RÅ 1994 not 692

Not 692. Överklagande av Lars T. och Holger T. ang. kommunalbesvär. - Kommunalfullmäktige i Kungsbacka kommun (1990-08-16) beslutade om höjning av avgifter för "administrationskostnader vid tecknande av avtal". - I besvär yrkade Lars T. och Holger T. att beslutet, såsom olagligt, skulle upphävas. - Kammarrätten i Göteborg (1991-12-17, Nordberg, Enhörning och Henriksson, samt de särskilda ledamöterna Hallström och Sandell): Kommunen har i första hand åberopat att kommunstyrelsens redan 1984 fattade beslut att antaga en taxa för administrationskostnader och att överklagade beslutet endast innebär en tillämpning av 1984-års lagakraftvunna beslut. - Handlingarna i målet visar emellertid att kommunstyrelsens beslut från 1984 inte är ett beslut att antaga en taxa för administrationskostnader utan ett beslut att för 1984 antaga en prislista för tecknande av vissa avtal. Överklagandet skall därför inte avvisas. - Enligt kammarrättens mening är kommunen berättigad att ta ut avgifter för fastighetskontorets kostnader för administrationen av de uppgifter som är en följd av att kommunen ingår frivilliga avtal. - Det är inte visat att de antagna avgifterna strider mot självkostnadsprincipen. - Kammarrätten avslår besvären. - Lars T. och Holger T. fullföljde sin talan. - Regeringsrätten (1994-12-16, Björne, Dahlman, Berglöf, Lindstam, Lavin): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Kommunfullmäktiges överklagade beslut gäller avgifter som kommunen tar ut för att täcka s.k. administrationskostnader i vissa fall av markexploatering. I fråga om dessa avgifter är följande upplyst i målet. - För att nyexploatering skall kunna komma till stånd fordras att detaljplan upprättas och att försörjningen av vatten och avlopp är tillgodosedd. Kommunfullmäktige antar varje år planprogram, va-försörjningsplan och bostadsförsörjningsprogram, vilka ligger till grund för en omfattande övergripande planering. Om en markexploatör önskar att planarbetet för hans markområde tidigareläggs kan kommunen i vissa fall medge detta. Härvid träffas s.k. administrationsavtal mellan kommunen och exploatören. Dessa avtal är av tre slag, exploaterings-, plankostnads- och va-avtal. I avtalen regleras parternas rättigheter och skyldigheter i fråga om genomförandet av detaljplanen. Kommunen betingar sig med stöd av överklagade beslutet en administrationsavgift vilken avses schablonmässigt motsvara kommunens ökade administrativa kostnader för tidigareläggningen av planarbetet. - Lars T:s och Holger T:s huvudsakliga invändning mot kommunfullmäktiges överklagade beslut synes vara att avgifterna i fråga avser att täcka kostnaden för arbete som hänför sig till kommunens obligatoriska uppgifter, att lagstöd krävs för avgifter i sådana fall och att sådant lagstöd saknas. Klagandena har också invänt att avgifterna inte bestämts enligt självkostnadsprincipen. - Av utredningen får anses framgå att förevarande slag av administrationsavgifter tas ut i sådana fall då en markexploatör önskar en tidigareläggning av planarbetet beträffande hans mark och att kommunen, då så sker, åsamkas merkostnader. I fråga om va-avtalen framgår vidare att avtalen i princip avser områden utanför verksamhetsområdet för kommunens allmänna va-anläggning. Med hänsyn härtill finner Regeringsrätten att avgifterna inte hänför sig till Kommunens obligatoriska uppgifter. Hinder föreligger då inte att ta ut avgifter avseende kommunens merkostnader. Klagandena har inte visat att avgifterna beräknats i strid med självkostnadsprincipen. - Regeringsrätten finner på grund av det anförda och i likhet med kammarrätten att kommunfullmäktiges klandrade beslut inte strider mot lag eller annan författning. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår överklagandet. (fd II 1994-11-16, Andersson-Jarl)

*REGI