RÅ 1994 not 586

Överklagande av AB Folkets Hus och Park ang. allmän fastighetstaxering 1988

Not 586. Överklagande av AB Folkets Hus och Park ang. allmän fastighetstaxering 1988. - Bolaget ägde fastigheten Bollen 2 i Trelleborg ("Folkets Hus"). I deklaration till ledning för 1988 års allmänna fastighetstaxering uppgav bolaget att fastigheten användes för uthyrning av samlingslokaler och för dansverksamhet samt yrkade att fastigheten skulle undantas från skatteplikt såsom specialbyggnad (kulturbyggnad) med tillhörande tomtmark. - Fastighetstaxeringsnämnden indelade fastigheten som "hyreshusenhet, huvudsakligen lokaler" med beskattningsnaturen annan fastighet och bestämde fastighetens taxeringsvärde till 3 305 000 kr, varav markvärde 500 000 kr och byggnadsvärde 2 805 000 kr. - Bolaget överklagade beslutet och yrkade att fastigheten skulle undantas från skatteplikt enligt 2 kap. 2 § och 3 kap. 2 §fastighetstaxeringslagen (1979:1152) eller alternativt enligt 3 kap. 4 § samma lag. - Länsrätten i Malmöhus län (1991-06-03, ordf. Lundahl) avslog överklagandet med följande motivering: Tvisten i målet gäller huruvida fastigheten vid AFT 88 skall undantas från skatteplikt eller ej. Inledningsvis behandlar länsrätten den av bolaget alternativt, med hänvisning till 3 kap. 4 § första stycket punkten 1 FTL, åberopade befrielsegrunden och vill i denna del anföra följande. I nyssnämnda lagrum anges bl.a. speciellt ägarkrav såsom rekvisit för att undantagande från skatteplikt enligt lagrummet skall kunna komma i fråga. Fastigheten ägs i förevarande fall av bolaget. Detta utgöres av ett aktiebolag och tillhör därmed inte den kategori som kan ifrågakomma såsom ägare till fastigheter som kan bli undantagna från skatteplikt enligt sagda bestämmelser. Skattepliktsundantagande med stöd av 3 kap. 4 § FTL är därför uteslutet. - Länsrätten övergår härefter till att bedöma huruvida fastighetens bebyggelse (nedan samlat benämnd bebyggelsen) är att hänföra till sådan specialbyggnad av slaget kulturbyggnad som avses i 2 kap. 2 § FTL. Bebyggelsen omfattar inte något särskilt teater- eller biografhus och används ej heller för egentliga museala ändamål. Väl finns inom bebyggelsen lokaler i vilka det är möjligt att ha konstutställningar samt spela teater och visa film. Sådana slag av aktiviteter bedrivs också periodvis där. Deras förekomst har emellertid inte ens omnämnts i den till AFT 88 avlämnade deklarationen. Såvitt framgår av handlingarna har FTN, inför vilken bolaget synes ha företrätt för meddelande av vidare upplysningar till ledning för taxering av fastigheten, blivit tillhandahållen ritningsmaterial över bebyggelsen, nämligen en av arkitekt SAR Jan Bergfelt i Malmö den 2 juni 1978 upprättad huvudritning med därefter under perioden december 1978 - september 1983 gjorda revideringar och kompletteringar. Ej heller på detta grundritningsmaterial finns bebyggelseanvändning för nyssnämnda verksamhetsslag angiven. På sagda ritningshandling, som ligger insorterad i fastighetsdeklarationen, har senare med tusch tillskrivits bl.a. lokalbenämningen "Skåne-routundan" och "Trelleborgs-salen". Användningsområdet för "Trelleborgs-salen" är med samma tuschskrift på handlingen ändrat från "Festsal" enligt den reviderade och kompletterande grundritningen till "Mötes-dans-konferens-film- teaterlokal". I fråga om "Skåne-routundan", som inklusive därtill hörande servering och andra lokaliteter med sådan anknytning utgör den till ytan största av fastighetens bebyggelseenheter (med plats för 600 personer), kvarstår däremot grundritningens beteckning "Mötes, dans- och konferenslokaler" oförändrad. - Användning av en byggnad för kulturellt ändamål är inte något som under alla förhållanden gör att byggnaden blir att räkna såsom kulturbyggnad enligt 2 kap. 2 § FTL. Redan av lagrummets lydelse framgår nämligen att det måste vara kulturella ändamål fallande under eller liknande dem där uppräknade ("teater, biograf, museum"). Några prejudicerande avgöranden avseende vad som skall hänföras till "kulturbyggnad" enligt FTL:s förevarande definition torde ännu inte finnas. - Fastighetens bebyggelse har uppenbarligen tämligen blandad användning och verkar att döma av bl.a. bolagets årsredovisning för det AFT 88 styrande värdeåret 1986 vara inriktad på nyttjanden möjliga att förena med verksamhet, som vid sidan av inträden m.m. gällande dans främst inbringar intäkter i form av servering och övrig försäljning. Länsrättens samlade bedömning av vad som i hithörande hänseenden har förekommit i målet är att det inte visats eller gjorts sannolikt, att bebyggelsen till övervägande del användes för sådana ändamål som konstituerar att kunna hänföra densamma till kulturbyggnad enligt FTL. - Skäl har ej heller framkommit för att på annan grund undanta fastigheten från skatteplikt. Yrkande föreligger inte om att fastigheten vid den sålunda uppkomna situationen att länsrätten ej undantar den från skatteplikt skall vare sig indelas i något annat slag av taxeringsenhet än hyrehusenhet, som är förenlig med bl.a. de på ritningsmaterialet ovan primärt angivna användningsområdena, eller åsättas annat taxeringsvärde än det som FTN har bestämt med tillämpning av för nämnda slag av taxeringsenhet anvisade riktvärden m m. - I kammarrätten vidhöll bolaget sitt yrkande. - Kammarrätten i Göteborg (1993-06-02, Rispe, Nordberg, Sjöbeck) instämde i länsrättens bedömning och ändrade därför inte den överklagade domen. - Bolaget fullföljde sin talan. - Regeringsrätten (1994-10-25, Björne, Dahlman, Berglöf, Werner, Rundqvist): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten delar underinstansernas uppfattning att det i målet inte visats att bebyggelsen till övervägande del använts för sådana ändamål att den kan hänföras till kulturbyggnad. Bolagets överklagande skall därför avslås. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten fastställer kammarrättens dom. (fd II 1994-09-22, Clementz)

*REGI

*INST