RÅ 1997 not 233

Alkoholhaltiga produkter som beretts för matlagningsändamål ansågs inte skattepliktiga / Alkoholskatt (alkoholhaltiga produkter som beretts för matlagningsändamål ansågs inte skattepliktiga, förhandsbesked) / Andra skatter (alkoholskatt för alkoholhaltiga produkter som beretts för matlagningsändamål ansågs inte skattepliktiga)

Not 233. Överklagande av Riksskatteverket av förhandsbesked ang. alkoholskatt. - AB X frågade om bolaget var skyldigt att betala alkoholskatt för vissa angivna produkter som skulle importeras från England. -Skatterättsnämnden (1996-11-06, Wingren, Edlund, Lindberg, Nyström, Ohlson, Peterson, Rabe): Förhandsbesked. AB X är inte skyldigt att betala alkoholskatt för den med ansökningen avsedda raps-, oliv- och solrosoljan. - Motivering. I ärendet är fråga om huruvida alkoholskatt enligt lagen (1994:1564) om alkoholskatt skall betalas för vissa i England tillverkade produkter, som bolaget har för avsikt att föra in till Sverige. Produkterna innehåller som huvudbeståndsdel raps-, oliv- eller solrosolja på sprayflaska med en tillsats av alkohol för att konservera produkten eller för dess funktion. Produkternas alkoholinnehåll uppgår till 5 liter alkohol per 100 kilogram av produkten. Av handlingarna framgår att produkterna är avsedda att användas för matlagningsändamål vid stekning i stekpanna eller i ugn, vid bakning och i sallader och att de ersätter vanlig matolja eller matfett. - Enligt 1 § första stycket lagen om alkoholskatt skall alkoholskatt betalas för öl, vin och andra jästa drycker, mellanklassprodukter samt för etylalkohol som tillverkas här i landet, som förs in eller tas emot från ett annat EG-land eller som importeras från tredje land. - Såvitt avser skatt på etylalkohol gäller enligt 6 § första stycket första meningen att skatt skall betalas för varor hänförliga till KN-nr 2207 och 2208 med en alkoholhalt överstigande 1,2 volymprocent även om dessa ingår i en vara som hänförs till ett annat KN-kapitel. - Med KN-nr och KN-kapitel avses i lagen om alkoholskatt den s.k. Kombinerade nomenklaturen enligt förordningen EEG 2658/87 (se prop. 1994/95:56 s. 110). Enligt denna förordning hänförs i kapitel 22 med rubriken Drycker, sprit och ättika, till KN-nr 2207 odenaturerad etylalkohol med alkoholhalt av mint 80 volymprocent, ektylalkohol och annan sprit, denaturerade, oavsett alkoholhalt och till nr 2208 odenaturerad etylalkohol med alkoholhalt av mindre än 80 volymprocent samt sprit, likör och andra spritdrycker. - Emellertid föreskrivs vidare enligt punkt 1 a) under rubriken Anmärkningar i kapitel 22 följande. Detta kapitel omfattar inte produkter enligt detta kapitel (andra än sådana enligt nr 2209) som har beretts för att användas för matlagningsändamål och därigenom blivit olämpliga som drycker (i allmänhet nr 2103). - Nämnden finner att den alkohol som de ifrågavarande produkterna innehåller beretts för matlagningsändamål på ett sådant sätt att den blivit olämplig som dryck och därför inte är hänförlig till något KN-nr i kapitel 22. Redan härav följer att alkoholskatt inte skall betalas vid införsel av de ifrågavarande produkterna. - Nämndens ordförande Wingren anförde till utveckling av sin mening: Av Allmänna bestämmelser för tolkning av Kombinerade nomenklaturen i Avsnitt 1 i förordningen EEG 2658/87 får anses följa att de i ärendet aktuella blandningarna med hänsyn till såväl deras dominerande beståndsdelar av vegetabilisk olja som deras avsedda användning skall klassificeras som om de bestod av dessa beståndsdelar, dvs. de beståndsdelar som ger dem den huvudsakliga karaktären. Varorna skall således när de förs in till Sverige hänföras till KN-nr 1509 (olivolja), 1512 (solrosolja) och 1514 (rapsolja). - Blandningarna är alltså inte hänförliga till etylalkohol eller spritdrycker enligt något av KN-nr 2207 och 2208 eftersom det också får anses följa av de ovannämnda tolkningsreglerna att en vara, även i de fall den utgör en blandning, sammansättning eller varusats vid klassificeringen skall hänföras till endast ett KN-nr. - Fråga är då vilken betydelse det nu sagda får vid tillämpningen av 6 § första stycket första meningen lagen om alkoholskatt. Där stadgas att skatt skall betalas för varor hänförliga till KN-nr 2207 och 2208 med en alkoholhalt överstigande 1,2 volymprocent även om dessa ingår i en vara som hänförs till ett annat KN-kapitel. - Riksskatteverket har i yttrande anfört att alkoholen i de aktuella produkterna är hänförlig till KN-nr 2208 och att alkoholhalten överstiger 1,2 volymprocent. Den i de aktuella produkterna ingående alkoholen är således enligt verkets uppfattning skattepliktig. - Den fråga som uppkommer är vad som enligt bestämmelsen skall förstås med att varorna ("dessa") ingår i en vara som hänförs till ett annat KN-kapitel. - Den huvudregel som bestämmelsen utgår från och som endast indirekt är uttalad är att skatt skall betalas för varor hänförliga till KN-nr 2207 och 2208 med angiven alkoholhalt. Det är alltså fråga om alkohol såsom varor och således om bestämda enheter. Mot den bakgrunden kan enligt min mening av bestämmelsens formulering anses framgå att dess första led, som indirekt anger huvudregeln, åsyftar varor vilka som varuenheter betraktade i den form de har vid införseln kan hänföras till något av angivna KN-nr, alltså etylalkohol och spritdrycker. Av bestämmelsens andra led synes då följa att det ledet avser varuenheter som vid införseln också har sådan karaktär även när de ingår i en annan vara. Varorna får alltså inte, när de utgör beståndsdelar i en annan vara, ha förlorat sin identitet utan skall kunna bedömas för sig enligt bestämmelserna i Kombinerade nomenklaturen vid införseln och därvid kunna hänföras till KN-nr för etylalkohol och spritdrycker. Den etylalkohol som ingår i en av de i ärendet aktuella produkterna har genom blandningen med den vegetabiliska oljan vid tillverkningen förlorat denna identitet och kan inte i praktiken särskiljas från produkten i övrigt såsom en vara i form av alkohol. - Jag finner således att det ligger närmast till hands att uppfatta det andra ledet i bestämmelsen så att det avser varor i form av alkohol såsom separata beståndsdelar i sådana varusatser, som genom en huvudsaklighetsbedömning blir hänförliga till annat KN-nr men som således innehåller en varudel med alkohol som kan brukas som sådan, t.ex. vissa i förarbetena omnämnda varusatser för ostfondue (jfr prop. 1994/95:56 s. 115). Bestämmelsen kan således enligt min mening inte bli tillämplig på blandningar med alkohol i andra fall än dem där blandningen som sådan vid en huvudsaklighetsbedömning blir hänförlig till aktuellt KN-nr, t.ex. såsom spritdryck. - Ovan angivna synsätt finner jag också ett visst stöd för i utformningen av artikel 20 i Rådets direktiv 92/83/EEG om harmonisering av strukturerna för punktskatter på alkohol och alkoholdrycker, på vilken artikel 6 § lagen om alkoholskatt bygger. Orden "ingår i" har där sin motsvarighet i orden "utgör en del av" (eng. "form part of"). Ett visst ytterligare stöd får också anses föreligga i 7 § om undantaget från skatteplikt för denaturerad alkohol som avser varor i form av alkohol. - I överklagande yrkade Riksskatteverket att Regeringsrätten, med ändring av förhandsbeskedet, skulle förklara att bolaget var skyldigt att betala alkoholskatt för den med ansökningen om förhandsbesked avsedda raps-, oliv- och solrosoljan. - Regeringsrätten (1997-12-03, Brink, Werner, Sjöberg, Lindstam, Sandström) gjorde samma bedömning som Skatterättsnämnden och fastställde nämndens förhandsbesked. (fd II 1997-11-13, Nilsson)

*REGI

*INST