RÅ 1995 not 96

Not 96. Överklagande av X plc av ett förhandsbesked ang. inkomstskatt. -Skatterättsnämnden (1993-12-09, Sandström, ordf., Nordling, Wingren, Colver, Johansson, Rosen, Tollertz, Virin) anförde bl.a.: Prövningen av frågan om X plc skall få tillämpa reglerna för svenska skadeförsäkringsföretag skall grundas på innehållet i artikel 23 punkt 2 i dubbelbeskattningsavtalet mellan Sverige samt Storbritannien och Nordirland (SFS 1983:898; brittiska avtalet). Prövningen skall ta sikte på om reglerna i 2 § 6 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, SIL - sett över en tidsrymd som inte är begränsad till ett beskattningsår - för kollektivet av utländska skadeförsäkringsföretag leder till en mindre fördelaktig beskattning än för kollektivet av svenska skadeförsäkringsföretag. - X plc överklagade och yrkade att förhandsbeskedet skulle ändras på så sätt att prövningen av om bolaget fick tillämpa reglerna för svenska skadeförsäkringsföretag gjordes på en konkret och individuell basis enligt punkterna 1 och 2 i artikel 23 av det aktuella dubbelbeskattningsavtalet samt att därvid den av bolaget ställda frågan besvarades jakande. - Riksskatteverket bestred bifall till ändringsyrkandet. - Regeringsrätten (1995-03-16, Wahlgren, Berglöf, Werner, Swartling, Lavin): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 1 § första och andra styckena lagen (1951:442) om förhandsbesked i taxeringsfrågor gäller, såvitt nu är av intresse, att förhandsbesked får lämnas, om det är av synnerlig vikt för sökanden eller av vikt för en enhetlig lagtolkning eller rättstillämpning. Med ledning av dessa bestämmelser skall avgöras om det i förevarande fall finns förutsättningar att lämna förhandsbesked. - Skatterättsnämnden har genom beslut om partiell avvisning begränsat förhandsbeskedet till att gälla vid 1994 års taxering. Eftersom avvisningsbeslutet inte är överklagbart, kan Regeringsrätten i sin prövning inte gå utanför den av nämnden beslutade ramen. - Regeringsrätten delar Skatterättsnämndens uppfattning att den s.k. medborgarskapsregeln i punkt 1 av artikel 23 i dubbelbeskattningsavtalet mellan Sverige samt Storbritannien och Nordirland (SFS 1983:898) inte är tillämplig vid bolagets inkomsttaxering 1994. Ett till denna taxering begränsat besked om medborgarskapsregelns tillämplighet kan inte anses ha den betydelse för bolaget eller det prejudikatintresse som enligt det nyss sagda är en förutsättning för att förhandsbesked skall få lämnas. - Vidare delar Regeringsrätten nämndens uppfattning att den s.k. filialregeln i punkt 2 av artikel 23 i avtalet inte hindrar att inkomsten från ett utländskt skadeförsäkringsföretags filial i Sverige beräknas enligt schablonregeln i 2 § 6 mom. tolfte stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, förutsatt att beskattningen inte därigenom blir mindre fördelaktig än beskattningen av svenska företag inom samma bransch. Jämförelsen mellan det beskattningsresultat som schablonregeln ger och det resultat som erhålls vid en tillämpning av de för svenska försäkringsföretag gällande bestämmelserna får göras på ett generellt plan och kan inte begränsas till ett enstaka beskattningsår. Handlingarna ger inte underlag för att närmare än så ange grunderna för jämförelsen. Detta innebär att den fråga som bolaget ställt inte kan få ett definitivt svar inom ramen för ett förhandsbesked och att det besked som kan lämnas blir så allmänt hållet att de i 1 § lagen om förhandsbesked i taxeringsfrågor angivna förutsättningarna för att lämna förhandsbesked inte kan anses uppfyllda. - På grund av det anförda skall det av Skatterättsnämnden lämnade förhandsbeskedet undanröjas. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten undanröjer förhandsbeskedet och avvisar bolagets ansökan till den del denna prövats av Skatterättsnämnden. - Regeringsrätten erinrar om föreskriften om återbetalning av avgift i 12 § tredje stycket lagen (1951:442) om förhandsbesked i taxeringsfrågor. (fd I 1995-02-21, Wahling Bexhed)

*REGI

*INST