdförhållanden eller något behov av sociala
kontakter utanför familjen av det slag som
kommundelsnämnden anfört. Han har motsatt sig nämndens
erbjudande om insatser från den kommunala hemtjänsten eller
i form av väntjänst eller ledsagarservice. Med hänsyn till
vad som anförts i det i länsrättens dom återgivna
läkarutlåtandet framstår inte heller sådana insatser som
lämpliga från medicinsk synpunkt. - Kommundelsnämnden har i
Regeringsrätten härutöver invänt att Rudolf S. inte
har visat att det uppkommit några kostnader för familjen i
samband med den hjälp han får av hustrun, som medför rätt
till bistånd i form av hemvårdsbidrag, eller att han är i
behov av ekonomiskt bistånd för att uppnå en skälig
levnadsnivå. Regeringsrätten anmärker i denna fråga att
Rudolf S:s behov av bistånd i form av hemvårdsbidrag inte
har ifrågasatts med hänvisning till hans eller hustruns
ekonomiska förhållanden vare sig i nämndens utredning av
ärendet eller under målets behandling i underinstanserna.