RÅ 2002 not 70

Not 70. Överklagande av Eka Chemicals AB (Eka) ang. eftertaxering för 1989 för inkomst. - Vid 1988 års taxering redovisade Eka ett underskott i sin självdeklaration och åsattes inte någon taxering. En framställning från skattemyndigheten om eftertaxering avslogs av Länsrätten i Älvsborgs län den 28 december 1994 och av Kammarrätten i Göteborg den 1 oktober 1996. - Sedan skattemyndigheten hos Länsrätten i Älvsborgs län ansökt om eftertaxering av Eka för inkomst för 1989, medgav Eka ansökan i vissa delar men bestred den i andra delar. Eka yrkade också att få utnyttja förlustavdrag från 1988 års taxering enligt den numera upphävda lagen (1960:63) om förlustavdrag, FAL, för att eliminera eller i vart fall minska de belopp som bolaget kunde komma att eftertaxeras för. - I dom den 27 december 1995 fann länsrätten att grund förelåg för eftertaxering beträffande vissa belopp. Länsrätten avslog yrkandet om förlustavdrag med motiveringen att länsrätten inte fann skäl att pröva bolagets yrkande med hänsyn till att länsrättens dom angående 1988 års taxering hade överklagats till kammarrätten. Länsrätten uttalade vidare att Eka med stöd av 11 § FAL kunde utnyttja förlusten detta år, när taxeringen för 1988 avgjorts slutligt. Länsrätten påförde Eka eftertaxering och skattetillägg samt bestämde underlag för vinstdelningsskatt. - Skattemyndigheten överklagade länsrättens dom hos Kammarrätten i Göteborg och yrkade höjning av eftertaxeringen samt till följd därav även av underlaget för skattetillägg och för vinstdelningsskatt. I yttrande som kom in till kammarrätten den 13 december 1996 bestred Eka ändringsyrkandet och yrkade, med hänvisning till länsrättens uttalande och kammarrättens dom den 1 oktober 1996 angående eftertaxering för 1988, att få utnyttja förlustavdraget för att eliminera de belopp länsrätten eftertaxerat bolaget för och de belopp som kammarrätten genom domen i målet kunde komma att eftertaxera bolaget för. - Kammarrätten avslog genom den nu överklagade domen den 25 november 1997 skattemyndighetens överklagande och avvisade bolagets yrkande om förlustavdrag. Som skäl anfördes sammanfattningsvis följande. Eka har framställt yrkandet efter tiden för överklagande av länsrättens dom. Eftersom kammarrätten avslagit skattemyndighetens överklagande är det inte fråga om någon kvittning mot en höjning av den eftertaxering som länsrätten beslutat. Ett utnyttjande av förlustavdraget för att eliminera denna taxering kräver att bolaget har rätt att framställa ett sådant yrkande enligt 11 § FAL eller att anföra extraordinära besvär enligt 100 § taxeringslagen (1956:650), GTL (numera upphävd). Rätt att överklaga enligt 11 § FAL föreligger endast på grund av att en taxering ändras. Kammarrättens dom den 1 oktober 1996 innebar inte någon ändring av bolagets taxering. Eka har inte hävdat att extraordinär besvärsrätt föreligger och vad som framkommit i målet ger inte heller kammarrätten anledning att pröva om sådan rätt föreligger. - Eka yrkade att Regeringsrätten skulle medge att bolaget fick utnyttja del av förlusten vid 1988 års taxering för att eliminera det belopp som länsrätten hade funnit att bolaget skulle eftertaxeras för. Eka åberopade som stöd för sin talan 11 § FAL och länsrättens uttalande samt anförde att bolaget, om länsrätten inte gjort detta uttalande, skulle ha överklagat länsrättens dom i ordinär väg. - Riksskatteverket (RSV) avstyrkte bifall till överklagandet och anförde bl.a. följande. En grundläggande förutsättning för tillämpning av 11 § FAL är att en domstol ändrat ett taxerings- eller ett eftertaxeringsbeslut. Denna förutsättning är inte för handen, vilket också kammarrätten konstaterat i domen. Enligt RSV:s mening borde länsrätten under rådande omständigheter ha prövat och bifallit bolagets yrkande om förlustavdrag. Bolaget har emellertid underlåtit att överklaga länsrättens dom. Bolaget har vid 1990 års taxering tillgodoförts förlustavdraget. -Regeringsrätten (2002-05-16, Hulgaard, Schäder, Almgren, Stävberg, Kindlund): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Som kammarrätten funnit kan Ekas yrkande om förlustavdrag prövas endast om de förutsättningar som anges i 11 § FAL eller i 100 § GTL föreligger. Vad gäller tillämpningen av dessa bestämmelser gör Regeringsrätten samma bedömning som kammarrätten. - Eka har i målet inte framställt något yrkande i fråga om det skattetillägg som påförts i anledning av eftertaxeringen. Hade ett sådant yrkande framställts hade det kunnat prövas med stöd av 116 m § tredje stycket GTL. Enligt detta stadgande kan yrkande i fråga om skattetillägg prövas, om den taxering som avgiften avser inte har vunnit laga kraft. - Enligt 29 § förvaltningsprocesslagen (1971:291), FPL, får rättens avgörande inte gå utöver vad som yrkats i målet. Om det föreligger särskilda skäl får dock rätten även utan yrkande besluta till det bättre för enskild om det kan ske utan men för motstående enskilt intresse. - Som Riksskatteverket anfört borde länsrätten ha prövat och bifallit Ekas yrkande om förlustavdrag och till följd därav inte åsatt bolaget någon eftertaxering. Avdrag för förlustavdrag kan numera inte medges (se RÅ 1987 ref. 159). Ett undanröjande av eftertaxeringen hade emellertid medfört att även det skattetillägg som länsrätten påförde Eka hade fallit bort. Det förhållandet att yrkandet om förlustavdrag nu inte kan bifallas på grund av att bolaget medgetts avdraget vid en senare taxering bör inte hindra att skattetillägget undanröjs. - Regeringsrätten finner att det föreligger sådana särskilda skäl som avses i 29 § FPL och att det påförda skattetillägget bör undanröjas. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten undanröjer det påförda skattetillägget och avslår överklagandet i övrigt. (fd I 2002-05-02, Östman Johansson)

*REGI

*INST