RÅ 1995 not 95

Not 95. Överklagande av Kurt S. ang. inkomsttaxering 1990. - Makarna Kurt S. och Valeria S. ägde tillsammans Boutique Valeria Handelsbolag. Makarna redovisade bolagets resultat, ett underskott om 218 103 kr, på så vis att Kurt S. i deklarationen yrkade avdrag för hela underskottet. - Taxeringsnämnden medgav inte det av Kurt S. yrkade underskottsavdraget. Nämnden ansåg att Valeria S., såsom företagsledare, skulle tillgodoföras hela underskottet. - Kurt S. överklagade och yrkade att bli taxerad enligt deklarationen. -Länsrätten i Stockholms län (1992-04-13, ordf. Mandal-Ericson) anförde bl.a.: Fördelningen om underskottet i ett fåmanshandelsbolag ägt av två makar torde ske på olika sätt beroende på om ena eller båda makarna är företagsledare i bolaget. Är ena maken företagsledare ligger det närmast till hands att tillgodoföra denne hela underskottet. Är däremot båda makarna företagsledare får resultatfördelningen ske utifrån de regler som gäller för handelsbolag i allmänhet. Av intresse i målet är därför först att utreda huruvida någon eller båda makarna S. är att betrakta som företagsledare. Vid en sådan bedömning skall beaktas bl a verksamhetens art, deras arbetsuppgifter i företaget, eventuellt övriga arbetsuppgifter samt den utbildning makarna har av relevans i verksamheten. - Vad som framkommit om Kurt S:s ställning i bolaget kan enligt länsrättens mening inte föranleda att han ensam skall betraktas som företagsledare. Hans arbetsuppgifter synes huvudsakligen bestå i att på kvällar och helger sköta administrativa sysslor såsom budgetering, bokföring m.m. Länsrätten noterar i sammanhanget att revisionspromemorian under punkten 3.3, sammanfattande omdöme om bokföringen, uttalar bl.a. att redovisningen av den kontanta försäljningen inte uppfyller bokföringslagens krav och att bokföringen är så bristfällig att skattekontroll allvarligt försvårats. - Makarnas inbördes ställning i rörelsen synes i stället närmast peka på att Valeria S. är att betrakta som ensam företagsledare. Hon har under åren 1987 och 1988 drivit boutiqen som enskild firma och hon arbetar heltid i rörelsen utan annan anställning. Dock har uppgivits att verksamheten inte skulle kunna fortgå utan Kurt S:s arbetsinsats och att han ensam har beslutanderätten angående budgetering, inköp m.m. Uppgifterna har inte vederlagts men inte heller ifrågasatts av skattemyndigheten varför de får tas för goda. Vid en sammantagen bedömning av vad som framkommit finner länsrätten därför att båda makarna är att betrakta som företagsledare. - Några särskilda regler om hur förlust i ett handelsbolag skall fördelas finns inte. Ledning får därför hämtas ur reglerna om vinstfördelning. Som regel kan en civilrättsligt överenskommen resultatfördelning mellan bolagsmännen godtas vid taxeringen. Bolagsmännen har regelmässigt skilda intressen att bevaka varför en objektiv affärsmässig riktig fördelning av resultatet i de flesta fall torde uppnås. Makarna S:s avtal i frågan stadgar att underskott skall tillgodoföras Kurt S. och eventuell vinst Valeria S. Bolagsavtalets fördelningsregel kan inte sägas vara objektiv och framstår som affärsmässigt helt omotiverad. Avtalet synes tillkommet endast i syfte att vinna skattefördelar. Vidare föreligger intressegemenskap mellan makarna. Under angivna förhållanden finner länsrätten att vad makarna avtalat inte kan godtas i skattehänseende. Underskottet får i stället fördelas utifrån vad som är skäligt. Härvid saknas skäl att tillgodoföra Kurt S. mer än halva underskottet. - I rörelsen yrkat avdrag för PR-kostnader har godtagits av skattemyndigheten. Länsrätten finner att avdraget kan medges. Vidare finner länsrätten att avdrag med skäliga 5 000 kr för representation kan medges. Taxeringsnämnden har återfört 1 250 kr till beskattning för uttag av varor. Skattemyndigheten har godtagit att beloppet utgör lönekostnad. Länsrätten finner att beloppet inte skall återföras till beskattning. - Rörelsens underskott uppgår härefter till 214 096 kr och Kurt S:s andel härav till 107 048 kr. - Kurs S. överklagade och yrkade att avdrag skulle medges för underskott med ytterligare 107 048 kr samt anförde bl.a. följande. Vid bildandet av handelsbolaget hade makarna S. varit övertygade om att verksamheten - åtminstone inledningsvis - skulle gå med betydande underskott. Det hade därför varit naturligt att utforma bolagsavtalet på ett sådant sätt att befarade underskott skulle kunna utnyttjas skattemässigt. - Kammarrätten i Stockholm (1993-05-13, Montgomery, Anclow, Norström): Vad Kurt S. anfört i kammarrätten utgör inte skäl till annan bedömning än den länsrätten gjort. - Kammarrätten lämnar överklagandet utan bifall. - Kurt S. fullföljde sin i kammarrätten förda talan. Till stöd för sin talan anförde Kurt S. även att det var han som, sedan handelsbolaget försatts i konkurs, efter bästa förmåga med egna medel försökte infria handelsbolagets skulder. - Riksskatteverket bestred bifall till ändringsyrkandet. - Regeringsrätten (1995-03-16, Wahlgren, Berglöf, Werner, Swartling, Lavin): Regeringsrätten ansluter sig till underinstansernas bedömning av frågan om Kurt S:s rätt till avdrag för underskott i handelsbolaget och finner således ej skäl att medge Kurt S. avdrag för mer än halva underskottet. - Regeringsrätten fastställer kammarrättens dom. (fd I 1995-02-21, Wahling Bexhed)

*REGI

*INST