RÅ 1994 not 381

Not 381. Överklagande av Riksskatteverket av förhandsbesked

ang. inkomstskatt. - I ansökan om förhandsbesked begärde

X kapitalförvaltnings AB besked huruvida utdelning till

andelsägare i reinvesterande värdepappersfond, exempelvis

allemansfond, var avdragsgill enligt 2 § 10 mom. tredje

stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt (SIL). -

Skatterättsnämnden (1993-10-01, Sandström, Nordling,

Wingren, Armholt, Colver, Johansson, Nord, Rosen): X:s

Allemansfond A (allemansfonden) har rätt till avdrag för

den utdelning som i enlighet med § 4 i de för fonden

tidigare gällande fondbestämmelserna och i enlighet med

§ 11 i de nu gällande bestämmelserna används för förvärv av

nya andelar för den utdelningsberättigades räkning

(fråga 1). - Motivering. - Enligt 2 § 10 mom. första

stycket 3 SIL jämfört med fjärde stycket i samma moment får

en värdepappersfond göra avdrag för utdelning som fonden

beslutat för beskattningsåret, dock inte med så stort

belopp att det föranleder underskott. Vad som skall närmare

förstås med utdelning framgår inte av bestämmelse i SIL

eller annan skattebestämmelse som SIL hänvisar till. -

Enligt lagen (1990:1114) om värdepappersfonder, vilken

gäller för allemansfonden, skall för varje värdepappersfond

finnas fondbestämmelser som upprättas av fondbolaget.

Fondbestämmelserna skall ange om utdelning skall ske och,

om det är fallet, grunderna och sättet för utdelningen

(9 §). Bestämmelserna skall godkännas av Finansinspektionen

(10 §). - Lagen om värdepappersfonder innebar en

förskjutning från en tidigare lagreglering av kollektiva

investeringar i värdepapper, som uppfattades som onödigt

detaljerad, till en ordning där fondbolagen vid utformandet

av fondbestämmelserna i flera avseenden, bl.a. när det

gällde utdelningsfrågor, gavs ökade möjligheter att själva

bestämma inriktningen (jfr (prop. 1989/90:153 s. 32 f.,

s. 68). Några regler motsvarande dem som t.ex. gäller

enligt 12 kap.aktiebolagslagen (1975:1385) om storleken av

utdelningsbart belopp och om den ordning i vilken beslut om

utdelning skall fattas ger inte lagen eller dess

förarbeten. Vad fondbolaget närmare har att iaktta i denna

del har således överlämnats till fondbolaget att självt

bestämma under Finansinspektionens överinseende. Detta har

bl.a. inneburit att större krav ställts på

fondbestämmelsernas utformning och tillgänglighet och på

informationen om verksamheten till de enskilda placerarna.

- De beskattningsregler, som gäller för värdepappersfonder

och dess andelsägare, är utformade med utgångspunkt i att

neutralitet skall uppnås mellan ett direkt ägande av

värdepapper och ett indirekt ägande av sådana genom fonder.

Fonderna har därför för undvikande av kedjebeskattning

getts rätt till avdrag för utdelning till andelsägarna

(prop. 1989/90:100 s. 562 f. och s. 566). Avdrag medges med

belopp som fastställs i utdelning för visst räkenskapsår

utan hinder av att det inte utbetalas under året (prop.

1974:181 s. 40). - Enligt § 4 i fondbestämmelserna för

allemansfonden i deras lydelse vid tidpunkten för

ansökningens ingivande gäller i huvudsak följande. Fonden

lämnar utdelning med syftet att överföra beskattningen av

fondens avkastning på andelsägarna varigenom avkastningen

ej blir beskattad i två led. Beräkningen av det

utdelningsbara resultatet sker enligt följande. Till

fondens resultat före skatt enligt resultaträkning läggs

realiserade och orealiserade förluster på aktier och

aktierelaterade tillgångar, orealiserade förluster på

räntebärande fordringar och ett belopp motsvarande den

schablonberäknade skattemässiga intäkten, dvs. 1,5 procent

av marknadsvärdet på aktier och aktierelaterade tillgångar

vid räkenskapsårets början, varefter avdrag görs för

realiserade och orealiserade vinster på de uppräknade

slagen av tillgångar. Utdelning sker med ett belopp

motsvarande det utdelningsbara resultatet om detta är

positivt. Utdelningen utbetalas under april månad året

efter räkenskapsåret varvid den, efter avdrag för

preliminär skatt, omvandlas till nya andelar i fonden genom

insättning på andelsägarens fondkonto. - Genom beslut av

Finansinspektionen 1993-08-17 har en ändring av

bestämmelserna för fonden godkänts med tillämplighet

fr.o.m. 1993-09-17. Bestämmelsen om utdelning har därvid

förts över till § 11 i fondbestämmelserna. Såvitt är av

betydelse i förevarande sammanhang har därvid det tillägget

gjorts att utdelningen, förutom att användas till förvärv

av fondandelar, på i förväg gjord begäran av andelsägaren

kan utbetalas till annat av honom innehavt konto i X. -

Belopp som i enlighet med de nämnda fondbestämmelserna

beslutas som utdelning får i och för sig anses vara sådan

utdelning som lagstiftaren avsett skall innefattas i

utdelningsbegreppet, (jfr prop. 1974:128 s. 152 f. och

prop. 1974:181 s. 40 f. samt RÅ 1990 ref. 101). Frågan i

ärendet gäller därför närmast om de belopp som beslutats i

utdelning skall godtas som avdragsgilla för fonden när de

används för förvärv av nya andelar. - Som framgått ovan har

lagstiftaren vid utformningen av reglerna om

värdepappersfonder gett fonderna mycket fria händer att

själva bestämma placeringsinriktning och utdelningspolicy

inom ramar som tillgodoser spararnas säkerhet. I

förarbetena har också understrukits att fondbestämmelserna

skall ges sådan utformning och tillgänglighet att den

enskilde spararen skall ha möjlighet att bedöma de olika

fondernas verksamhet. För varje fond skall också finnas en

informationsbroschyr med fondbestämmelserna och den

ytterligare information som behövs för att bedöma fondens

verksamhet (26 §). En andelsägare får därför anses

informerad och införstådd med fondens regler om utdelning

och det sätt på vilket fonden tillgodoför honom beslutad

utdelning. - Med hänsyn till de principer som legat till

grund för utformningen av reglerna om värdepappersfonder

och beskattningsreglerna för dessa och deras delägare får

utdelning som beslutas i enlighet med fondbestämmelserna

anses hänförlig till sådan utdelning som avses i 2 §

10 mom. SIL oavsett det sätt på vilket delägarna enligt

samma bestämmelser tillgodoförs utdelningen.

Förhandsbeskedet har utformats i enlighet härmed. -

Ordföranden Sandström var skiljaktig vad gällde

motiveringen och anförde. Fondbestämmelserna har godkänts

av Finansinspektionen på det sätt som förutsätts i 10 §

lagen (1990:1114) om värdepappersfonder. Inspektionen har

alltså gjort bedömningen att det är fråga om en utdelning

(jfr också 5 kap. 5 § i FFFS 1993:16). Det ifrågavarande

förfarandet leder till att antalet andelar i fonden ökar

(och att varje andels värde i motsvarande mån minskar) på

ett sätt som torde förutsätta att en

utdelning/återinvestering i andelar ägt rum. Med hänsyn

till vad som gäller i värdepappersrättsligt hänseende får

förfarandet även vid beskattningen - trots att fondens

eller delägarens ekonomiska situation inte förändras i

något relevant avseende och trots att de i traditionell

mening, numera i stort sett försvunna, reinvesterade

fonderna behandlas på annat sätt - anses innefatta

utdelning. - Hos Regeringsrätten yrkade Riksskatteverket

att X:s Allemansfond A. skulle förklaras inte ha rätt till

avdrag för utdelning som används för förvärv av nya andelar

för den utdelningsberättigades räkning vare sig det skett i

enlighet med § 4 i de för fonden tidigare gällande

fondbestämmelserna eller - efter passivitet från

fondandelsägarens sida - i enlighet med § 11 i de nu

gällande bestämmelserna. - Med hänsyn till att fonden

utgjorde ett eget skattesubjekt måste enligt

Riksskatteverket - även om förfarandet

värdepappersrättsligt kunde betecknas som utdelning - det

kravet ställas för att utdelning i skatterättslig mening

skall anses föreligga, att en egendomsöverföring skedde

från den samägda egendomsmassan till den enskilde

fondandelsägaren. Detta hade inte skett genom ifrågavarande

förfarande. - X:s Kapitalförvaltning AB bestred bifall till

besvären. - Regeringsrätten (1994-06-09, Björne, Tottie,

Wadell, Bouvin, Ragnemalm): Skälen för Regeringsrättens

avgörande. Regeringsrätten gör samma bedömning som

Skatterättsnämnden. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten fastställer Skatterättsnämndens

förhandsbesked. - Regeringsrätten förordnar att sekretessen

enligt 9 kap. 1 § sekretesslagen (1980:100) skall bestå

utom i fråga om vad som står under rubriken

Regeringsrättens avgörande. (fd III 1994-05-19,

Schön-Engqvist)

*REGI

*INST