RÅ 2001 not 130

Not 130. Överklagande av Justitiekanslern ang. inhibition i mål om tillstånd till allmän kameraövervakning. - Länsstyrelsen i Uppsala län beslutade den 22 maj 2001 att meddela Bror Hjortstiftelsen tillstånd att använda fyra kameror för övervakning av museets utställningslokaler under museets öppettider. Tillståndet innefattade även rätt att spela in bilder som förmedlas av kamerorna. Ändamålet med övervakningen var att förebygga brott samt trygga säkerheten för personalen. - Justitiekanslern överklagade beslutet och yrkade att länsrätten, med ändring av länsstyrelsens beslut, skulle begränsa tillståndet på så sätt att rätten att behandla och bevara bilder som förmedlas av i tillståndet angivna kameror endast fick ske om överfallslarmet utlöses. Justitiekanslern yrkade vidare att länsrätten i avvaktan på sitt slutliga ställningstagande i målet förordnade att länsstyrelsens beslut i överklagad del tills vidare inte skulle gälla. Till stöd för sin talan anförde Justitiekanslern bl.a. följande. Länsstyrelsens beslut i fråga om behovet av att behandla och bevara bilder under museets öppettider innebär att integritetsintresset inte har tillmätts till tillbörlig vikt vid den intresseavvägning som skall göras. Övervakningen avser utställningslokaler i ett museum där ett stort antal personer ur en obestämd krets kan komma att beröras av övervakningen och identifieras. Integritetsriskerna med kameraövervakningen är alltså i detta fall högst betydande. Med hänsyn till att bilder också skall behandlas och bevaras får integritetsintresset anses vara särskilt framträdande. En annan viktig aspekt som också måste vägas in vid den intresseavvägning som skall göras är att ett museum är en sådan plats som är avsedd för människors rekreation och där allmänheten inte har anledning att, utan mycket starka skäl, räkna med att bli föremål för kameraövervakning (jfr prop. 1989/90:119 s. 47). Det finns därför på goda grunder anledning att anta att de besökande i många fall kan komma att känna obehag över att behöva bli övervakade då de skall besöka museet. Mot detta skäl skall ställas att det område som skall omfattas av övervakningen får antas vara en plats där det finns betydande värden och konstskatter samt att en stöld skett vid årsskiftet. Detta bör emellertid inte med automatik leda till att tillståndet förenas med en föreskrift om rätt att behandla och bevara bilder. Fråga om kameraövervakning av ett sådant område som det här är fråga om - utställningssalar för besökande - har endast i något fall varit föremål för prövning av förvaltningsdomstol efter det att nuvarande lag trädde i kraft. I det fallet rörde det sig om ett tillstånd till allmän kameraövervakning av utställningsytor i Konstakademiens hus. Länsrätten i Stockholms län medgav i dom den 21 november 2000 i mål nr 16891-00 tillstånd till sådan kameraövervakning. Som villkor för tillståndet angavs dock att övervakningsutrustning inte fick användas för inspelning och bevarande av bilder. Domen har vunnit laga kraft. Även i äldre praxis har man varit restriktiv vid beviljandet av tillstånd till allmän kameraövervakning i museer. Med beaktande av de starka integritetsskäl som gör sig gällande och den restriktiva praxis som utbildats vad avser övervakning i lokaler som används för allmänhetens rekreation m.m. bör övervakningen under museets öppethållande således inte vara förenad med inspelningsrätt i andra fall än då överfallslarm utlösts. En på det sättet begränsad övervakning med inspelningsrätt skulle innefatta en lämplig avvägning mellan motstående intressen. - Bror Hjorthstiftelsen anförde i målet bl.a. följande. Man hade inte ansökt om tillstånd att även spela in bilder som förmedlas av kamerorna om det inte hade ansetts utgöra en väsentlig del av övervakningen. Om detta råder enhällighet inom styrelsen. Vad gäller integritetsintresset innebär det ingen skillnad för den enskilda besökaren om inspelning sker eller inte. Endast polisen har rätt att titta på bilderna och de får de bara göra i händelse av brott. Inspelade bilder sparas i 30 dagar varefter de spelas över. Bilderna bevaras i ett specialtillverkat skåp till vilket endast säkerhetsansvarige har tillgång. Vid exempelvis en stöld beslagtar polisen bilderna och kan få stor hjälp av dessa. Enligt polisen är det vanligt att en person som tänker stjäla något föremål först rekognoserar vid ett antal besök och då kan det vara värdefullt att gå igenom bilderna för att hitta den skyldige. Det finns överfallslarm som går igång när man trycker på någon av de fyra knappar som finns på olika platser i museet. Om personalen skulle hamna under direkt hot kan det emellertid vara omöjligt för dem att komma åt knapparna. Ifall inspelningen kopplas till larmet kan det således redan vara för sent eftersom förövarna då redan hunnit maskera sig. -Länsrätten i Uppsala län (2001-06-21, ordf. Nilsson) avslog yrkandet om inhibition med följande motivering: Enligt 28 § förvaltningsprocesslagen (1971:291) kan domstol, som har att pröva besvär, förordna att det överklagade beslutet, om det eljest skulle lända till efterrättelse omedelbart, till vidare inte skall gälla. - I överklagandet har inte anförts sådana skäl eller omständigheter att länsstyrelsens beslut i överklagad del tills vidare inte skall gälla. Länsrätten finner därför inte skäl att förordna om inhibition av detsamma. - Justitiekanslern överklagade länsrättens beslut. - Kammarrätten i Stockholm (2001-07-09, Lindbäck, Havik) gjorde samma bedömning som länsrätten och ändrade inte det överklagade beslutet. - (Kammarrättsrådet Belfrage var skiljaktig och anförde: Jag finner skäl förordna att länsstyrelsens beslut i den del det överklagats inte får verkställas tills vidare eller till den länsrätten slutligen avgjort målet.) - Justitiekanslern överklagade och yrkade att Regeringsrätten, med ändring av kammarrättens beslut, förordnade att länsstyrelsens beslut tills vidare inte skulle gälla. - Regeringsrätten (2001-09-26, Ragnemalm, Nordborg, Nilsson, Ersson, Dexe) fastställde kammarrättens beslut. (fd I 2001-09-05, Ekroth)

*REGI

*INST