RÅ 1995 not 346

Not 346. Överklagande av Riksskatteverket ang. avvisande av det allmännas talan i mål ang. inkomsttaxering 1988. - I sin självdeklaration till ledning för 1988 års taxering tog Carl Jonas A. som inkomst av kapital upp bl.a. utdelning på andelar i Handelsbankens Utdelningsfond II. Vidare redovisade han en skattepliktig realisationsvinst om 2 200 kr och realisationsförluster om 881 559 kr, varav 188 389 kr avsåg förlust vid försäljning av andelar i nämnda fond. Taxeringsnämnden godtog deklarationen. - Hos länsrätten hävdade skattemyndigheten - med hänvisning till bl.a. lagen (1980:865) mot skatteflykt - att varken realisationsförlust eller inkomst av kapital skulle anses ha uppkommit till följd av transaktioner avseende utdelningsfonden samt yrkade därav föranledd nedsättning av 1988 års taxering. -Länsrätten i Stockholms län (1991-04-25, ordf. Molander) lämnade skattemyndighetens talan utan bifall. - I överklagande hos kammarrätten gjorde skattemyndigheten åter gällande att lagen mot skatteflykt var tillämplig och att en tillämpning av den lagen ledde till att taxeringen skulle bestämmas som om transaktionerna inte hade vidtagits. Myndigheten yrkade med stöd av vad som anförts att kammarrätten skulle fastställa "taxeringsnämndens beskattningsåtgärd". - Kammarrätten i Stockholm (1994-03-01, Dinnetz och Bohlin; Rydholm var skiljaktig): Enligt 29 § förvaltningsprocesslagen (1971:291) får rättens avgörande inte gå utöver vad som yrkas i målet. Taxeringsnämnden har bestämt Carl Jonas A:s taxeringar i enlighet med avgiven självdeklaration. Länsrätten har inte ändrat taxeringsnämndens beslut. Skattemyndighetens yrkande i kammarrätten innebär såsom det är angivet att taxeringarna skall fastställas i enlighet med taxeringsnämndens beslut. Skattemyndigheten yrkar således inte någon ändring av länsrättens dom varför överklagandet inte kan tas upp till prövning. - Kammarrätten avvisar överklagandet. - Hos Regeringsrätten yrkade Riksskatteverket att Regeringsrätten med ändring av kammarrättens beslut skulle återförvisa målet till kammarrätten för prövning i sak. Riksskatteverket anförde till stöd för sin talan bl.a. följande. Av skattemyndighetens överklagande i kammarrätten framgick klart och tydligt att skatteflyktsklausulen skulle vara direkt tillämplig vid förevarande års taxering och att taxeringen skulle bestämmas som om transaktionerna inte hade genomförts. Detta yrkande svarade helt mot de i överklagandet anförda grunderna för myndighetens talan. Skattemyndighetens yrkande var således klart angivet och borde föranleda en prövning i sak. Av uppenbart förbiseende hade myndigheten formulerat ett annat och i förhållande till nyss nämnt yrkande felaktigt yrkande. Detta yrkande var såväl till form som innehåll för var och en så grundläggande felaktigt att det borde lämnas utan avseende. - Regeringsrätten (1995-11-16, Brink, Berglöf, Swartling, Baekkevold): I sitt överklagande till kammarrätten gjorde skattemyndigheten gällande att lagen (1980:865) mot skatteflykt principiellt skulle tillämpas på de transaktioner med utdelningsfonder som Carl Jonas A. vidtagit. Skattemyndigheten konstaterade i inlagan till kammarrätten att länsrätten inte funnit lagen tillämplig och att detta förklarades av att någon skatteförmån inte ansågs ha uppkommit ifrågavarande taxeringsår eftersom realisationsförlusten då inte kunde utnyttjas. Emellertid kunde det kvittningsutrymme för senare utnyttjande som genererats genom den tillskapade realisationsförlusten disponeras ensidigt av Carl Jonas A. varför skattefördelen enligt skattemyndighetens mening fick anses ha uppkommit redan vid företagandet av de transaktioner som tillskapat kvittningsutrymmet. Skattemyndigheten avslutade resonemanget med att hävda att skatteflyktsklausulen var direkt tillämplig vid förevarande taxering och att denna skulle bestämmas som om transaktionerna inte hade genomförts. Denna ståndpunkt överensstämde således helt med grunderna för myndighetens talan och yrkande i länsrätten. Avslutningsvis hemställde emellertid skattemyndigheten med stöd av vad som anförts i överklagandet att kammarrätten med tillämpning av lagen mot skatteflykt skulle fastställa taxeringsnämndens beskattningsåtgärd. - Det avslutningsvis framställda yrkandet var alltså helt oförenligt med de argument som skattemyndigheten hade anfört såväl i överklagandet som tidigare i länsrätten. Förhållandet gav starkt stöd för antagande att skattemyndigheten avsåg att fullfölja sin i länsrätten förda talan och att således det avslutande yrkandet av misstag fått en formulering som inte stämde överens med myndighetens avsikt. Det kunde hävdas att misstaget i själva verket framstod så klart att kammarrätten skulle ha haft fog för att redan utan skattemyndighetens hörande utgå från att myndighetens talan hade samma innebörd som i länsrätten. I varje fall var förhållandet så anmärkningsvärt att rätten i enlighet med bestämmelserna i 8 § förvaltningsprocesslagen borde ha berett myndigheten tillfälle att klargöra innebörden av överklagandet innan målet företogs till slutligt avgörande. - Målet bör visas åter till kammarrätten, som har att i sak pröva det allmännas talan såsom innebärande en fullföljd av den talan som skattemyndigheten fört i länsrätten. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten upphäver kammarrättens beslut och visar målet åter till kammarrätten för prövning i sak i enlighet med det ovan sagda. (fd III 1995-10-17, Linden)

*REGI

*INST