RÅ 1998 not 264

Not 264. Överklagande av Björn Z. ang. prövningstillstånd i mål om återkrav enligt tandvårdstaxan. - Göteborgs allmänna försäkringskassa beslutade den 14 april 1994 att kräva Björn Z. på omgörningskostnader avseende en av honom utförd brokonstruktion. Enligt ett beslut om omprövning den 10 augusti 1994 fann kassan inte skäl att ändra beslutet. Sedan Björn Z. överklagat kassans beslut avslog Länsrätten i Göteborgs och Bohus län i dom den 16 juni 1995 överklagandet. Björn Z. överklagade domen till Kammarrätten i Göteborg som enligt beslut i protokoll den 12 oktober 1995 inte meddelade prövningstillstånd. - I överklagande yrkade Björn Z. att Regeringsrätten skulle upphäva det överklagade beslutet samt meddela honom prövningstillstånd i kammarrätten. Till stöd för sin talan anförde han bl.a. följande. Inför arbetet med brokonstruktionen gick han vid flera tillfällen noggrant med patienten igenom förutsättningarna för ett lyckat arbete. Genomgångarna avsåg terapidiskussion, kost- och hygieninstruktion samt instruktion och övning med bl.a. proxaborste. Han ställde vidare som krav för broterapin att patienten skulle kontrolleras var sjätte månad och följa givna kost- och hygieninstruktioner. Patienten skulle ta kontakt med mottagningen för kontroll i november 1992 men hörde aldrig av sig. Försök våren 1993 att få kontakt med patienten, som endast hade lämnat ett telefonnummer, lyckades inte. Orsaken till att bron lossnade var mycket djupa kariesangrepp på två av stödtänderna samt mindre angrepp på de två övriga. Brokonstruktionen som sådan var helt intakt. Patienten gav honom inte den minsta chans att påverka den uppkomna situationen, varför det var orimligt att ålägga honom ett garantiansvar. Stöd saknades i författning, förarbeten och civilrättsliga regler för Riksförsäkringsverkets i målet aktuella rekommendation. Sakfrågan var principiellt viktig. Vägledande avgöranden saknades. Av särskilt intresse var att få prövat hur 8 § andra stycket 3 tandvårdstaxan skulle tolkas i förhållande till Riksförsäkringsverkets rekommendation. Kammarrätten hade därför bort meddela prövningstillstånd. - Riksförsäkringsverket (RFV) anförde att det överklagade avgörandet borde upphävas och Björn Z. meddelas prövningstillstånd för prövning i kammarrätten. Verket ansåg att det var oklart vad som i 8 § andra stycket 3 tandvårdstaxan menades med att patienten kunde lastas för att behandlingen borde göras om och att det var av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet av länsrättens dom prövades i kammarrätten. -Regeringsrätten (1998-12-18, Holstad, Lindstam, Rundqvist, Billum, Eliason): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 8 § första stycket 2 tandvårdstaxan i tillämplig lydelse får en tandläkare inte tillgodoräkna sig arvode eller ersättning för kostnader för tandtekniskt material när en behandling med fast protes helt eller delvis behöver göras om inom två år efter den dag då protesen slutligt sattes fast. Enligt andra stycket 3 får tandläkaren dock tillgodoräkna sig arvode och ersättning för kostnader för tandtekniskt material om patienten kan lastas för att behandlingen behöver göras om. För det fallet att en behandling enligt denna paragraf behöver göras om och den nya behandlingen görs av en annan tandläkare än den som utförde den ursprungliga behandlingen föreskrivs i femte stycket att försäkringskassan får från den sistnämnda tandläkaren återkräva eller vid senare utbetalning av tandvårdsersättning till denne göra avdrag med det belopp som kassan utgett för den nya behandlingen. - Vid tiden för underinstansernas beslut fanns av RFV utfärdade rekommendationer angående tillämpningen av tandvårdsförsäkringen, RFV:s Allmänna råd 1992:6. I dessa rekommendationer anfördes bl.a. följande (s. 41). RFV rekommenderar att patienten bör kunna lastas för skador på en protes som uppkommit p.g.a. felaktig hantering av protesen, exempelvis att patienten har skurit eller filat på protesen, tappat den eller bockat på klamrar. Däremot bör patienten inte lastas för förhållanden av odontologisk natur, exempelvis att denne skött sin munhygien dåligt. - De nu nämnda allmänna råden har senare ersatts av RFV:s Allmänna råd 1996:17. Bland rekommendationerna där finns ingen motsvarighet till de ovan citerade meningarna i 1992 års allmänna råd. - Av handlingarna i målet framgår bl.a. följande. I januari 1994 fick försäkringskassan en begäran om förhandsprövning från tandläkaren Stefan Olsson, Göteborg. Förhandsprövningen avsåg en omgörning av en brokonstruktion som Björn Z. hade utfört den 8 maj 1992. Det angavs i nämnda begäran att anledningen till att bron hade lossnat antagligen var karies i kombination med kraftig vertikal överbitning. - Regeringsrätten har inhämtat yttrande från Socialstyrelsen. I yttrandet konstateras att det, så långt handlingarna utvisar, ur ansvarssynvinkel inte finns något att lägga Björn Z. till last vad gäller omhändertagandet av patienten. Vidare framhålls att han inte heller givits möjlighet att kontrollera resultatet av sin behandling och vidta åtgärder mot den kariesutveckling som inträffade. - Regeringsrätten gör följande bedömning. - Vägledande domstolsavgöranden saknas angående tillämpningen av 8 § andra stycket 3 tandvårdstaxan. Det är mot den bakgrunden av vikt för ledning av rättstillämpningen att Björn Z:s överklagande prövas av högre rätt. Härtill kommer att det inför kammarrättens ställningstagande till frågan om prövningstillstånd bör ha framstått som osäkert om länsrätten i sin dom kommit till ett riktigt slut. - På grund av det anförda skall prövningstillstånd enligt 34 a § andra stycket 1 och 2 förvaltningsprocesslagen (1971:291) meddelas. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten upphäver det överklagade beslutet och meddelar Björn Z. prövningstillstånd för prövning i Kammarrätten i Göteborg av hans överklagande av Länsrättens i Göteborgs och Bohus län dom den 16 juni 1995. Handlingarna överlämnas till kammarrätten för fortsatt handläggning. (fd II 1998-12-18, Levin)

*REGI

*INST