RÅ 1994 not 574

Not 574. Överklagande av Peter T. och Monica T. ang. rätt till bistånd enligt 6 § socialtjänstlagen. - Socialnämnden Centrumbyrån, Malmö kommun (1991-08-27) beviljade makarna Peter och Monika T. boende med frukost på Frälsningsarmens härbärge för perioden den 27 augusti till den 16 september 1991. - Makarna T. överklagade socialnämndens beslut och yrkade att de skulle beviljas ekonomiskt bistånd för att täcka kostnader för boende på hotell Alexandra från och med den 27 augusti 1991 och i första hand till dess socialnämnden skaffat en permanent bostad åt dem och i andra hand fram till dess länsrätten avgjort målet. Då deras inkomster översteg socialbidragnormen med ca 5 100 kr, kunde de bidra med en tredjedel av kostnaderna för hotellboendet per månad, men de yrkade att socialnämnden skulle åläggas att bistå dem med resterande två tredjedelar. Vidare yrkade de att länsrätten skulle fastställa att kommunens erbjudande om boende på Frälsningsarmen var olämpligt samt att länsrätten erinrade socialnämnden om dess skyldighet att lösa parets bostadsproblem på ett permanent sätt. - Länsrätten i Malmöhus län (1991-11-20, Hellerstedt): Inledningsvis kan konstateras att socialnämndens beslut avser perioden den 27 augusti till den 16 september 1991, varför länsrätten i förevarande mål i princip endast kan pröva huruvida makarna T. varit tillförsäkrade en skälig levnadsnivå jämlikt 6 § socialtjänstlagen under denna period, då tiden därefter inte varit föremål för socialnämndens prövning genom det överklagade beslutet. - Fråga i målet är således huruvida makarna T. har varit tillförsäkrade en skälig levnadsnivå jämlikt 6 § socialtjänstlagen. - Enligt 6 § socialtjänstlagen har den enskilde rätt till bistånd av socialnämnden för sin försörjning och sin livsföring i övrigt, om hans behov inte kan tillgodoses på annat sätt. Genom biståndet skall den enskilde tillförsäkras en skälig levnadsnivå. Biståndet skall utformas så att det stärker den enskildes resurser att leva ett självständigt liv. - Enligt 7 § samma lag skall socialnämnden främja den enskildes rätt till bostad. Behov av bostad innefattas i begreppet försörjning och grundar rätt till bistånd under förutsättning att behovet inte kan tillgodoses på annat sätt. Det är emellertid inte socialnämndens skyldighet att tillgodose behovet av bostad i allmänhet, utan i första hand ankommer det på den enskilde att efter bästa förmåga själv söka bostad via bostadsförmedlingen eller på annat sätt. - Av Regeringsrättens avgörande i RÅ 1990 ref. 19 framgår att socialnämnden, i fall där den enskilde helt saknar möjligheter att själv ordna bostad, under vissa omständigheter är skyldig att lämna den enskilde bistånd genom att tillhandahålla permanent bostad. - I fall där den biståndssökande står helt utan tak över huvudet och behovet inte kan tillgodoses på annat sätt, är socialnämnden skyldig att ordna logi. Det kan innebära att socialnämnden försäkrar sig om att den biståndssökande verkligen blir inhyst någonstans och/eller bistår med kostnader för logi. Rätten till bistånd sträcker sig dock inte så långt att den rymmer också rätten till en viss bestämd insats. Den enskildes behov måste vägas mot de resurser som finns inom kommunen. Socialnämnden är dock alltid skyldig att med tillgängliga resurser tillgodose enskildes behov. - Av handlingarna framgår följande. - Monika och Peter T. saknar eget boende sedan den 26 september 1990, då de blev vräkta från sina resp. lägenheter i socialnämndens regi. Därefter har de periodvis vistats utomlands och tillfälligt vistats i andra kommuner. Makarna T. har regelbundet återvänt till Malmö och vill bo stadigvarande i kommunen. Under året har makarna, när de saknat egna medel till hotellboende, beviljats bistånd av socialnämnden i form av boende på Fortunagården. Den 27 augusti 1991, efter en incident vid Fortunagården föregående dag, ansökte makarna T. hos socialnämnden om ekonomiskt bistånd till boende på hotell Alexandra. De beviljades istället bistånd i form av rekvisition till boende med frukost på Frälsningsarmens härbärge, vilket de inte accepterade. - Länsrätten gör följande bedömning. - I målet är ostridigt att makarna T. är i behov av bostad. Behovet av bostad har uppkommit under deras bosättning i Malmö kommun, där de är mantalsskrivna samt kyrkobokförda, varför socialnämnden i Malmö har att bistå makarna T. om de har speciella svårigheter att på egen hand skaffa bostad. Av det ovan anförda framgår vidare att socialnämnden, i avvaktan på att paret T. funnit en egen bostad, är skyldig att ordna logi om behovet av tillfälligt boende inte kan tillgodoses på annat sätt. Socialnämnden har i förevarande fall beviljat makarna T. boende på Frälsningsarmens härbärge. - Med hänsyn till makarna T:s behov kan Frälsningsarmens härbärge inte anses uppfylla kravet på en skälig levnadsnivå vad gäller permanent boende. I den uppkomna situationen, där paret T. stod utan tak över huvudet sedan de givit sig iväg från Fortunagården, får emellertid socialnämnden genom beviljande av ett alternativt övernattningsställe anses med tillgängliga resurser sökt tillgodose paret T:s akuta behov av boende. Makarna T:s invändningar mot denna form av boende föranleder inte annan bedömning. Med hänsyn härtill samt att paret T. inte haft några kostnader för boende på hotell Alexandra under ifrågavarande period, föreligger inte rätt till bistånd enligt 6 § socialtjänstlagen. - Länsrätten avslår överklagandet. - Makarna T. överklagade länsrättens dom och yrkade att kammarrätten skulle fastslå att de skulle ha getts bistånd att få bo på hotell Alexandra i Malmö i stället för att tvingas bo på Frälsningsarmens härbärge. De anförde bl.a. följande. Frälsningsarmens härbärge erbjöd inte logi eller ens boende. Där erbjuds endast övernattningsmöjlighet i gemensamma könssegregerade sovsalar. Det var förbjudet att vistas på härbärget från tidigt på morgonen till sent på kvällen. Personalen där hade uppgett att äkta makar aldrig tidigare hade blivit hänvisade dit. Härbärget var nästan uteslutande avsett för bostadslösa människor som inte blev accepterade på något hotell på grund av att de har grava missbruksproblem. Kostnadsfrågan kunde inte ha styrt socialnämndens handlande eftersom det hade varit betydligt billigare för nämnden om de bott på hotell Alexandra i stället för på härbärget. Det kostade endast 475 kr per dygn på Alexandra mot härbärgets 646 kr. Det kunde inte vara riktigt att skicka ett bostadslöst och sjukt äkta par, av judisk tro och som hade små barn - låt vara att barnen var omhändertagna av myndigheterna - till ett härbärge som drevs av en världsomfattande militant kristen organisation. Enligt SOL skulle biståndet utformas i samförstånd med den behövande. Det hade inte skett. Länsrätten hade inte hållit muntlig förhandling i målet och heller inte inhämtat något yttrande från länsstyrelsens sociala funktion. Handläggningen i länsrätten stred mot artiklarna 6 och 8 i Europakonventionen. - Kammarrätten i Göteborg (1992-01-20, Kihlgren, Edström, Larsson): Enligt en tjänsteanteckning som gjorts den 7 oktober 1991 av en tjänsteman vid länsrätten har makarna T. vid ett personligt besök återkallat ett yrkande om muntlig förhandling i länsrätten samt särskilt anhållit att målet inte skulle remitteras till länsstyrelsens sociala funktion. Enligt kammarrättens mening finns det mot bakgrund härav inte skäl för kammarrätten att vidta någon särskild åtgärd med anledning av makarna T:s kritik mot länsrättens handläggning av målet. - Kammarrätten delar länsrättens bedömning att Frälsningsarmens härbärge inte kan anses uppfylla kravet på en skälig levnadsnivå när det gäller permanent boende. Det är emellertid att märka att det boendet tillhandahölls av socialnämnden i en akut situation. Det finns ingenting i handlingarna som ger anledning till antagande att socialnämnden inte gjort "så gott den kunnat" i den uppkomna situationen. Med hänsyn härtill och till att det rör sig om en begränsad tid får socialnämndens beslut att bevilja makarna T. bistånd i form av boende på Frälsningsarmens härbärge anses godtagbart. - Kammarrätten avslår överklagandet. - I överklagandet till Regeringsrätten yrkade Peter T. och Monika T. att Regeringsrätten skulle ändra kammarrättens dom och slå fast att makarna hade rätt till bistånd för att täcka kostnaderna för hotellboende under perioden den 27 augusti - den 16 september 1991. De yrkade inte någon ersättning utan endast att få rätten till hotellboende bekräftad. De anförde i målet bl.a. följande. Frälsningsarmens härbärge var avsett uteslutande för ensamstående människor som på grund av långvarigt alkohol- eller narkotikamissbruk inte accepterades på hotell. Personalen vid härbärget förvånades över att makarna hänvisades dit eftersom äkta makar aldrig bott där tidigare. På härbärget fanns endast en stor sal med femton platser för män och en mindre sal med tre platser för kvinnor varför de anvisades bäddar i olika salar. Vid ett boende på härbärget hade de tvingats att från tidig morgon till sen kväll vistas på gatan. Enligt makarnas mening var det olämpligt att tvinga en troende jude att sova i ett härbärge, som drevs av en - välkänd i sin missionering - kristen frälsningsarme. De framhöll vidare att kostnaden för ett dubbelrum på hotell Alexandra, där de bott t.o.m. den 21 augusti 1991, uppgick till 475 kr per natt och kostnaderna för två platser i härbärget till 646 kr per natt. - Centrum socialnämnd i Malmö kommun och Socialstyrelsen avgav yttranden i målet. - Socialnämnden anförde i huvudsak: Såsom framgår av handlingarna hade makarna T. tidigare varit bosatta på hotell Alexandra. Nämnden gjorde inte gällande att hotell Alexandra var fullbelagt och att makarna T. av den anledningen blev beviljade logi på härbärge. Vad avser den av T:s anförda kostnadsaspekten på hotellboende resp. logi på härbärge önskade nämnden påpeka att den hade s.k. abonnerade platser på härbärget. Kostnaden för detta var således konstant och ett eventuellt hotellboende för makarna T. hade inneburit en merkostnad för nämnden. - Socialstyrelsen anförde bl.a. följande. Vad gällde lösningen av det akuta boendeproblem som uppstod den 27 augusti kunde Socialstyrelsen bara instämma i vad kammarrätten framför i sina domskäl. Boendet på härbärget tillhandahölls av socialnämnden i en akut situation och var avsett för en begränsad tid. Med hänsyn härtill får socialnämndens beslut att bevilja makarna T. bistånd i form av boende på härbärget anses godtagbart. - Regeringsrätten (1994-10-18, Björne, Dahlman, Berglöf, Werner, Lavin): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 6 § socialtjänstlagen (1980:620) har den enskilde rätt till bistånd av socialnämnden för sin försörjning och sin livsföring i övrigt, om hans behov inte kan tillgodoses på annat sätt. Den enskilde skall genom biståndet tillförsäkras en skälig levnadsnivå. Biståndet skall utformas så att det stärker hans resurser att leva ett självständigt liv. - I målet är ostridigt att Peter T. och Monika T. vid tidpunkten för socialnämndens beslut var i behov av bostad. Av handlingarna framgår vidare att de saknade möjlighet att själva tillgodose sitt behov av boende. Socialnämnden beviljade dem bistånd i form av boende med frukost på Frälsningsarmens härbärge för perioden den 27 augusti -den 16 september 1991. - Ett beviljat bistånd skall tillförsäkra den biståndssökande en skälig levnadsnivå, varmed avses inte endast hjälp till det som direkt fordras för ett grundbehov utan också hjälp av viss kvalitet. Detta innebär i fall då biståndet avser boende att boendet skall ha en viss minimistandard. Det får anses godtagbart att för en begränsad övergångsperiod - när en akut situation föreligger eller om ett lämpligt boende inte kan beredas den biståndssökande för en rimlig kostnad - denna standard är lägre än vad som kan anses skäligt på längre sikt. Med beaktande av makarna T:s uppgifter, vilka inte bestritts av socialnämnden, finner Regeringsrätten att standarden på Frälsningsarmens härbärge uppfyller kravet på skälig levnadsnivå för makarna T. under en övergångsperiod. Denna period bör med hänsyn till omständigheterna i målet skäligen inte överstiga en vecka. För tiden därefter av den period som angivits i socialnämndens beslut hade ett boende av högre standard bort tillhandahållas makarna. Vad socialnämnden anfört angående merkostnader för ett annat boende än det på härbärget anvisade föranleder ingen annan bedömning. - Peter T:s och Monika T:s yrkande avser bistånd för förfluten tid och är inte beloppsmässigt bestämt. Mot bakgrund härav föranleder deras överklagande inte någon Regeringsrättens vidare åtgärd. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avskriver målet (fd II 1994-09-20, Holstedt)

*REGI

*INST