RÅ 1994 not 389

Not 389. Överklagande av Styrelsen för Ingenjörsfirman

Allan Persson AB:s särskilda pensionsstiftelse ang.

föreläggande för stiftelsen att återbetala utbetald

gottgörelse m.m. Enligt årsredovisning och

förvaltningsberättelse för 1990 hade pensionsstiftelsen i

december 1990 till Ingenjörsfirman Allan Persson AB

utbetalt 3 447 480 kr. Beloppet motsvarade av bolaget gjord

pensionsutbetalning till Allan P. och överensstämde med

pensionsreserven per 1990-12-31. Genom engångsutbetalningen

hade bolaget avlöst sin pensionsutfästelse till Allan P. -

Stiftelsen tryggade utfästelse om livsvarig ålderspension

till Allan P., 1923-03-23, från 67 år med 304 338 kr per

år. Från och med år 1990 skulle bolaget utbetala pension

till Allan P., med 304 338 kr, för vilken summa bolaget

ägde gottgöra sig ur stiftelsen. - Enligt § 2 i stiftelsens

stadgar skulle stiftelsen endast trygga sådan pension som

uppfyllde de i 31 § kommunalskattelagen angivna villkoren

för att livförsäkring skulle hänföras till

pensionsförsäkring. - Länsstyrelsen i Malmöhus län

(1991-09-04, Öhlin): Enligt 10 § tredje stycket

tryggandelagen äger stiftelse icke trygga pension åt

huvuddelägare utöver vad som kan anses sedvanligt för

arbetstagare med motsvarande uppgifter. - Enligt 14 och

15 §§ får stiftelse lämna gottgörelse till arbetsgivaren

för vad han utgivit såsom pension åt arbetstagare som

omfattas av stiftelsens ändamål. Gottgörelse får avse

löpande utgifter eller utgifter som arbetsgivaren haft

under närmast föregående räkenskapsår. - Bolagets

pensionsutfästelse till Allan P:s pensionsutfästelse ger

enligt länsstyrelsens mening rätt för stiftelsens styrelse

att till bolaget lämna gottgörelse för pensionskostnad

under 1990 med 304 338 kr. Länsstyrelsen har då bortsett

från om pensionen till Allan P. kan anses sedvanlig enligt

bestämmelserna i 10 §. Gottgörelse för gjord

engångsutbetalning strider vidare mot § 2 i stiftelsens

stadgar. Här stadgas bl.a. att ålderspension skall utgå

under lägst 5 år. - Länsstyrelsens beslut - Mot bakgrund av vad ovan sagts konstaterar länsstyrelsen att stiftelsens styrelse lämnat gottgörelse till bolaget med 3 143 142 kr för mycket under 1990. - Med stöd av 16 och 17 §§

tillsynslagen (1929:116) förelägger länsstyrelsen Bengt G.,

Hans G. och Allan P. i egenskap av ordförande/ledamot i

stiftelsens styrelse att senast den 1 oktober 1991 se till

att för mycket utbetald gottgörelse återbetalas till

stiftelsen samt att skriftligen till länsstyrelsen lämna

redovisning härom. Underlåtelse att göra detta medför

förpliktelse att utge ett vite om tvåtusen (2 000) kr och

vidare att utge samma belopp för varje period om en månad,

räknat från den 1 oktober 1991, som föreläggandet inte har

efterkommits. - Hos kammarrätten yrkade stiftelsen att

föreläggandet skulle undanröjas och anförde bl.a. följande.

Den utfästa pensionen var till sin storlek sedvanlig. Det

fanns inget hinder mot att utfästelsen infriades genom en

engångsbetalning. Gottgörelsen för utbetalningen kunde ske

ur stiftelsens överskott på kapital, eftersom tillgångarna

översteg upplupen del av tryggad pension. I stiftelsens

stadgar angavs visserligen att endast pensioner som

uppfyllde vissa i 31 § kommunalskattelagen angivna villkor

skulle tryggas. Detta innebar dock inte att de bestämmelser

som gällde enligt lagrummet även skulle gälla för de

utbetalningar för vilka stiftelsen lämnade gottgörelse. -

Länsstyrelsen ansåg att kammarrätten skulle avslå

överklagandet och anförde bl.a. följande. Länsstyrelsen

hade motiverat beslutet med att "engångspensionen" översteg

sedvanlig pension och att detta stred mot bestämmelserna i

lagen om tryggande av pensionsutfästelse m.m. Vidare hade

länsstyrelsen påpekat att stiftelsens egna stadgar inte

tillät utbetalning av "engångspension". Enligt stiftelsens

stadgar ägde stiftelsen endast trygga pension "som

uppfyller de i 31 § kommunalskattelagen angivna villkoren

för att livförsäkring skulle hänföras till

pensionsförsäkring" dvs. de bestämmelser som gäller för

pensionsförsäkringar enligt 31 § kommunalskattelagen skulle

även gälla för de utfästelser som stiftelsen skulle trygga.

Nu hävdades att detta stadgande inte gällde. Stiftelsen var

dock bunden av sina egna stadgar. Pensionsstiftelser kunde

enligt lagen om tryggande av pensionsutfästelse m.m. lämna

gottgörelse för sedvanlig pension. Detta framgick klart av

lagförarbetena som citerats i länsstyrelsens föreläggande.

Om en stiftelse likvideras skulle pensionsförsäkring köpas.

Av ovannämnda lagförarbeten framgick att sedvanebegreppet

även gällde då. Vidare måste försäkring tecknas i svenskt

försäkringsbolag. Anledningen till denna begränsning var

att utländska pensionsförsäkringar kunde återköpas. -

Kammarrätten i Göteborg (1993-01-19, Kärrström, Stenstad, Enhörning): Ingenjörsfirman Allan Persson AB:s särskilda pensionsstiftelse står under tillsyn av länsstyrelsen. - Av 16 § lagen (1929:116) om tillsyn över stiftelser framgår att om stiftelses styrelse fattat beslut som strider mot lag eller för stiftelsen gällande föreskrifter länsstyrelsen i visst fall får vid vite förelägga styrelsen att vidta rättelse. Frågan i målet är om stiftelsens utbetalning till Ingenjörsfirman Allan Persson AB (med 3 447 480 kr) strider mot lag eller mot de för stiftelsen gällande föreskrifterna. - För pensionsstiftelse gäller bestämmelserna i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m., nedan kallad tryggandelagen. Enligt 1 § nämnda lag får stiftelsen inte trygga utfästelser åt bl.a. arbetstagare med bestämmande

inflytande över bolaget utöver vad som kan anses sedvanligt

för arbetstagare med motsvarande arbetsuppgifter. Avsikten

med regeln sägs i förarbetena till lagen bl.a. vara att

förta verkan av att ett företag utlovar en som pension

betecknad förmån på ett osedvanligt högt belopp. Stiftelsen

kan då inte tjäna som pant för förmånen till dess hela

belopp. Härigenom skyddas övriga pensionsborgenärer från

att stiftelsens tillgångar konsumeras av ifrågavarande

förmån. Regeln är också av betydelse för att åstadkomma en

lämplig överenskommelse mellan civil- och skatterätt (prop.

1967:83 s. 125). - Av stiftelsens stadgar - § 2 - framgår

att stiftelsens ändamål är att trygga pensionsutfästelse

som Ingenjörsfirman Allan Persson AB lämnat gentemot

anställda, som är eller varit medlemmar eller suppleanter i

bolagets styrelse eller till efterlevande efter sådana

anställda. Sådan utfästelse skall vidare endast avse

pension som uppfyller de i 31 § kommunalskattelagen angivna

villkoren för att livförsäkring skall hänföras till

pensionsförsäkring. - I stiftelsens förvaltningsberättelse

för år 1990 sägs följande. Stiftelsen har till

Ingenjörsfirman Allan Persson AB i december utbetalat ett

belopp om 3 447 480 kr, vilket svarar mot vad bolaget

betalade ut i pension till Allan P. samma månad. Genom

denna engångsbetalning har bolaget avlöst sin

pensionsutfästelse till Allan P. Beloppet motsvarar

pensionsreserven den 31 december 1990. Kapitalvärdet av

bolagets pensionsutfästelser uppgick till 0 kr den

31 december 1990. Av handlingarna framgår att stiftelsen

skall trygga en livsvarig ålderspension till Allan P. från

och med år 1990 med 304 338 kr. - Kammarrätten gör följande

bedömning. - I målet har inte kommit fram att den

pensionsutfästelse till Allan P., som tryggats i

stiftelsen, i sig skulle överstiga vad som tillåts enligt

tryggandelagen. Inte heller strider själva utfästelsen mot

stiftelsens stadgar. Frågan blir då om stiftelsens åtgärd

att gottgöra arbetsgivaren för en engångsbetalning till

pensionstagaren strider mot lag eller mot för stiftelsen

gällande föreskrifter. Bestämmelser om gottgörelse ur

pensionsstiftelse finns i 14 och 15 §§ tryggandelagen. 14 §

har följande lydelse. - Arbetsgivaren äger ur

pensionsstiftelse gottgöra sig för vad han utgivit såsom

a) pensionspost, avgift för pensionsförsäkring eller annan

utgift i samband med pensionering, b) engångsunderstöd till

arbetstagare vid långvarig oförmåga till arbete på grund av

sjukdom, lyte eller annat men eller vid avgång ur tjänsten

på grund av uppnådd ålder samt engångsunderstöd till

efterlevande vid arbetstagarens frånfälle eller utgift för

försäkring av sådant understöd. - Dessutom äger

arbetsgivaren gottgöra sig för vad som särskilt redovisats

under rubriken Avsatt till pensionen till fullgörande av

bestämmelse i allmän pensionsplan. - Gottgörelse enligt

denna paragraf får ej avse utgift eller redovisning för

annan arbetstagare än sådan, som omfattas av stiftelsens

ändamål, eller sådan arbetstagares efterlevande. - Den

utredning som utarbetade förslag till nya regler om

tryggande av pensionslöften ansåg att gottgörelse för bl.a.

förfallna pensionsposter inte fick ske om inte utgiften

stod i full överensstämmelse med stiftelsens ändamål, såsom

detta anges i stadgarna. Förslaget kritiserades emellertid

av remissinstanserna och i den slutliga lagtexten infördes

endast den bestämmelse som nu återfinns i 14 § tredje

stycket tryggandelagen och som endast reglerar vilken

personkrets som gottgörelsen får omfatta.

Departementschefen uttalar bl.a. följande i prop. 1967:83,

s 137. För egen del fäster jag särskilt avseende vid att

arbetsgivaren inte avses vara bunden till stadgeändamålen

när det gäller gottgörelse för avsättning till planpension.

En arbetsgivare skall sålunda ur stiftelse kunna gottgöra

sig för vad han avsatt till ITP-pension, fastän stiftelsen

inte tjänar syftet att trygga sådan pension. Vad

utredningen åberopat till stöd härför bör godtas. Vid

sådant förhållande föreligger emellertid enligt min mening

inte tillräckliga skäl att med avseende på förfallna

pensionsposter eller dylikt frångå den mer liberala

inställning i fråga om arbetsgivares rätt till gottgörelse,

som 1961 års lag intagit. Även för utgifter för förfallen

pension - bl.a. ITP-pension - bör arbetsgivaren alltså

kunna gottgöra sig ur stiftelse så snart detta är möjligt

med hänsyn till destinatärskretsen. - Något uttalande om

huruvida gottgörelse får ske genom engångsutbetalning, även

om detta inte står i överensstämmelse med stiftelsens

stadgar, finns däremot inte i förarbetena.

Departementschefens uttalande att det beträffande

"förfallna pensionsposter" inte finns anledning att frångå

den tidigare liberala inställningen tyder på att så inte

får ske. Detsamma gäller det av länsstyrelsen citerade

uttalandet av lagrådet (prop. 1967:83, s. 266). Även det

förhållandet att i lagtexten under 14 § b) särskilt

regleras under vilka förutsättningar arbetsgivaren får

gottgöra sig för engångsunderstöd talar för att en

engångsutbetalning inte kan träda i stället för sedvanlig

pension. - Mot bakgrund härav anser kammarrätten att det

inte kan anses ha varit lagstiftarens mening att

gottgörelse i form av engångsutbetalning skall kunna ske i

uppenbar strid mot den bestämmelse i stiftelsens stadgar

som anger att stiftelsen endast får trygga sådan pension

som uppfyller den tidigare nämnda regeln i 31 §

kommunalskattelagen. Länsstyrelsen har därför haft grund

för att förelägga stiftelsen att återbetala 3 143 142 kr

och till länsstyrelsen lämna skriftlig redovisning härför.

- Kammarrätten tolkar länsstyrelsens vitesföreläggande så

att stiftelsens styrelseledamöter ålagts solidariskt vite.

Enligt 3 § lagen (1985:206) om viten skall emellertid, om

vite föreläggs flera personer gemensamt, ett särskilt

belopp fastställas för var och en av dem. Länsstyrelsens

beslut om vite skall därför undanröjas. - Kammarrätten

fastställer länsstyrelsens beslut om återbetalning och

redovisning men bestämmer tidpunkten då detta senast skall

ske till den 1 mars 1993. - Kammarrätten undanröjer

länsstyrelsens beslut i vad det avser vite. - Hos

Regeringsrätten yrkade Pensionsstiftelsestyrelsen att

Regeringsrätten skulle undanröja Länsstyrelsens i Malmöhus

län beslut den 4 september 1991 om återbetalning. -

Länsstyrelsen avgav yttrande i målet. - Regeringsrätten

(1994-06-13, Wahlgren, Brink, Dahlman, Berglöf,

B. Sjöberg): Av den skriftväxling som förekom under målets handläggning i kammarrätten framgår att det företag som grundat pensionsstiftelsen, Ingenjörsfirman Allan

Persson AB med organisationsnummer 556089-4718, under år

1990 överlåtit sin näringsverksamhet till nuvarande

Ingenjörsfirman Allan Persson AB med organisationsnummer

556409-0768, varvid överenskommits att ansvaret för de av

det stiftelsegrundande företaget lämnade

pensionsutfästelserna skulle överflyttas till det köpande

företaget. Vidare framgår att överlåtelsen i februari 1991

anmälts till länsstyrelsen med uppgift att stiftelsen

skulle överföras till köparen men att länsstyrelsen inte

träffat något avgörande enligt 24 § lagen (1967:531) om

tryggande av pensionsutfästelse m.m. (tryggandelagen). -

Föreläggandet för stiftelsestyrelsen att se till att till

stiftelsen återbetalas det belopp varmed styrelsen enligt

underinstansernas mening lämnat för hög gottgörelse grundas

inte på det förhållandet att gottgörelse lämnats utan

länsstyrelsens medgivande till överföring av stiftelse

enligt nyssnämnda 24 § tryggandelagen. Länsstyrelsen har

inte heller i föreläggandet bestritt en rätt för styrelsen

att lämna gottgörelse till det företag som övertagit

verksamheten med visst närmare angivet belopp. I

Regeringsrätten har ifrågavarande aspekter över huvud inte

tagits upp. - Med hänsyn till vad sålunda upptagits finner

Regeringsrätten anledning saknas att vid bedömningen av

föreläggandets laglighet ytterligare beröra de rättsliga

aspekterna kring utbetalning av pensionsstiftelses medel

mot bakgrund av föreskrifterna i 24 § tryggandelagen. - Vad

gäller målet i övrigt är följande att anmärka. - Av

handlingarna i målet framgår att stiftelsen tryggade en

pensionsutfästelse till Allan P. avseende livslång

ålderspension fr.o.m. 1990. Pensionsreserven härför uppgick

nämnda år till 3 447 480 kr. Ytterligare tryggande synes

inte ha förekommit. Till följd av en överenskommelse med

Allan P. synes denne år 1990 avstått från pension enligt

den ursprungliga utfästelsen och i stället begärt och från

Ingenjörsfirman Allan Persson AB (organisationsnummer

556409-0768) erhållit ett engångsbelopp om 3 447 480 kr.

Härefter uppgick stiftelsens pensionsreserv till 0 kr. -

Frågan i målet är nu huruvida stiftelsens beslut att utge

gottgörelse till bolaget för pensionsutgiften strider mot

lag eller mot för stiftelsen gällande föreskrifter. -

Enligt 14 § första stycket a) tryggandelagen äger

arbetsgivare ur pensionsstiftelse gottgöra sig för bl.a.

vad han utgivit såsom pensionspost, avgift för

pensionsförsäkring eller annan utgift i samband med

pensionering. Gottgörelse får enligt paragrafens sista

stycket ej avse utgift för annan arbetstagare än sådan som

omfattas av stiftelsens ändamål eller sådan arbetstagares

efterlevande. Gottgörelse sker enligt 15 § första stycket

tryggandelagen ur överskottet på kapitalet. Sådant

överskott föreligger enligt samma stycke när

pensionsstiftelsens tillgångar överstiger den skuld

stiftelsen ådragit sig samt upplupen del av den utfästa

pension som tryggas av stiftelsen. För utgift som avses i

14 § första stycket a) och som omfattas av stiftelsens

ändamål äger enligt 15 § andra stycket arbetsgivaren

gottgöra sig ur årets avkastning även om stiftelsen saknar

överskott på kapitalet. - I § 2 i stadgarna för

pensionsstiftelsen anges att stiftelsens ändamål är att

trygga pensionsutfästelser som Ingenjörsfirman Allan

Persson AB lämnat gentemot anställda, som är eller varit

medlemmar eller suppleanter i bolagets styrelse eller till

efterlevande efter sådana anställda. Vidare anges att sådan

utfästelse endast må avse pension som uppfyller de i 31 §

KL angivna villkoren för att livförsäkring skall hänföras

till pensionsförsäkring. Enligt § 6 i stadgarna må bolaget,

om stiftelsens behållning överstiger pensionsreserven för

intjänt del av de utfästelser, som tryggas av stiftelsen,

utfå gottgörelse av stiftelsen för kostnader för

pensionering av anställda och efterlevande till anställda,

som anges i § 2. Bolaget äger dock alltid rätt till sådan

gottgörelse ur årets avkastning oavsett pensionsreservens

storlek. - Annat har i målet inte framkommit än att

Allan P. genom att år 1990 ha avstått från pension enligt

den ursprungliga utfästelsen befriat bolaget från att

fullgöra denna utfästelse. Någon annan utfästelse om

pension synes inte ha lämnats. I vart fall synes en dylik

inte ha tryggats på något av de sätt som omnämns i

tryggandelagen. Härigenom har också stiftelsen efter

avståendet inte haft någon pensionsreserv att trygga, till

följd varav överskottsmedel uppkommit. - Varken 14 §

tryggandelagen eller stiftelsens stadgar utgör hinder mot

att arbetsgivaren av pensionsstiftelsen gottgörs för vad

han har utgivit som pensionspost, förutsatt att

gottgörelsen avser sådan arbetstagare som omfattas av

stiftelsens ändamål. Någon omständighet av beskaffenhet att

betaga bolagets engångsutbetalning till Allan P. karaktären

av pensionsutbetalning har inte visats föreligga. - Med

hänsyn till ovanstående finner Regeringsrätten att

stiftelsens utbetalning av gottgörelse med 3 447 480 kr

till bolaget såvitt är i fråga i målet inte strider mot

tryggandelagen eller mot stiftelsens stadgar. Länsstyrelsen

har därför inte ägt att på de skäl som angivits i dess

beslut förelägga stiftelsens styrelse att vidta rättelse. -