RÅ 1998 not 103
Fråga om tomter skulle anses som avstyckningsbara (klass 2 eller klass 3)
Not 103. Besvär i särskild ordning av Riksbyggens bostadsrättsförening Boråshus nr 26 ang. särskild fastighetstaxering 1991. - Riksbyggens bostadsrättsförening Boråshus nr 26 överklagade fastighetstaxeringsnämndens beslut ang. särskild fastighetstaxering 1991 och yrkade att föreningens fastigheter skulle åsättas taxering som hyreshusenheter i stället för småhusenheter. -Länsrätten i Älvsborgs län (1994-04-21, ordf. Williamson): Av 2 kap. 2 § fastighetstaxeringslagen framgår att småhus är byggnad som är inrättad till bostad åt en eller två familjer. Småhus för permanentboende delas upp i enfamiljsvillor, tvåfamiljsvillor samt rad- och kedjehus. Av Riksskatteverkets anvisningar framgår att om en byggnadskropp är uppdelad genom vertikalt genomgående väggar exempelvis genom brandmurar, två eller flera självständigt fungerande enheter, bör varje sådan enhet anses som en byggnad. Däremot skall byggnadskropp, som genom vertikalt genomgående väggar är uppdelad i delar med två bostadslägenheter i varje del (tvåbostadsradhuslänga) indelas som en byggnad (hyreshus). - Av handlingarna i målet framgår att fastighetens bostadsbyggnader består av sådana byggnadskroppar som med genomgående väggar är uppdelade i flera självständigt fungerande enheter. Därför är enligt länsrättens mening fastigheten rätteligen taxerad som småhus med flera hus. - Länsrätten avslår besvären. - Domen vann laga kraft. - I besvär i särskild ordning yrkade föreningen att de fastighetsrättsliga förhållandena för fastighetens markvärderingsenheter skulle bestämmas till klass 3 i stället för klass 2. - Kammarrätten i Göteborg (1996-04-11, Rispe, Enhörning, Öhvall samt särskilda ledamöterna Ransgård och Mägi): Riktvärde för småhus skall enligt 8 kap. 3 § fastighetstaxeringslagen inom varje värdeområde bestämmas för skilda förhållanden för en eller flera av vissa angivna värdefaktorer, bl.a. fastighetsrättsliga förhållanden. Med denna värdefaktor avses om den tomtmark som småhuset är beläget på utgör självständig fastighet eller inte. Utgör tomtmarken inte självständig fastighet skall hänsyn även tas till möjligheten att tomtmarken kan bilda egen fastighet. - Enligt Riksskatteverkets rekommendationer (RSV Dt 1989:16) avseende värdefaktorn fastighetsrättsliga förhållanden skall riktvärdet för en avstyckningsbar tomt till småhusenhet nedsättas med 10 000 kr och riktvärdet för en ej avstyckningsbar tomt multipliceras med nedräkningsfaktorn 0,5. Värderingsenhet bör anses kunna bilda självständig fastighet endast i de fall tveksamhet inte föreligger om möjligheten att bilda fastigheten. En värderingsenhet till radhus bör normalt kunna förutsättas bilda självständig fastighet om värderingsenheten kan bilda självständig fastighet enligt fastighetsplan eller äldre tomtindelning. - Taxeringsenheten sammanföring 1310 (fastigheterna Gånglåten 1 och Solosången 4) är bebyggd med 77 småhus, varav 2 småhus sammanbyggda till ett parhus och återstående 75 småhus sammanbyggda till radhus. Fastigheterna är belägna inom en år 1981 antagen stadsplan men har inte tomtindelats och någon fastighetsplan har inte upprättats. - Av fastighetstaxeringslagen och Riksskatteverkets rekommendationer framgår att värderingen av osjälvständig fastighet innefattar en bedömning av sannolikheten för att tomtmarken i fråga kan avskiljas till en särskild fastighet. Regelsystemets innebörd får anses vara att man vid denna bedömning skall anse tomtmark vara möjlig att avskilja endast om det med hänsyn till gällande fastighets- och planrättsliga regler framstår som mer eller mindre uppenbart att så kan ske (RÅ 1988 ref. 51 I och II). Kammarrätten har tagit del av stadsplanen för området. Av planen framgår att endast radhus får uppföras inom de områden av sammanföring 1310 som får bebyggas med bostäder. Något förbud mot avstyckning av tomter för radhusen föreligger inte. Vid nu angivna förhållanden bör tomterna anses som avstyckningsbara och överklagandet skall därför inte tas upp till prövning. - Kammarrätten avvisar överklagandet. - Föreningen fullföljde sin talan. - Riksskatteverket bestred bifall till överklagandet. - Regeringsrätten (1998-06-03, Werner, Sjöberg, Lindstam, Hulgaard, Nilsson): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Av handlingarna i målet framgår bl.a. att bostadsrättsföreningens fastigheter vid särskild fastighetstaxering 1991 taxerats - under registerbeteckningen Sammanföring nr 1310 - som småhusenhet, flera småhus, sammantaget bostäder för mer än två familjer, och att de fastighetsrättsliga förhållandena angetts som 2 (kan bilda egen fastighet). Föreningen anförde i ordinär väg besvär mot beslutet hos länsrätten och yrkade att föreningens fastigheter skulle åsättas taxering som hyreshusenheter i stället för småhusenheter. Föreningen förde inte någon talan avseende de fastighetsrättsliga förhållandena. Länsrätten avslog besvären genom dom som vann laga kraft. - Föreningens nu aktuella besvär i särskild ordning kan tas upp till prövning endast om någon av de förutsättningar föreligger som anges i 31 kap. 3 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) i lydelsen vid 1991 års taxering. De bestämmelser som främst kan komma i fråga är de som återfinns i punkterna 7 och 8. Enligt dessa punkter får besvär i särskild ordning mot fastighetstaxeringsnämnds beslut föras om en fastighet, på grund av att underlaget för taxeringen av fastigheten har varit felaktigt eller ofullständigt, har åsatts väsentligt annorlunda taxering än som bort ske (punkt 7) eller om eljest sådana omständigheter föreligger, som bort föranleda väsentligt annorlunda taxering och särskilda skäl föreligger för prövning av besvären (punkt 8). - I målet har inte visats att underlaget för taxeringen varit felaktigt eller ofullständigt. Rätt att anföra besvär i särskild ordning enligt 31 kap. 3 § 7 fastighetstaxeringslagen föreligger därför inte. - Föreningen har uppgett att det skulle leda till en väsentligt annorlunda taxering om de fastighetsrättsliga förhållandena för föreningens fastigheter betecknades 3 (kan ej bilda egen fastighet) i stället för 2 (kan bilda egen fastighet). För att denna fråga skall kunna prövas krävs dock enligt 31 kap. 3 § 8 fastighetstaxeringslagen att särskilda skäl föreligger för prövning av besvären. Vad som förekommit i målet utgör inte sådana skäl. Rätt att anföra besvär i särskild ordning föreligger därför inte heller enligt denna punkt. - Då inte heller annan grund för besvär i särskild ordning visats föreligga skall överklagandet avslås. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår överklagandet. (fd II 1998-05-12, Berendt). - (Anm. Med samma utgång och motivering avgjordes samtidigt av HSB:s BRF Radhus i Kalmar i särskild ordning anförda besvär ang. allmän fastighetstaxering 1990).