RÅ 1996 not 117

Not 117. Överklagande av Martin D. av beslut att inte medge befrielse från skyldighet att betala restavgift. - Skattemyndigheten beslutade den 5 mars 1991 att inte medge nedsättning av eller befrielse från restavgift avseende taxeringsåren 1984, 1985, 1986 och 1988. - I besvär hemställde Martin D. att han skulle befrias från skyldigheten att erlägga följande restavgifter. - Del av restavgift på totalt 3 072 kr som beräknats på egenavgifter om 15 245 kr avseende taxeringsår 1984 - Del av restavgift på totalt 9 091 kr som beräknats på en skatt om totalt 130 776 kr inklusive egenavgifter med 47 950 kr avseende taxeringsår 1985 - Restavgift med 5 072 kr som beräknats på en skatt om 84 520 kr avseende taxeringsår 1986 - Restavgift med 3 134 kr som beräknats på en skatt om 52 230 kr avseende taxeringsår 1988 - Skattemyndigheten fann inte skäl att ändra det överklagade beslutet och anförde i yttrande bland annat följande. "Restavgift på kvarskatt vid 1984 års taxering (13/85, 3 och 5) har den 17 november 1988 erlagts med 2 012 kr och belöper på en kvarskatt om 33 525 kr som återstår efter länsrättens beslut 1987-02-05. - För taxeringsår 1985 (13/86) har restavgift erlagts den 23 januari 1989 med 9 091 kr, vilken belöper på den kvarskatt om 151 510 kr, som återstår efter kammarrättens beslut 1990-06-05. - Enligt meddelande till Martin D. från lokala skattemyndigheten i Nacka kommer egenavgifterna vid 1984 och 1985 års taxering att tas bort genom myndighetens beslut. Enligt inhämtad uppgift har sådana beslut meddelats 21 mars 1991. Genom dessa beslut kommer restavgiften att återbetalas med belopp som belöper på nedsättningsbeloppen för respektive taxeringsår. - För taxeringsår 1986 (13/87 och 14/87) har restavgift ej erlagts. Debiterad tillkommande skatt om 109 925 kr och därpå belöpande restavgift om 6 596 kr har avkortats respektive bortfallit efter länsrättens beslut 1990-02-08. Av den återstående kvarstående skatten (13/87) om 84 520 kr har 269 kr betalats den 18 januari 1991. Påförd restavgift om 5 072 kr belöper på den kvarstående skatten om 84 520 kr. - För taxeringsår 1988 (13/89) har restavgift erlagts med 3 134 kr, vilken belöper på återstående kvarskatt om 52 230 kr avseende apriluppbörden 1989. Skatten och restavgiften har erlagts den 7 september 1989." - Martin D. anförde i yttrande följande. För taxeringsåren 1984 och 1985 skall han återfå den del av restavgifterna, l 005 kr respektive 5 811 kr, som inte återbetalats av skattemyndigheten, då skatten inte var för sent inbetald med hänsyn till att anstånd förelåg. Restavgiften för taxeringsår 1986 skall återbetalas då skattemyndigheten hade tillgodo ett belopp motsvarande hans skatteskuld långt före utgången av anståndstiden. Hela restavgiften för taxeringsåret 1988 skall återbetalas då han inbetalt hela skatten jämte restavgiften åtta dagar före förfallodagen. - Skattemyndigheten medgav i beslut den 13 juni 1991 befrielse från restavgift för taxeringsåret 1985 med resterande 5 543 kr. Återstående restavgift om 268 kr har bortfallit. I övrigt vidhöll myndigheten sitt ställningstagande. -Länsrätten i Stockholms län (1991-10-30, ordförande von der Esch): Enligt 58 § 1 mom. uppbördslagen kan skattskyldig som underlåtit att inbetala skatt i rätt tid och ordning påföras restavgift. Av 2 mom. samma paragraf framgår att befrielse från skyldigheten att erlägga restavgift kan medges när särskilda omständigheter föranleder detta. - Enligt 51 § uppbördslagen skall i de fall anstånd medges och anståndstiden gått till ända utan att skatten till fullo betalats, den skattskyldige erlägga restavgift på den del av skatten som då var obetald. - Taxeringsår 1984 - Skattemyndigheten har påfört restavgift med (6 % av 33 525 kr =) 2 012 kr. - Skattemyndigheten medgav anstånd med betalning av del av den kvarstående skatten till och med den 25 maj 1987, tre månader efter det att länsrätten meddelat dom i taxeringsmålet. Den kvarstående skatten om 33 525 kr som föranlett debitering av restavgift var obetald vid anståndstidens utgång. - Martin D. har inte anfört några sådana särskilda omständigheter som kan föranleda befrielse från restavgiften. - Taxeringsår 1985 - Då skattemyndigheten medgett befrielse från skyldigheten att erlägga restavgift föranleder besvären i denna del inte någon länsrättens vidare åtgärd. - Taxeringsår 1986 - Skattemyndigheten har påfört restavgift med (6 % av 84 520 kr =) 5 072 kr. - Skattemyndigheten medgav anstånd med betalning av den kvarstående skatten till och med den 18 september 1990. Den kvarstående skatten om 84 520 kr som föranlett debitering av restavgift, var obetald vid anståndstidens utgång. - Martin D. har inte anfört några sådana särskilda omständigheter som kan föranleda befrielse från restavgiften. - Taxeringsår 1988 - Skattemyndigheten har påfört restavgift med (6 % av 52 230 kr =) 3 134 kr. - Den kvarstående skatten om 52 230 kr har förfallit till betalning den 18 april 1989. Den ifrågavarande skatten som föranlett debitering av restavgift var obetald vid förfallodagen. - Martin D. har inte anfört några sådana särskilda omständigheter som kan föranleda befrielse från restavgiften. - Sammantaget finner länsrätten att besvären skall lämnas utan bifall. - Martin D. fullföljde sin talan hos kammarrätten såvitt avsåg restavgifterna taxeringsåren 1985, 1986 och 1988 samt yrkade att restitutionsränta skulle utgå på beloppen. Martin D. anförde bl.a. Han hade krav på skattemyndigheten avseende för mycket inbetald skatt enligt 1984 och 1985 års taxeringar. Skatteomräkningarna för dessa år blev onödigt fördröjda. Han hade rätt till avräkning enligt avräkningslagen för den kvarstående skatten för 1986. Vad gällde den kvarstående skatten för 1988 hade han haft ett flertal kontakter med skatteförvaltningen under december månad 1988 och tiden därefter. Han hade uppmanats av skattemyndigheten att avvakta med inbetalning av skatten tills ny skatteberäkning gjorts. Skattemyndighetens beslut om anstånd till följd av den nya skatteuträkningen hade meddelats först den 29 juni 1989. - Skattemyndigheten tillstyrkte att Martin D. medgavs befrielse från påförda avgifter med ytterligare 3 234 kr. Härav utgjorde 100 kr återstående avgift på grund av felräkning i beslutet den 13 juni 1991 avseende kvarstående skatt enligt 1985 års taxering och resterande del restavgift avseende 1988 års taxering. I övrigt avstyrkte skattemyndigheten bifall till besvären. - Martin D. godtog skattemyndighetens ställningstagande såvitt avsåg åren 1985 och 1988. Vidare yrkade han att återbetalning av restavgifterna omedelbart skulle göras till hans konto i Skandinaviska Enskilda Banken. - Kammarrätten i Stockholm (1992-12-07, Anclow, Norström, Pettersson): Taxeringsår 1985 - Skattemyndigheten beslöt den 13 juni 1991 att medge befrielse från skyldighet att erlägga restavgift avseende 1985 års taxering. Befrielse medgavs emellertid med 5 543 kr mot rätteligen 5 643 kr. Martin D. skall således medges befrielse från skyldighet att erlägga restavgift avseende 1985 års taxering med ytterligare 100 kr. - Taxeringsår 1986 - Martin D. har betalt ifrågavarande belopp avsevärt för sent och först i samband med avräkning mot belopp som återbetalats på grund av omräkning av skatt. Vad Martin D. anfört om att han haft en fordran på skattemyndigheten på motsvarande belopp utgör inte sådan särskild omständighet som kan föranleda befrielse från restavgiften. Inte heller har det i målet framkommit annan omständighet som utgör skäl för befrielse. Besvären skall därför lämnas utan bifall i denna del. - Taxeringsår 1988 - Det antecknas att kammarrätten i dom den 11 april 1990 prövat frågan om befrielse från restavgift avseende 1988 års taxering och därvid avslagit ansökan. Denna omständighet utgör emellertid inte hinder för att pröva en ny ansökan om befrielse från erläggande av restavgift. - Såvitt gäller detta taxeringsår har olika uppgifter lämnats om de kontakter Martin D. haft med skattemyndigheten rörande tidpunkten för inbetalning av den kvarstående skatten. Någon närmare utredning rörande vad som förevarit finns inte. Skattemyndigheten har emellertid tillstyrkt bifall till besvären. Kammarrätten finner med hänsyn till omständigheterna skäl medge Martin D. befrielse från erläggande av restavgift avseende taxeringsåret 1988. Av i målet föreliggande omräkningsbesked den 15 augusti 1990 och omräkningsuppgift den 2 maj 1991 framgår emellertid att restavgifter om 126 kr respektive 131 kr återbetalats. Befrielse skall därför medges med resterande belopp 2 877 kr (3 134 - 257 ). - Av 69 § 2 mom. uppbördslagen följer att restitutionsränta inte utgår på restavgift som återbetalas. - Det åligger skattemyndigheten att verkställa utbetalningen av de belopp som skall återbetalas till följd av denna dom. Kammarrätten äger inte förordna om när eller hur beloppet skall återbetalas. Martin D:s yrkande härom föranleder därför inte någon kammarrättens åtgärd. - Med delvis bifall till besvären medger kammarrätten befrielse från erläggande av restavgift med 2 977 kr. - Yrkandena om restitutionsränta och att återbetalning omedelbart skall göras till Martin D:s konto i bank föranleder inte någon kammarrättens åtgärd. - Hos Regeringsrätten yrkade Martin D. att han skulle befrias från påförd restavgift och att han skulle erhålla ränta med sex procent på den erlagda avgiften tills betalning skedde. Som grund för sitt yrkande anförde Martin D. i huvudsak att han, när anståndstiden för betalning av den kvarstående skatten löpte ut, hade en motfordran på staten, som översteg nämnda skatt. - Riksskatteverket hemställde om avslag på överklagandet. - Regeringsrätten (1996-05-28, Brink, Tottie, Palm, von Bahr, Swartling): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Dåvarande länsskattemyndigheten i Stockholms län beviljade Martin D. anstånd enligt 49 § uppbördslagen (1953:272) med betalning av kvarstående skatt i anledning av 1986 års taxering till den 18 september 1990 i avvaktan på dom av Länsrätten i Stockholms län i ett där anhängiggjort mål avseende nämnda taxering. Eftersom den kvarstående skatten, 84 520 kr, inte betalades före anståndstidens utgång överlämnades ärendet till Kronofogdemyndigheten i Stockholm, som anmanade Martin D. att senast den 31 januari 1991 inbetala beloppet jämte restavgift, 5 072 kr. Martin D. efterkom emellertid inte anmaningen. Skatteskulden reglerades sedermera, den 8 april 1991, dels genom att Martin D. tillkommande skatterestitutioner avseende 1984 och 1985 års taxeringar avräknades mot den kvarstående skatten, dels genom att viss mindre del av skulden avkortades. Till följd av omräkning sattes den i målet aktuella restavgiften ned från 5 072 kr till 4 841 kr. - Av handlingarna i målet framgår att länsrätten den 25 februari 1987 meddelat dom beträffande Martin D:s taxering 1984 och att Kammarrätten i Stockholm den 5 juni 1990 meddelat dom angående taxeringen 1985. Domarna överklagades inte. Med anledning av domarna utfärdade Lokala skattemyndigheten i Nacka fögderi den 21 mars 1991 omräkningsbesked enligt vilka Martin D. hade rätt till restitution med 19 767 kr avseende 1984 års taxering och med 61 824 kr avseende 1985 års taxering, dvs. med sammanlagt 81 591 kr. - Riksskatteverket har i inhämtat yttrande bl.a. anfört. - Det torde i och för sig med visst fog kunna göras gällande att en skattskyldig, som på grund av skattedomstols beslut om taxeringsnedsättning blivit berättigad till skatterestitution, fått en fordran mot det allmänna redan vid tidpunkten för domstolens beslut. Avräkningslagen är emellertid inte så utformad att den skattskyldige redan vid tidpunkten för fordringens uppkomst äger rätt att få dess belopp avräknat från restförda skatter. - Enligt 3 § avräkningslagen är det kronofogdemyndigheten som skall pröva fråga om avräkning. Den myndighet, som skall göra återbetalning av skatt, skall enligt 4 § avräkningslagen undersöka om det allmänna har någon fordran mot den skattskyldige och om undersökningen visar att så är fallet skall kronofogdemyndigheten "beredas tillfälle att göra avräkning." För att avräkning skall kunna komma till stånd krävs således viss kommunikation mellan restitutionsmyndigheten och kronofogdemyndigheten. Förfarandet beskrivs i prop 1984/85:108, s. 53. Där sägs att restitutionsmyndigheten via terminal till kronofogdemyndighetens utsökningsregister skall undersöka om den restitutionsberättigade har några skulder, för vilka avräkning skall göras, och att, om sådana skulder konstateras föreligga, en skriftlig underrättelse om utbetalningen skall sändas till kronofogdemyndigheten. - Det är således skattemyndigheten som skall förse kronofogdemyndigheten med erforderligt underlag för beslut om avräkning. För att få fram detta underlag är det uppenbarligen nödvändigt att skattemyndigheten räknar om skatten med ledning av domstolens taxeringsbeslut. Om skattemyndighets skyldighet att göra omräkning av skatt stadgas i 68 § 2 mom. UBL och närmare anvisningar angående förfarandet finns i Centrala folkbokförings- och uppbördsnämndens (CFU) meddelande nr 16/1970. - I förevarande fall har skattemyndigheten gjort omräkningen av skatt enligt 1984 och 1985 års taxeringar den 21 mars 1991. Kronofogdemyndigheten har därför saknat reell möjlighet att göra avräkning mot den restförda kvarstående skatten enligt 1986 års taxering före anståndstidens utgång den 18 september 1990. Avräkningen skedde först den 8 april 1991, vilket innebär att kvarskatten betalats för sent. Sakligt sett föreligger därför ej skäl att rikta några anmärkningar mot att Martin D. påförts restavgift. - En annan sak är att skattemyndighetens handläggningstider för omräkningsärendena varit anmärkningsvärt långa. Från kammarrättens dom i fråga om 1985 års taxering (1990-06-05) förflöt drygt nio månader fram till omräkningen (1991-03-21) och från länsrättens dom i fråga om 1984 års taxering (1987-02-25) hann inte mindre än fyra år förflyta innan omräkning skedde (1991-03-21). Enligt det tidigare nämnda meddelandet från CFU nr 16/1970, s. 53, är bestyret med omräkning av skatt en procedur som i normalfallet bör vara avklarad på mindre än fem veckor. De nu berörda omständigheterna torde dock falla utom ramen för vad Regeringsrätten har att beakta i förevarande mål. Frågorna om den fördröjda handläggningen av omräkningsärendena torde närmast höra hemma i det skadeståndsärende som Martin D. uppger sig ha för avsikt att anhängiggöra hos Justitiekanslern. - Även om skattemyndigheten hade gjort omräkningen i sådan tid att det varit möjligt för kronofogdemyndigheten att besluta om avräkning före anståndstidens utgång är det emellertid inte någon självklarhet att så också skulle ha skett. Tvärtom talar sannolika skäl för att någon avräkning då över huvud taget inte hade kommit till stånd. Det förhåller sig nämligen så att kronofogdemyndigheten enligt 5 § avräkningslagen får underlåta avräkning om anstånd med betalningen av det allmännas fordran beviljats med anledning av besvär eller i avvaktan på rättelse. Enligt 4 § andra stycket sista meningen avräkningslagen behöver skattemyndigheten i nu berörda anståndsfall inte ens underrätta kronofogdemyndigheten om den tilltänkta restitutionen. Om skattemyndigheten hade färdigställt skatteomräkningen före anståndstidens utgång skulle det alltså mycket väl ha kunnat inträffa att restitutionsbeloppen i sin helhet utbetalats till Martin D. utan någon som helst avräkning. Ansvaret för att den kvarstående skatten blev inbetalad i tid skulle därvid - oförändrat - ha åvilat Martin D. själv. - Regeringsrätten gör följande bedömning. - Enligt 58 § 2 mom. uppbördslagen må, när särskilda omständigheter föranleder därtill, befrielse från skyldighet att erlägga restavgift meddelas av skattemyndighet. Frågan i målet är om sådana omständigheter kan anses föreligga (jfr RSV Du 1989:3). - Av utredningen i målet framgår att domarna angående Martin D:s taxeringar 1984 och 1985 meddelats mer än tre år respektive mer än tre månader före den dag då anståndstiden avseende Martin D:s kvarstående skatt enligt 1986 års taxering löpte ut. Det är vidare utrett att domarna angående 1984 och 1985 års taxeringar ledde till en minskning av Martin D:s skattebörda med ungefärligen samma belopp som den kvarstående skatten. Med hänsyn härtill och till vad som i övrigt upplysts i målet finner Regeringsrätten att sådana särskilda omständigheter föreligger att hel befrielse från restavgiften bör medges. - Martin D:s yrkande om ränta kan inte prövas av Regeringsrätten i förevarande ordning. Hans talan i denna del skall därför avvisas. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten upphäver kammarrättens dom i den del den överklagats och befriar Martin D. från skyldigheten att erlägga restavgift för kvarstående skatt avseende taxeringsåret 1986. - Regeringsrätten avvisar Martin D:s yrkande om ränta. (fd III 1996-04-18, Noring)

*REGI

*INST