RÅ 1996 not 290

Not 290. Överklagande av Rune P. och Siv P. ang. eftertaxering till statlig förmögenhetsskatt 1983 samt skattetillägg. - Länsskattemyndigheten yrkade att Rune P. och Siv P. skulle eftertaxeras till statlig förmögenhetsskatt med 947 500 kr respektive med 392 500 kr samt att deras skattepliktiga förmögenhet bestämmes till 3 160 273 kr respektive 1 103 359 kr. Den för Rune och Siv P. samt deras son Thern gemensamma beskattningsbara förmögenheten utgjorde härefter 5 140 000 kr. Vidare yrkade myndigheten att envar av makarna P. skulle påföres skattetillägg med 40 procent av den förmögenhetsskatt som belöpte på för Rune P:s del 947 500 kr och för Siv P:s del 392 500 kr. Till stöd för sin ansökan anförde myndigheten följande. Vid taxeringsrevision hade framkommit att makarna P. genom avtal den 18 december 1982 sålt sitt innehav av aktier i Svenska Fönster AB. Den fordran, som därigenom uppkommit, hade inte upptagits som tillgång vid beräkning av skattepliktig förmögenhet. I stället hade aktierna i Svenska Fönster AB deklarerats som tillgång och värderats till 230 000 kr. respektive 92 000 kr. - Makarna bestred ansökan och anförde att det inte syntes klarlagt i praxis hur förmögenhetstaxeringen skulle hanteras i den situationen att skattskyldigheten till inkomstskatt ännu inte inträtt men väl avtal om överlåtelse träffats. Vad gällde yrkandet om påförande av skattetillägg anförde makarna P. att - oavsett utgången i beskattningsfrågan - rättsläget var så svårbestämt att det måste anses vara ursäktligt ur sanktionssynpunkt att de inte tagit upp fordran i stället för aktierna som skattepliktig förmögenhet. -Länsrätten i Kronobergs län (1989-12-22, ordf. Malm): I det den 18 december 1982 upprättade avtalet anges att aktierna tillträdes omgående. I avtalet är angivet hur betalning för aktierna skall ske, dels kontant 50 000 kr till envar av makarna i januari 1983, dels med revers på återstående belopp. Under 1982 skulle ingen köpeskilling utgå. - Äganderätten till aktierna har övergått på köparna i och med avtalets undertecknande. Makarna P. skulle därför ha upptagit fordran på köpeskillingen för aktierna i stället för aktierna. Det av länsskattemyndigheten angivna värdet på respektive fordran är inte för högt beräknad. - Genom att i deklarationen redovisa värdet på aktierna i stället för den uppkomna fordran och inte på något sätt ange att de överlåtits har makarna P. lämnat sådan oriktig uppgift som utgör grund för eftertaxering och påförande av skattetillägg. Oavsett hur makarna P. uppfattat rättsläget borde de ha lämnat uppgift om aktieförsäljningen till ledning för taxeringsnämndens ställningstagande. Deras underlåtenhet kan därför inte anses ursäktlig. Skäl för eftergift på annan grund föreligger inte. - Länsrätten beslutar att eftertaxera Rune P. och Siv P. till statlig förmögenhetsskatt med en skattepliktig förmögenhet av 947 500 kr respektive 392 500 kr. Den för Rune P., Siv P. och sonen Thern P. gemensamma beskattningsbara förmögenheten uppgår till 5 140 000 kr. - Länsrätten beslutar vidare att Rune P. och Siv P. skall påföras skattetillägg med 40 procent av den förmögenhetsskatt som för Rune P. belöper på 947 000 kr och för Siv P. på 392 500 kr. - Rune och Siv P. överklagade. - Kammarrätten i Jönköping (1993-06-21, Nordling, Stridbeck, Träff): De faktiska omständigheterna i målet är oomtvistade, nämligen att det skriftliga avtalet är upprättat och undertecknat den 18 december 1982, att säljarna behållit aktierna flera år därefter innan tradition skett samt att betalning erlagts först under år 1983. - Rune P. och köparens representant Nils-Olof J. har i kammarrätten samstämmigt uppgivit att affärsöverenskommelsen träffats muntligen, varefter en revisor fick i uppdrag att ikläda avtalet skriftlig form. Stadgandet "Aktierna tillträdes omgående" utgjorde en standardformulering i detta sammanhang och uppfattades av Nils-Olof J, enligt vad denne uppgivit, såsom att han kunde överta aktierna "så fort ske kan, och så kunde ju ske". Enligt Rune P. och Nils-Olof J. har inte några överenskommelser vid sidan av det skriftliga avtalet diskuterats eller träffats. De har inte avsett att avtalet skulle ha annat innehåll än enligt dess ordalydelse. - Kammarrätten utgår mot bakgrund härav från att avtalet skall tolkas efter sin ordalydelse. Det innebär att parterna genom avtalet den 18 december 1982 blivit bundna gentemot varandra. Aktierna, som enligt avtalet tillträddes omgående, får därför anses vara avyttrade respektive förvärvade vid denna tidpunkt även i skattehänseende. Rune P. och Siv P. skulle därför i sina respektive deklarationer, såsom länsrätten konstaterat, ha upptagit fordran på köpeskillingen för aktierna i stället för värdet av aktierna. Beträffande det värde som länsrätten angivit på respektive fordran, och som omfattas av eftertaxeringarna, råder i kammarrätten ej tvist. - Kammarrätten delar länsrättens uppfattning vad gäller frågan om eftertaxering och skattetillägg. Vad klagande anfört i kammarrätten föranleder ej annan bedömning. - Kammarrätten lämnar överklagandet utan bifall. - Rune P. och Siv P. fullföljde sin talan. Till stöd för yrkandena anförde de bl.a. följande. Enligt 6 § 1 mom. lagen om statlig förmögenhetsskatt förelåg skattskyldighet för "all den förmögenhet som ägts vid beskattningsårets utgång". Det fanns inte i civilrätten någon bestämd tidpunkt då äganderätten övergick till en köpare. Sedan gammalt hade denna ansetts övergå successivt mellan parterna. Sakrättsligt skydd uppkom vidare först genom att aktierna vid en försäljning hade överlämnats. Sakrättsskyddet hade ansetts ha betydelse skattemässigt då det gällde nedskrivning på sålda lagertillgångar. Generellt sett fanns inte något entydigt begrepp för "äganderätten" då fråga var om skilda skattefrågor. I litteraturen hade man i stället ansett att man i skatterätten skulle pröva frågan om äganderätten utifrån särskilda skattemässiga ändamålsskäl. Således hade vid realisationsbeskattningen avyttringen central betydelse. Avgörande var här om bindande avtal hade träffats om överlåtelse. Vid tillämpning däremot av tidigare 8 § förlustutjämningslagen hade frågan om vem som skulle anses som ägare till aktierna avgjorts på ett annorlunda sätt. I RÅ 81 1:50 hade äganderättsövergången således knutits till överlämnandet av aktierna. Äganderätten vid förmögenhetsbeskattningen borde ligga närmare det civilrättsliga begreppet än motsvarande fråga vid inkomstbeskattningen. Rune P. och Siv P. hävdade att det var det sakrättsliga skyddet i samband med en äganderättsövergång som vid tillämpning av förmögenhetsskattereglerna var det avgörande momentet. I denna betydelse hade de varit ägare till aktierna den 31 december 1982 och vid denna tidpunkt endast innehaft en villkorad fordran. De ifrågasatte även om de formella förutsättningarna för eftertaxering förelåg. - Riksskatteverket bestred bifall till överklagandet. - Regeringsrätten (1996-12-12, Brink, Wadell, von Bahr, Baekkevold, Eliason) gjorde samma bedömning som kammarrätten och fastställde kammarrättens dom. (fd II 1996-11-12, Clementz). - (Anm. Med samma motivering eftertaxerades Rune och Siv P:s tre söner till statlig förmögenhetsskatt 1983. De två äldsta sönerna (födda 1956 resp. 1963) påfördes också skattetillägg men yrkande om sådant tillägg framställdes inte beträffande den yngste sonen (född 1968).

*REGI

*INST