RÅ 1994 not 440
Domförhet (kammarrättens sammansättning i mål ang. laglighetsprövning enligt kommunallagen)
Not 440. Överklagande av Jan-Erik L. och Annika L. ang. laglighetsprövning enligt kommunallagen. - Jan-Erik L. och Annika L. överklagade ett beslut den 5 oktober 1992 av Kommunstyrelsen i Södertälje kommun om bidrag till fristående skolor och anförde. Beslutet stred mot 9 kap. 4 § skollagen där det fastslogs att fristående skolor skulle tilldelas medel från kommunen med minst 85 procent av genomsnittskostnaden för kommunens elever enligt föregående års bokslut. Kommunen hade använt en annan beräkningsgrund än denna och på så sätt kommit fram till avsevärt lägre belopp. Enligt offentlig statistik var genomsnittskostnaden 62 006 kr. Enligt kommunens beräkningar var kostnaden 57 064 kr. De yrkade att i första hand det offentligt redovisade beloppet och i andra hand det belopp som kommunen använt i sin utredning skulle läggas till grund för beräkningen med maximalt avdrag med 15 procent i båda fallen. - Kammarrätten i Stockholm (1993-01-27, Sundin, Sundelin, Belfrage): Enligt 9 kap. 4 a § skollagen skall för varje elev lämnas ett belopp som motsvarar den genomsnittliga kostnaden per elev i hemkommunens grundskola det närmast föregående kalenderåret på det stadium som eleven tillhör. Klagandena har inte anfört något som visar att beslutet strider mot nämnda lagrum. - Kammarrätten bifaller inte överklagandet. - I Regeringsrätten yrkade Jan-Erik L. och Annika L. att kammarrättens dom skulle omprövas. - Regeringsrätten (1994-06-27, Wahlgren, Voss, Bouvin, Swartling): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Kammarrätten har avgjort målet utan medverkan av sådana särskilda ledamöter som enligt 13 a § första stycket lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar skall ingå i kammarrätten vid behandling av mål om laglighetsprövning enligt kommunallagen. Jan-Erik L:s och Annika L:s överklagande hos kammarrätten är inte av sådan beskaffenhet att kammarrätten enligt 13 a § andra stycket samma lag var domför utan de särskilda ledamöterna. Kammarrättens dom skall därför upphävas. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten upphäver kammarrättens dom och visar målet åter till kammarrätten för ny behandling. (fd II 1994-06-21, Widström)