RÅ 1995 not 284
Avvisande av fullföljd talan (tidpunkt för delgivning bristande upplysning om förenklad delgivning
Not 284. Överklagande av Jan F. i fråga om avvisad talan. - I sin självdeklaration till ledning för 1989 års taxering uppgav Jan F. vid beräkning av skattepliktig realisationsvinst på grund av försäljning av en bostadsrätt att bostadsrättens ingångsvärde uppgick till 385 000 kr. Taxeringsnämnden avvek från deklarationen och beräknade realisationsvinsten med utgångspunkt i ett ingångsvärde av 89 170 kr. Länsrätten i Stockholms län avslog i dom den 31 oktober 1991 Jan F:s överklagande avseende realisationsvinstberäkningen. Kammarrätten i Stockholm fastställde i dom den 18 april 1994 länsrättens dom. Jan F. överklagade kammarrättens dom och anförde att han fått del av domen först den 25 september 1994, på grund av att han när domen sändes ut befann sig i sin bostad i Frankrike. -Kammarrätten i Stockholm (1994-11-15, Rydholm, Stegard, Manninen): Bestämmelserna om s.k. förenklad delgivning finns i 3 a § delgivningslagen (1970:428). Under de förutsättningar som anges i paragrafen får delgivning med den som är part ske genom att myndigheten sänder handlingen med posten till den sökte under hans senast kända adress och minst en dag senare skickar ett meddelande om att handlingen har sänts. I 19 § tredje stycket delgivningslagen sägs att delgivning skall anses ha skett enligt 3 a § när två veckor förflutit från det att meddelandet skickades med posten och det inte med hänsyn till omständigheterna framstår som osannolikt att handlingen före tvåveckorsfristens utgång kommit fram till den söktes senast kända adress. - Av kammarrättens dagboksblad framgår att Jan F., i nära anslutning till att hans talan mot Länsrättens i Stockholms län dom anhängiggjorts i kammarrätten i Stockholm, fått upplysning om att förenklad delgivning kunde komma att användas i målet. Vidare framgår att kammarrättens dom av den 18 april 1994 sändes till Jan F. påföljande dag under adress Sveavägen 120, 2 tr, 113 50 Stockholm, samt att meddelande härom skickades till honom den 21 april 1994. Någon omständighet som gör det osannolikt att domen inom tvåveckorstiden kommit fram till den i målet uppgivna adressen har inte förekommit. Jan F. skall därför anses ha fått del av denna den 5 maj 1994. Vad Jan F. anfört om att han på grund av utlandsvistelse faktiskt inte tagit del av domen vid nämnda tidpunkt föranleder inte annan bedömning. - Enligt lag och lämnad information om hur man överklagar skulle överklagandet ha kommit in till kammarrätten inom två månader från den dag klaganden fick del av den överklagade domen. Överklagandet inkom först den 8 november 1994 och således för sent. - Kammarrätten avvisar överklagandet. - Jan F. överklagade kammarrättens avvisningsbeslut. I andra hand ansökte han om återställande av försutten tid för att föra talan mot kammarrättens dom och i tredje hand att resning skulle beviljas i målet. Vidare yrkades inhibition. Till stöd för sin talan anförde han bl.a. följande. Kammarrättens dagboksanteckning om att förenklad delgivning skulle komma att användas låg två år tillbaka i tiden. För att en upplysning om förenklad delgivning skulle kunna åberopas mot den som överklagade en dom borde krävas att upplysningen delgavs vederbörande inom rimlig tid före den tidpunkt då det förenklade delgivningsförfarandet var avsett att användas av domstolen. Jan F. kunde inte vitsorda att någon sådan upplysning delgivits honom. - Vad gällde kammarrättens materiella bedömning framhölls att den formellt angivna köpeskillingen för bostadsrätten, 89 170 kr., inte motsvarat det verkliga vederlag som erlagts för denna. - Regeringsrätten (1995-09-13, Brink, von Bahr, Swartling): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten delar kammarrättens uppfattning att Jan F. skall anses ha fått del av kammarrättens dom den 5 maj 1994. Överklagandet kan därför inte bifallas. - Jan F. har inte visat att förutsättningar föreligger för återställande av försutten tid eller resning. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten fastställer kammarrättens avvisningsbeslut och avslår yrkandena om återställande av försutten tid och resning. (fd I 1995-09-06, Eriksson)