RÅ 1995 not 122
Ansökan av Maja-Kajsa S. om rättsprövning av beslut ang. detaljplan. -Länsstyrelsen i Västerbottens län fattade den 28 juni 1993 beslut angående detaljplan för del av Umasjö 1:44 samt delar av Umasjö 1:140 inom Storumans kommun, Dödsboet efter Gunnar S. överklagade länsstyrelsens beslut. Dödsboet framhöll att fördelarna för grannfastigheten inte övervägde de negativa följderna för dödsboet av planbeslutet. Vidare framhölls bl.a. att handläggningen i kommunen varit felaktig främst genom att dödsboets synpunkter på planen inte hade noterats i samrådsredogörelsen
Not 122. Ansökan av Maja-Kajsa S. om rättsprövning av beslut ang. detaljplan. -Länsstyrelsen i Västerbottens län fattade den 28 juni 1993 beslut angående detaljplan för del av Umasjö 1:44 samt delar av Umasjö 1:140 inom Storumans kommun, Dödsboet efter Gunnar S. överklagade länsstyrelsens beslut. Dödsboet framhöll att fördelarna för grannfastigheten inte övervägde de negativa följderna för dödsboet av planbeslutet. Vidare framhölls bl.a. att handläggningen i kommunen varit felaktig främst genom att dödsboets synpunkter på planen inte hade noterats i samrådsredogörelsen. - Regeringen (Miljö- och naturresursdepartementet, 1994-03-30): Enligt vad som upplysts i ärendet berörs Umasjö 1:140 av ett arrendeavtal från år 1980 enligt vilket Gunnar S. skulle arrendera ca 12 000 kvm mark av Umasjö 1:74. Avtalet är för närvarande föremål för prövning hos fastighetsdomstol. Regeringen finner inte att föreliggande tvist avseende arrendeavtalets giltighet utgör hinder för en prövning av detaljplanen. Vid denna prövning finner regeringen inte att utformningen av planen kan anses medföra sådana olägenheter för dödsboet att planen inte kan godtas. Inte heller de invändningar som dödsboet framfört mot kommunens handläggning av planärendet eller vad som i övrigt framkommit utgör tillräckliga skäl att upphäva beslutet att anta planen. Överklagandet avseende detaljplanen bör därför avslås. - Maja-Kajsa S. yrkade i ansökan om rättsprövning att beslutet att antaga detaljplanen skulle upphävas. Hon anförde till stöd för sin talan bl.a. följande. Planförslaget kränkte hennes enskilda rätt. Den formella hanteringen vid samrådsförfarandet uppvisade brister. Kravet på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen var ej uppfyllt. - Regeringsrätten (1995-04-04, Wahlgren, Berglöf, Werner, Swartling, Lavin): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Av 1 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut framgår att Regeringsrätten på ansökan av enskild part skall pröva om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden angivit eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågor om beslutet strider mot kravet på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen liksom också frågan huruvida det ryms inom beslutsorganets diskretionära prövningsrätt. - Vad sökanden anfört ger emellertid inte vid handen, att regeringens beslut är behäftat med brister som beträffande här nämnda förhållanden skulle kunna utgöra grund för upphävande. Inte heller framgår av övriga omständigheter i ärendet att så skulle vara fallet. Vid sådant förhållande skall rättsprövningen inte föranleda att regeringens beslut upphävs. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut skall stå fast. (fd I 1995-04-04, Olsson)