RÅ 1997:7

Domskäl

Kammarrätten i Göteborg (1993-02-15, Stenstad, Dahnér, referent, Jönsson) yttrade: Av handlingarna i målet framgår följande. F.A.:s hustru avled den 19 november 1991. Hon gravsattes på en gravplats på Donationskyrkogården i Helsingborg. F.A. är ensam gravrättsinnehavare till denna gravplats. På gravplatsen har tidigare hustruns far och mor gravsatts. Fadern avled 1915 och modern 1960. - Efter faderns död gifte modern om sig. Hennes andre make, H.S., avled 1938 och gravsattes då på gravplatsen på Donationskyrkogården i Helsingborg. I samband härmed skrevs hans namn in på gravstenen. Det är denna text som F.A. vill ta bort. Enligt honom ville hustrun att styvfaderns namn skulle tas bort. - Enligt 7 kap. 26 § begravningslagen bestämmer gravrättsinnehavaren gravanordningens utseende och beskaffenhet. Detsamma gäller gravplatsens utsmyckning och ordnande i övrigt. Upplåtaren får dock besluta de begränsningar i gravrättshavarens bestämmanderätt som är nödvändiga för att tillgodose en god gravkultur. - I förarbetena till begravningslagen uttalade departementschefen att det i grunden är gravrättsinnehavarens värderingar eller tolkningar av den avlidnes önskemål om vad som är värdigt, estetiskt tilltalande eller annars passande som skall få fälla utslaget vid bedömningen av vilka åtgärder som kan godtas på en gravplats (se prop. 1990/91:10 s. 116). - Även om F.A. och hans hustru under hennes levnad uttryckt önskemål om att ta bort H.S:s namn från gravstenen, kan det inte antas att H.S. skulle ha uttryckt ett sådant önskemål. På grund härav och på de skäl i övrigt som länsstyrelsen anfört finner kammarrätten att det skulle strida mot god gravkultur att ta bort H.S:s namn från gravstenen. - Kammarrätten avslår överklagandet.

F.A. fullföljde sin talan hos Regeringsrätten. Han anförde i huvudsak följande. Det var han som i egenskap av gravrättsinnehavare hade bestämmanderätten över gravanordningen. Vad kammarrätten haft att pröva, och egentligen det enda, var om de begränsningar i hans bestämmanderätt som enligt begravningslagen (1990:1144) var nödvändiga för att tillgodose en god gravkultur utgjorde hinder för den åtgärd han ville vidta. De sagda begränsningarna skall enligt förarbetena till begravningslagen vara grundade på sakliga skäl av närmare angiven art. Att ta bort text på en gravsten hade inte den ringaste anknytning till dessa skäl. Åtgärden stred alltså inte mot god gravkultur. Att gravrättsinnehavarens rätt skulle minska i omfattning med tiden saknade enligt hans mening stöd i lagen. Denna gav ju honom tvärtom rätt att t.ex. föra bort en gravsten, oavsett den tid som förflutit sedan stenen sattes upp. Styvfaderns inställning i hithörande ting var okänd. Veterligen besökte denne dock aldrig vare sig den av honom själv innehavda gravplatsen, där hans första hustru var gravsatt, eller den nu ifrågavarande platsen. Gravsättningen av styvfadern på den aktuella platsen skedde mot F.A.:s hustrus vilja. Sedan hustrun nu gravsatts hos sin far och mor, var det inte passande att styvfaderns namn stod kvar på gravstenen.

Prövningstillstånd meddelades.

Kyrkogårds- och fastighetsnämnden i Helsingborg vidhöll i yttrande till Regeringsrätten sin uppfattning att gravrättsinnehavaren i detta fall inte kunde få tillstånd att ta bort del av inskriptionen på den aktuella gravstenen. Nämnden anförde bl.a. följande. F.A.:s besvär över nämndens beslut att inte bevilja honom tillstånd att ta bort befintlig namninskription på en gravsten, placerad på en grav som han hade gravrätten till, grundades på det förhållandet att nämnden bedömt att nuvarande lagstiftning gällde de förvaltningsåtgärder som rörde gravvårdar uppsatta efter lagens ikraftträdande. Vidare fann nämnden att begreppet god gravkultur även måste innefatta den etiska värdering som låg till grund för beslutet. Denna värdering grundades på att gravplatsupplåtaren bevarade namnen på befintliga gravstenar under förutsättning att namnen på de gravsatta stämde överens med verkligheten.

Regeringsrätten (1997-01-10, Swartling, Holstad, Sandström) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 7 kap. 26 § begravningslagen bestämmer gravrättsinnehavaren gravanordningens utseende och beskaffenhet. Upplåtaren får dock besluta de begränsningar i gravrättsinnehavarens bestämmanderätt som är nödvändiga för att tillgodose en god gravkultur.

I förarbetena till begravningslagen (prop. 1990/91:10 s. 62 f.) underströk departementschefen att upplåtarens rätt att besluta om begränsningar utgjorde ett avsteg från den grundläggande principen om gravrättsinnehavarens bestämmanderätt och att begränsningarna inte fick vara mer långtgående än vad som var nödvändigt för att tillgodose en god gravkultur. Vidare anförde departementschefen bl.a. följande (prop. s. 64). De förhållanden som upplåtaren har att bevaka rör sig i stort sett om att begravningsplatsen som helhet är lämpligt utformad från både miljö- och skötselsynpunkt och att säkerheten för de anställda och den besökande allmänheten inte eftersätts. Det rör sig också om sådana förhållanden som att de kulturhistoriska värdena skall värnas, att andra gravrättsinnehavares rätt inte skall trädas för när och att dessa eller den besökande allmänheten inte skall behöva utsättas för något som allmänt sett kan väcka anstöt. Följaktligen kan upplåtaren meddela föreskrifter som syftar till att förhindra påtagligt störande inslag i en känslig miljö. Andra exempel på föreskrifter är sådana som avser att förhindra gravanordningar som innebär praktiska olägenheter för innehavarna av intilliggande gravplatser.

F.A.:s hustru S.A. avled den 19 november 1991. Hon gravsattes på Donationskyrkogården i Helsingborg. F.A. är ensam gravrättsinnehavare till gravplatsen. Inom denna har tidigare S.A:s fader och moder gravsatts. Fadern avled 1915 och modern 1960. Moderns andre make H.S. avled 1938 och gravsattes i samma grav. Hans namn skrevs därvid in på gravstenen. F.A. vill ta bort H.S:s namn från gravstenen och ersätta detta med S.A:s och sedermera även med sitt eget namn.

Regeringsrätten gör följande bedömning. Den som är gravrättsinnehavare har i princip rätt att bestämma hur gravanordningen skall utformas. Denna bestämmanderätt får anses omfatta också ändringar av texten på en redan uppsatt gravsten. Upplåtaren kan dock med stöd av 7 kap. 26 § begravningslagen motsätta sig en sådan ändring om den strider mot god gravkultur. Av förarbetena framgår att begreppet god gravkultur är avsett att utgöra en sammanfattande beteckning på de allmänna intressen som upplåtaren har att tillgodose. De exempel på sådana intressen som ges i propositionen avser innehållet i föreskrifter, reglementen o.d. och tar i första hand sikte på sådant som begravningsplatsens lämplighet från miljö , skötsel- och säkerhetssynpunkter, de kulturhistoriska värdena samt intressena hos den besökande allmänheten och innehavarna av intilliggande gravplatser. Begreppet god gravkultur får emellertid anses innefatta också ett krav på att pietet i det enskilda fallet iakttas gentemot den eller dem som är gravsatta inom gravplatsen. Det kan inte anses förenligt med detta pietetskrav att ändra den text på en gravsten som gäller t.ex. en gravsatt persons namn, yrke, titel eller meriter på ett sätt som kan antas stå i direkt strid med vad som har varit den gravsatta personens önskemål och värderingar. I linje med det nu sagda ligger att ett avlägsnande av en gravsatt persons namn från gravstenen i normalfallet av pietetsskäl inte bör tillåtas. Någon omständighet som skulle kunna föranleda att undantag i förevarande fall medgavs från denna princip har inte visats föreligga.

På grund av det anförda skall F.A.:s överklagande inte bifallas.

Domslut

Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår överklagandet.

Regeringsråden Tottie och Nordborg var av skiljaktig mening och anförde: F.A. har som ensam gravrättsinnehavare i princip rätt att bestämma hur gravanordningen skall utformas. Denna bestämmanderätt får anses omfatta också ändringar av texten på en redan uppsatt gravsten. De begränsningar i bestämmanderätten som kan komma i fråga och som upplåtaren kan besluta om har i förarbetena till begravningslagen motiverats med att upplåtaren har att tillgodose ett allmänt intresse som består i att hålla begravningsplatserna i ordnat och värdigt skick (prop. 1990/91:10 s. 63-64). I förarbetena har också framhållits att inskränkande föreskrifter från upplåtarens sida utgör ett avsteg från den grundläggande principen om gravrättsinnehavarens bestämmanderätt och att sådana föreskrifter skall grundas på sakliga skäl av det slag som tidigare berörts, dvs. föreskrifter avseende miljö- och säkerhetssynpunkter m.m. - Den begränsning som upplåtaren har hävdat borde gälla i F.A.:s bestämmanderätt sträcker sig enligt vår mening längre än vad som är nödvändigt för att tillgodose de allmänna intressen som upplåtaren är satt att ta till vara. F.A.:s planerade åtgärd att ta bort text på gravstenen skulle därmed inte strida mot god gravkultur. Överklagandet skall således bifallas.

Föredraget 1996-11-27, föredragande Liljeros, målnummer 1239-1993