RÅ 1995:8

L.H. Livs AB överklagade länsstyrelsens beslut och yrkade därvid att tillstånd skulle lämnas även för den fjärde kameran.

Kammarrätten i Stockholm (1991-09-16, Fischerström, Avellan-Hultman, referent, Åberg) gjorde samma bedömning som länsstyrelsen och ändrade därför inte överklagade domen.

I överklagande hos Regeringsrätten fullföljde bolaget sin talan.

Prövningstillstånd meddelades.

Justitiekanslern avgav yttrande i målet.

Regeringsrätten (1995-03-17, Björne, Tottie, Sjöberg) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 4 § lagen (1990:484) om övervakningskameror m.m. får - med vissa i målet inte aktuella undantag - en övervakningskamera inte vara uppsatt så att den riktas mot en plats dit allmänheten har tillträde, om det inte getts tillstånd att använda den.

I 5 § finns regler om själva tillståndsprövningen. En grundläggande förutsättning för tillstånd är enligt första stycket att sökanden har ett befogat intresse av att få använda kameran och att detta intresse inte lika väl kan tillgodoses på något annat sätt. Är dessa förutsättningar uppfyllda skall enligt andra stycket tillstånd lämnas bl.a. om den information som kan förmedlas genom kameran kan antas vara av ringa betydelse för enskildas personliga integritet med hänsyn till den utrustning som skall användas, det område som skall övervakas och övriga omständigheter. I andra fall än som avses i andra stycket skall enligt tredje stycket tillstånd meddelas bara om intresset av att tillgodose det avsedda ändamålet med övervakningen är så starkt att det skall ges företräde framför intresset av att värna enskildas personliga integritet.

Av förarbetena framgår bl.a. följande. När det gäller de fall där riskerna för integritetsintrång inte kan bedömas vara obetydliga bör det krävas att sökanden kan visa att behovet av övervakningen är så starkt att detta måste ges företräde framför integritetshänsynen. Som exempel på ändamål där behovet av övervakning kan ha en sådan tyngd kan nämnas att förebygga brott eller att förhindra olyckor eller andra därmed jämförliga ändamål. - Är syftet att förhindra stöld av viss egendom bör tillstånd kunna ges om andra sätt - t.ex. att låsa in egendom, att använda elektroniskt eller mekaniskt stöldlarm eller att ha rent manuell övervakning - ter sig alltför omständliga eller kostsamma, trots att de i och för sig bedöms kunna tillgodose syftet med övervakningen lika bra som denna. Här får naturligtvis ske en bedömning med hänsyn till omständigheterna i det särskilda fallet (prop. 1989/90:119 s. 21 och 46).

I målet har sökandebolaget anfört bl.a. följande. Butiken har öppet alla dagar till klockan 20 vilket medför att det tidvis är mörkt ute när butiken stänger. Personalen inne i butiken är fåtalig. Missbrukare kommer in i butiken och denna har varit utsatt för skottlossning. Personalen har framfört starka önskemål om en övervakningskamera som är riktad mot utgångskassorna och även medger en viss överblick över området närmast utanför butiken. Den stora fördelen med övervakningen är att föreståndaren medan han arbetar på kontoret har fullständig överblick över vad som händer, särskilt då mellan kl. 18 och 20 på grund av rånrisken.

Justitiekanslern har i sitt yttrande invänt mot ansökningen om att få använda övervakningskameran enbart i det avseendet att kameran skulle kunna överblicka ett område utanför butiksentren. I målet är upplyst att det rör sig om ett område om ett par meters bredd längs butiksfasaden.

Regeringsrätten finner mot bakgrund av vad förut upptagits att sökanden har ett befogat intresse av att få använda övervakningskameran och att detta intresse inte lika väl kan tillgodoses på något annat sätt. Förutsättningarna för tillstånd enligt 5 § första stycket är således uppfyllda.

Såvitt gäller förutsättningarna i andra stycket av 5 § kan den information som förmedlas genom kameran antas vara av ringa betydelse för enskildas integritet i den mån det gäller interiörupptagningar från butiken. Härutöver kan kameran övervaka ett obetydligt område närmast utanför butiksentren. Omständigheterna är inte sådana att den information som kameran förmedlar från detta område utanför butiken kan antas vara mera besvärande från integritetssynpunkt än interiörbilderna. Det förhållandet att kameran kan förmedla information från ett smalt område närmast utanför butiksentren föranleder därför ingen ändrad bedömning av integritetsfrågan. Även förutsättningarna i 5 § andra stycket är alltså uppfyllda.

Regeringsrätten finner således att överklagandet skall bifallas.