RÅ 1994 not 356

Not 356. Överklagande av Norr kommundelsnämnd i Eskilstuna

kommun ang. bistånd enligt 6 § socialtjänstlagen. -

Rudolf S. ansökte hos Norr kommundelsnämnd i Eskilstuna

kommun om bistånd i form av hemvårdsbidrag. Genom beslut

den 1 oktober 1992 avslog kommundelsnämnden ansökan

eftersom behovet ansågs kunna tillgodoses genom hemtjänst,

väntjänst och ledsagarservice. - Rudolf S. överklagade

nämndens beslut. - Länsrätten i Södermanlands län

(1993-03-24, ordf. Gunnhagen): Av utredningen i målet

framgår bl.a. följande. Rudolf S. är gift. Han är

sjukpensionär sedan 1967. Under 1960-talet vårdades han vid

flera tillfällen på Sundby sjukhus. Sedan 1986 håller han

regelbunden kontakt med psykiatrisk klinik. Han har

tvångsföreställningar. Vid ensamhet är han orolig och rädd.

Rudolf S. har svårt att tala med främmande människor och

litar inte på dessa. Hans hustru utgör ett stort stöd för

sin make. Rudolf S., som inte kan vara ensam i bostaden,

brukar följa med sin hustru på promenader samt till affär

och tvättstuga. Han umgås inte med andra än barn och

barnbarn. Landstinget utbetalade t.o.m. oktober 1992

hemvårdsbidrag med 1  255 kr i månaden. Därefter utgår inte

sådant bidrag. - Överläkaren vid Mälarsjukhusets

psykiatriska klinik, Margareta Anehög, har i ett den

21 oktober 1992 dagtecknat intyg anfört: Rudolf S:s

hälsotillstånd har stabiliserats i viss mån, men han

behöver hjälp dygnet runt p.g.a. psykotisk problematik. Att

bryta det symbiotiska förhållande som makarna har genom

att erbjuda hjälp utifrån kommer troligen att innebära att

konsumtion av psykvården ökar hos Rudolf och hans fru. -

Enligt 6 § SoL har den enskilde rätt till bistånd av

socialnämnden för sin försörjning och sin livsföring i

övrigt, om hans behov inte kan tillgodoses på annat sätt.

Den enskilde skall genom biståndet tillförsäkras en skälig

levnadsnivå. - Länsrätten gör följande bedömning.

Hemvårdsbidraget kan utgå till kommunmedlemmar som på grund

av sjukdom eller skada är i varaktigt behov av ständig

tillsyn och vård och för vilka godtagbar vård kan lämnas i

eget eller annans hem. Bidraget är avsett att främst

användas till de ökade kostnader som föranleds av sjukdomen

eller handikappet. Av utredningen får anses framgå att

Rudolf S. har behov av ständig vård och tillsyn. De

alternativ som kommundelsnämnden erbjudit i form av

hemtjänst, väntjänst och ledsagarservice kan med hänsyn

till vad som framkommit om Rudolf S:s psykiska tillstånd

inte anses tillgodose hans behov på ett tillfredsställande

sätt. Utredningen i målet visar att Rudolf S. är beroende

av sin hustru för vård och tillsyn. Vid angivna

förhållanden skall han beviljas hemvårdsbidrag. På grund av

vad som upplysts om Rudolf S:s behov av vård bör detta

bidrag utgå under sju och en halv timme i veckan. -

Länsrätten bifaller överklagandet på så sätt att länsrätten

förpliktar Norr kommundelsnämnd i Eskilstuna att till

Rudolf S. utge bistånd i form av hemvårdsbidrag under sju

och en halv timme per vecka. - Kommundelsnämnden

överklagade och yrkade att länsrättens dom skulle

undanröjas. Till stöd härför anförde nämnden bl.a.

följande. Rudolf S:s behov kunde bäst tillgodoses genom

erbjudande av hemtjänstinsatser. Det var orimligt att den

enskildes behov skulle tillgodoses genom utbetalande av

pengar när resurser fanns i form av hemtjänst. Dessa

insatser innebar även en avlastning för Rudolf S:s hustru.

- Kammarrätten i Stockholm (1993-06-16, Lindbeck,

Hermansson; Rundqvist skiljaktig) delade länsrättens

bedömning och ändrade inte den överklagade domen. - I

överklagandet fullföljde kommundelsnämnden sin talan och

anförde bl.a. följande. Hemvårdsbidragen överfördes till

kommunen från landstinget i samband med den s.k.

ÄDEL-reformen. Landstingets bedömning av vilka som skulle

erhålla hemvårdsbidrag var en annan än den som gällde nu

när kommunen beslutade om bidragen. Eskilstuna kommun

behandlade nya ansökningar om hemvårdsbidrag, eller

omprövning av landstingets tidigare beslutade bidrag, som

bistånd enligt 6 § socialtjänstlagen. Vid prövningen om

någon var berättigad till bistånd i form av hemvårdsbidrag

gjordes en helhetsbedömning av den enskildes behov så att

denne tillförsäkrades en skälig levnadsnivå.

Kommundelsnämnden hade en uppbyggd hemtjänstorganisation

där utrymme fanns för den typ av insatser det här var fråga

om. Däremot var de ekonomiska resurserna till t.ex.

hemvårdsbidrag knappa. Hemvårdsbidraget var tänkt som ett

bistånd som skulle täcka kostnader för vårdkrävande

vårdtagare där anhöriga gjorde en stor insats avseende

hjälp med vård och tillsyn som kommunen annars skulle ha

utfört. I dessa fall räckte inte alltid den uppbyggda

kommunala hemtjänstorganisationen. Inför valet att i

speciellt vårdkrävande fall bygga ut

hemtjänstorganisationen eller att ge bistånd i form av

hemvårdsbidrag kunde det senare alternativet i enstaka

ärenden vara fördelaktigare för både kommunen och den

enskilde vårdtagaren. - Rudolf S:s sociala behov av

promenader och sociala kontakter utanför familjen

tillgodosågs bäst genom insatser från den kommunala

hemtjänsten. Rudolf S. hade inte heller visat att det

uppkommit några kostnader för familjen i samband med den

hjälp han fick av hustrun som medförde rätt till bistånd i

form av hemvårdsbidrag eller att han var i behov av

ekonomiskt bistånd för att uppnå skälig levnadsnivå. -

Rudolf S., som bereddes tillfälle att yttra sig i målet,

avhördes inte. - Socialstyrelsen anförde i ett den

25 oktober 1993 avgivet yttrande bl.a. följande: I

propositionen 1987/88:176 Äldreomsorgen inför 90-talet

uttalar föredragande departementschef att kommuner och

landsting bör anställa de närstående i yrkesaktiv ålder som

frivilligt vill göra en vårdinsats under en längre tid.

Anställningen bör kunna omfatta olika sysselsättningsgrader

beroende på vårdbehovets omfattning. Till de närstående

vårdare som är ålders- eller förtidspensionärer bör i

stället för anställning ett kontantbidrag kunna lämnas. -

Rudolf S:s ansökan om hemvårdsbidrag har prövats som en

ansökan om bistånd enligt 6 § socialtjänstlagen. Av

utredningen i målet får anses framgå att Rudolf S. har

behov av ständig vård och tillsyn. Därmed är han enligt

Socialstyrelsens uppfattning berättigad till bistånd enligt

6 § socialtjänstlagen. - Enligt 9 § socialtjänstlagen ska

biståndet utformas i samverkan med den enskilde. Enligt

förarbetena till socialtjänstlagen har den enskilde

emellertid inte någon ovillkorlig rätt till en viss bestämd

insats (prop. 1979/80:1, del A sid. 185). Vid valet av

åtgärder måste hänsyn tas till vilka alternativa resurser

som finns att tillgå inom kommunen. Kostnaden för i detta

mål begärt bistånd torde emellertid vara blygsam i

förhållande till de kostnader som skulle uppstå vid

insatser från hemtjänsten. Frågan om rätt till bistånd

skall också avgöras efter en individuell bedömning från

fall till fall. Vad kommundelsnämnden anfört om risken att

den kommunala hemhjälpsorganisationen behöver minskas om

man lämnar utrymme för mer individuellt riktade insatser

förtjänar därför inte beaktande. - Utredningen visar att

Rudolf S. är beroende av hustrun för vård och tillsyn. Det

av kommunen erbjudna biståndet kan inte anses tillgodose

Rudolf S:s behov av bistånd på ett tillfredsställande sätt.

- Enligt Socialstyrelsens uppfattning föreligger därför

rätt till bistånd enligt 6 § socialtjänstlagen till

hemvårdsbidrag motsvarande minst 7  1/2 timmar per vecka. -

Regeringsrätten (1994-05-31, Wahlgren, Brink, Dahlman,

Berglöf, B. Sjöberg): Skälen för Regeringsrättens

avgörande. Med ikraftträdande den 1 januari 1992

genomfördes en huvudmannaskapsändring, som innebar att det

samlade ansvaret för långvarig service och vård till äldre

och handikappade lades på kommunerna. Ändringen innebar i

första hand ett åliggande att inrätta särskilda

boendeformer för service och omvårdnad dels för äldre

människor med behov av särskilt stöd, dels för människor

som av fysiska, psykiska eller andra skäl möter betydande

svårigheter i sin livsföring och därför behöver bostäder

med särskild service (20 och 21 §§socialtjänstlagen). -

Kommunen skulle vidare enligt 18 § första stycket

hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) erbjuda en god

hälso- och sjukvård åt dem som bor i en sådan boendeform

eller bostad som nyss nämnts. Härutöver gavs kommunen

enligt andra stycket i samma paragraf befogenhet att i

övrigt erbjuda dem som vistas i kommunen hälso- och

sjukvård i hemmet (hemsjukvård), och enligt tredje stycket

i paragrafen kunde landstinget till en kommun inom

landstinget genom överenskommelse överlåta sin skyldighet

att erbjuda hemsjukvård, om regeringen medgav det. - Såvitt

gäller Eskilstuna kommun har, enligt vad som framkommit i

målet, någon sådan överlåtelse av skyldigheten att erbjuda

hemsjukvård som avses i 18 § tredje stycket hälso- och

sjukvårdslagen inte kommit till stånd. Däremot är upplyst

att kommunen med Södermanlands läns landsting kommit

överens om att överta ansvaret för enklare hemsjukvård.

Handlingarna ger vid handen att kommunen enligt denna

överenskommelse under våren 1992 övertagit ansvaret för

vården av Rudolf S. Till en början har kommundelsnämnden

utgivit bidrag - på grundval av 6 § socialtjänstlagen - med

belopp motsvarande det hemsjukvårdsbidrag som landstinget

tidigare lämnat, men sedan, med verkan från november 1992,

dragit in bidraget med motiveringen att behovet kan

tillgodoses på annat sätt, alternativt hemtjänst, väntjänst

eller ledsagarservice. - Enligt 6 § socialtjänstlagen har

den enskilde rätt till bistånd av socialnämnden för sin

försörjning och livsföring i övrigt om behovet inte kan

tillgodoses på annat sätt. Den enskilde skall genom

biståndet tillförsäkras en skälig levnadsnivå. - Av

utredningen i målet framgår att Rudolf S. på grund av

psykiska besvär har behov av i det närmaste ständig tillsyn

samt att han är mycket beroende av stöd från sin hustru.

Det är också hon som tillgodoser hans tillsynsbehov. Såvitt

framgått har han inte något önskemål om förändring av

nuvarande vårdförhållanden eller något behov av sociala

kontakter utanför familjen av det slag som

kommundelsnämnden anfört. Han har motsatt sig nämndens

erbjudande om insatser från den kommunala hemtjänsten eller

i form av väntjänst eller ledsagarservice. Med hänsyn till

vad som anförts i det i länsrättens dom återgivna

läkarutlåtandet framstår inte heller sådana insatser som

lämpliga från medicinsk synpunkt. - Kommundelsnämnden har i

Regeringsrätten härutöver invänt att Rudolf S. inte

har visat att det uppkommit några kostnader för familjen i

samband med den hjälp han får av hustrun, som medför rätt

till bistånd i form av hemvårdsbidrag, eller att han är i

behov av ekonomiskt bistånd för att uppnå en skälig

levnadsnivå. Regeringsrätten anmärker i denna fråga att

Rudolf S:s behov av bistånd i form av hemvårdsbidrag inte

har ifrågasatts med hänvisning till hans eller hustruns

ekonomiska förhållanden vare sig i nämndens utredning av

ärendet eller under målets behandling i underinstanserna.

Det föreligger i målet överhuvud inte någon utredning om

dessa förhållanden. Regeringsrätten finner inte skäl att i

detta läge av processen beakta den av kommundelsnämnden

gjorda invändningen (se 37 § första stycket

förvaltningsprocesslagen, 1971:291). - Enär således

Rudolf S. får anses vara i behov av bistånd enligt 6 §

socialtjänstlagen på grund av sitt hälsotillstånd och

biståndet, såsom underinstanserna funnit, lämpligen bör

tillhandahållas i form av hemvårdsbidrag, skall

kommundelsnämndens överklagande avslås. - Regeringsrättens

avgörande. Regeringsrätten fastställer det slut som

kammarrättens dom innehåller. (fd II 1994-05-04, Hagelin)

*REGI

*INST