RÅ 1994 not 427

Överklagande av Ulf S. av avvisningsbeslut samt ansökan om återställande av försutten tid

Not 427. Överklagande av Ulf S. av avvisningsbeslut samt ansökan om återställande av försutten tid. - Genom beslut den 14 maj 1993 avvisade Kammarrätten i Stockholm det överklagande som Ulf S. - för egen del och som ombud för Ostermans Helicopter i Stockholm AB - gjort av ett beslut av chefsöverläkaren vid Danderyds sjukhus angående upphandling av ambulansflygningar. - Ulf S. överklagade avvisningsbeslutet. - Kammarrätten i Stockholm (1993-07-02, Strandberg, Belfrage, Jonson): Enligt 7 § första stycket förvaltningsprocesslagen och den meddelade besvärshänvisningen skulle överklagande till Regeringsrätten ha lämnats in till kammarrätten inom tre veckor från den dag då klaganden fick del av kammarrättens avgörande. Delgivning skedde enligt s.k. förenklad delgivning onsdagen den 2 juni 1993 men besvärshandlingen kom in först tisdagen den 29 juni 1993 och således för sent. - Kammarrätten beslutar därför att i enlighet med bestämmelserna i 6 § och 7 § andra stycket nämnda lag avvisa överklagandet. - I Regeringsrätten yrkade Ulf S. att kammarrättens avvisningsbeslut skulle undanröjas på grund av grovt rättegångsfel. I andra hand ansökte han om återställande av försutten tid. Han anförde i anslutning därtill bl.a. följande. Han sände med post den 27 maj 1993 ett s.k. blankt överklagande av kammarrättens beslut den 14 i samma månad och hemställde om anstånd med att utveckla grunderna för överklagandet till den 30 juli 1993. Vid telefonsamtal med kammarrättens kansli några dagar efter ingivandet erhöll han muntligt besked om att anstånd skulle beviljas. Den kompletterande skriften gavs in under juni 1993. Kammarrättens beslut den 2 juli 1993 delgavs honom den 30 augusti 1993. I beslutet konstaterade kammarrätten att överklagandehandlingen kommit in den 29 juni 1993 och således för sent. Däremot antecknades inte i beslutet vilken poststämpel den inkomna försändelsen hade. Det muntliga anståndsbeskedet kommenterades inte heller. Kammarrätten antecknade i sitt beslut den 2 juli 1993 att delgivning skett genom s.k. förenklad delgivning. Sådan delgivning, och även normal delgivning, hade hela tiden, såvitt känt var, bara skett med honom själv och inte med Ostermans Helicopter i Stockholm AB (bolaget). Mottagandet av delgivningar hade uttryckligen undantagits i den fullmakt från bolaget som sänts in till kammarrätten. Bolaget var därför inte lagligen delgivet, och i vart fall bolagets överklagande hade därför kommit in i rätt tid. Mot bakgrund härav grundade sig kammarrättens beslut den 2 juli 1993 på ett grovt rättegångsfel. Regeringsrätten borde därför redan på denna grund undanröja beslutet och återförvisa målet till kammarrätten för sedvanlig handläggning. När brev blev liggande på posten för länge, brukade postpersonalen medelst anteckning på kuvertet ange anledningen härtill eller i vart fall anteckna på kuvertet att brevet kommit in till det utdelande postkontoret först visst datum, trots den långt tidigare liggande poststämpeln. Någon sådan anteckning hade inte gjorts i beslutet den 2 juli 1993. Det kunde därför inte uteslutas att besvärsinlagan blivit liggande på "fel ställe" inom kammarrätten mellan den 28 maj och den 29 juni 1993. Det kunde inte heller uteslutas att den inkommande handlingen av misstag stämplats med fel månadsnummer. Redan det förhållandet att det inte kunde uteslutas att besvärsinlagan blivit felaktigt hanterad av kammarrätten medförde att normalregeln avseende risken för avsändande inte skulle tillämpas. Den synnerligen långa tiden mellan avsändande och mottagande och den muntliga uppgiften från kammarrätten avseende anståndsbegäran borde innebära att insändarens uppgift om när försändelsen postats fick tagas för god. Med beaktande härav borde skäl föreligga för återställande av försutten tid. - Regeringsrätten (1994-06-07, Björne, Bouvin, Ragnemalm): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Såvitt framgår av handlingarna föreligger inte i målet någon fullmakt för Ulf S. att företräda Ostermans Helicopter i Stockholm AB. Med hänsyn härtill och då Ulf S. inte visat att han överklagat kammarrättens beslut den 14 maj 1993 i rätt tid saknas skäl att ändra kammarrättens beslut den 2 juli 1993 om avvisning. Det är inte heller utrett att sådana omständigheter föreligger som utgör skäl att återställa försutten tid för att överklaga beslutet den 14 maj 1993. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten fastställer kammarrättens avvisningsbeslut. - Regeringsrätten avslår Ulf S:s ansökan om återställande av försutten tid. (fd III 1994-06-07, Karlsson)

*REGI

*INST