Bolaget överklagade beslutet och yrkade att varning skulle meddelas i stället för återkallelse. Vidare begärde bolaget inhibition och anförde i huvudsak följande. J-E.F. och Å.F. önskar visa att deras skatteskulder och därmed anmärkningar hos kronofogdemyndigheten uppkommit under olyckliga omständigheter. J-E.F:s skönstaxeringar uppstod när han var utomlands. Deklarationer har numera upprättats i november. Å.F:s skatteskulder hänför sig till en försäljning och är under utredning. Bolagets mervärdesskatteskuld uppkom på grund av uteblivna bokningar i september. Slarv med rapporterna har skett men nödvändiga rutiner har nu upprättats för att klara kontorsdelen tillfredsställande. Den kommande jul- och nyårshelgen är fullbokad och en indragning av serveringstillståndet blir därför förödande.

Socialnämnden bestred bifall till överklagandet och anförde i huvudsak följande. Huvudskälet till nämndens beslut att med stöd av 7 kap. 19 § 2 och 3 alkohollagen återkalla serveringstillståndet var bolagsmännens mycket stora skatteskulder. Ägarparet uppfyller inte kraven i 7 kap. 7 § alkohollagen. Vidare åberopas som grund för återkallelsen försumligheter innebärande förseelse mot 8 kap. 3 § respektive 5 § alkohollagen. Den allvarliga situationen uppdagades sedan bolaget den 2 oktober 2000, efter upprepade påstötningar, inkommit med ändringsbevis och PRV-utdrag. Remissvaren från skattemyndigheten och kronofogdemyndigheten gav sedan besked om de stora skulder som båda bolagsmännen har gentemot det allmänna. Den 18 oktober hade tjänstemän vid socialförvaltningen ett personligt sammanträffande med ägarparet. Bolagsmännen fick då tydligt besked om hur allvarligt läget var. Informationen till trots betalades mervärdesskatt om 23 962 kr inte in. Detta krav överlämnades till kronofogdemyndigheten den 5 november 2000. En aktuell uppföljning ger vid handen att mervärdesskatteskulden alltjämt är oreglerad. Därtill har kronofogdemyndigheten kommit in med ett nytt ärende avseende en leverantörsskuld om 26 834 kr. Anstånd i detta ärende är meddelat till i mars 2001. Enligt skattekontoret i Sveg har bolaget sedan i november gjort inbetalningar för mervärdesskatt. Efter den senaste inbetalningen ligger bolaget på ett underskott om 1 905 kr. Ärendet hos kronofogdemyndigheten ligger utanför detta. Sammanfattningsvis kan konstateras att den ekonomiska situationen inte förändrats i positiv riktning. Tvärtom har bolaget nu även registrerats för en leverantörsskuld hos kronofogdemyndigheten.

I beslut den 7 december 2000 förordnade länsrätten att kommunens beslut att återkalla serveringstillståndet inte skulle gälla i avvaktan på länsrättens slutliga avgörande av målet.

Bolaget överklagade länsrättens dom och yrkade att bolaget med ändring av underinstanserna avgöranden skulle tilldelas en varning. Bolaget begärde även inhibition.

Kammarrätten förordnade i beslut den 9 februari 2001 att länsrättens dom inte skulle gälla i avvaktan på att kammarrätten skulle avgöra målet.

Prövningstillstånd meddelades.

Socialnämnden bestred bifall till överklagandet.

Kammarrätten i Sundsvall (2001-05-03, Häggbom, Pettersén, referent), som höll muntlig förhandling i målet, yttrade efter att inledningsvis ha redogjort för socialnämndens utredning och beslut samt parternas ståndpunkter m.m. i länsrätten: Parternas ståndpunkter m.m. i kammarrätten. I överklagandet till kammarrätten den 8 februari 2001 uppgav bolaget bl.a. följande. I dag uppgår J-E.F:s totala skatteskuld till 10 800 kr och efter överenskommen avbetalningsplan blir han skuldfri i juni 2001. Den senaste restaurangrapporten lämnades in i tid. Beträffande leverantörsskulden finns en avbetalningsplan som man håller. - Socialnämnden anförde härefter bl.a. följande. Från skattemyndigheten uppges att J-E.F. har en skatteskuld om 4 075 kr som överlämnats till kronofogdemyndigheten. Hans tidigare stora skatteskulder, som härrörde från 1998 och 1999 års taxeringar, är efter omräkning nu helt borta. Bolagets totala skatteskuld är 24 557 kr. Enligt kronofogdemyndigheten har Å.F. en norsk skatteskuld från 1998 om 4 306 kr och J-E.F. skulder i allmänna mål om totalt 10 813 kr, varav 4 579 kr avser skatt och resten TV-avgifter och fordonsskatt. Avbetalningsplan är upprättad. - Vid den muntliga förhandlingen i kammarrätten uppgav parterna bl.a. följande. - Bolaget: Å.F:s skatteskuld avseende 1996 gäller dels intäkter från den tidigare hotellverksamheten som hon drev tillsammans med sin dåvarande sambo, dels realisationsvinst vid försäljning av denna verksamhet. En revisor har anlitats för att undersöka om den påförda taxeringen är riktig. Efter försäljningen av den verksamheten arbetade hon ett par år på restaurang i Norge. De fick sedan möjlighet att ta över gästgiveriet i Vemdalen. Först arrenderade de gästgiveriet och drev det som handelsbolag eftersom banken inte ville låna ut pengar till dem på grund av skulder. Den 1 januari 1999 köpte de bolaget av de tidigare ägarna. Handelsbolaget erhöll serveringstillstånd i maj 1998 och aktiebolaget i oktober 1999. Innan J-E.F. kom in i bolaget sommaren 2000 var det på väg mot konkurs. Det hade varit en dålig vintersäsong med leverantörsskulder, svårigheter att betala räntor och problem på det privata planet. Sedan J-E.F. kom in bolaget har det införts rutiner och det har blivit ordning på den administrativa delen, som Å.F. tidigare skött själv. Årets vintersäsong har varit den bästa någonsin. Den nu aktuella leverantörsskulden uppkom genom att bolaget hade fakturor från förra sommaren som under hösten 2000 inte kunde betalas. Bolaget gjorde upp en avbetalningsplan om 2 000 kr per månad och skulden är nu nere i 15 000 kr. Bolaget har vidare en avbetalningsplan för mervärdesskatteskulden om 6 000 kr per månad. En inbetalning har gjorts och den skulden skall vara slutbetald i juni i år. J-E.F:s personliga konkurs berodde på den skatteskuld som han ådrog sig vid utlandsarbete genom att inte lämna deklaration och som nu är eliminerad. Den andra konkursen gällde ett nystartat smidesbolag i Stockholm. Den konkursen orsakades av att det bolagets F-skattesedel dragits in på grund av samma skatteskuld. Den tredje konkursen var han inte inblandad i då han tidigare utträtt ur det ifrågavarande bolaget. - Socialnämnden: Å.F:s skatteskuld gjorde att nämnden var tveksam när serveringstillstånd beviljades 1998 och 1999. Med erfarenheterna av hur paret drivit verksamheten i Röstavallen trodde man dock att de skulle kunna driva verksamheten i Vemdalen och betala skatteskulden. Den har dock inte betalats utan ökat. Att J-E.F:s skuldsituation förbättrats efter återkallelsebeslutet ändrar ingenting. Skönstaxeringar uppkommer inte om man är skötsam. Att bolagsmännen inte skött sina åligganden mot det allmänna väger tungt. Bolaget uppfyller därmed inte kraven för att behålla serveringstillståndet även om det inte förekommit anmärkningar av alkoholpolitiskt slag mot bolaget. Situationen är så pass allvarlig att det inte finns utrymme för att ge bolaget en varning i stället för att återkalla tillståndet. - Kammarrättens bedömning. Tillämpliga lagrum för prövningen i målet finns återgivna i länsrättens överklagade dom. - Lämplighetsprövningen för att få ett serveringstillstånd innefattar bl.a. den personliga vandeln och därvid två delar, nämligen dels ekonomisk skötsamhet, dels eventuell tidigare brottslig belastning. Beträffande bolagsägares ekonomiska skötsamhet, som prövningen i detta mål närmast tar sikte på, gäller att sökanden/tillståndshavaren skall ha fullgjort sina ekonomiska skyldigheter mot det allmänna. Misskötta skatte- och avgiftsbetalningar avseende mera betydande belopp eller vid mer än ett fåtal tillfällen liksom allvarligt åsidosättande av bokförings- eller uppgiftsskyldighet är enligt lagförarbetena (prop. 1994/95:89) exempel på när serveringstillstånd inte skall meddelas respektive återkallas. Detsamma gäller om bristerna fanns redan vid tillståndsgivningen men uppdagas först senare. Vidare uttalas att när en sökande varit inblandad i konkurs måste det förflyta en ganska lång tid innan tillstånd kan komma i fråga. - Gentemot bolaget har från socialnämndens sida främst åberopats delägarnas stora personliga skulder till det allmänna samt visade brister när det gällt bolagets skyldighet att till tillsynsmyndigheten anmäla bl.a. ägarförändringar och statistiska uppgifter. - Vad först gäller Å.F. kan konstateras att hon har betydande skatteskulder, som enligt utredningen i målet härrör från driften och försäljningen av en tidigare bedriven näringsverksamhet. Såvitt framkommit har dessa skatteskulder funnits redan när det nu aktuella serveringstillståndet meddelades och socialnämnden har uppenbarligen redan då varit väl medveten om skatteskuldernas storlek. Förekomsten av dessa skulder bör enligt kammarrättens mening inte läggas henne särskilt till last vid prövningen i detta mål. Däremot kan konstateras att Å.F. inte vidtagit några försök att minska dem, t.ex. genom att upprätta och följa en avbetalningsplan. Detta förhållande är naturligtvis till hennes nackdel då det kan uppfattas som att hon inte skulle ha vilja eller förmåga att förbättra sin skuldsituation gentemot det allmänna. Nyligen har det även visat sig att hon har en resterande skatt att betala efter sin vistelse i Norge. - J-E.F. drogs vid tiden för sitt inträde i vemdalenbolaget med avsevärda skatteskulder avseende skönstaxeringar. Efter socialnämndens påpekanden i oktober 2000 har han ingett deklarationer och på så sätt fått skönstaxeringarna undanröjda. Skatteskulderna synes ha uppkommit med anledning av att han underlåtit att lämna självdeklarationer. Att inte deklarera är i sig klandervärt. Det är vidare anmärkningsvärt att J-E.F. inte tidigare tagit tag i detta problem. Detta särskilt som de påförda skönstaxeringarna, såvitt framkommit, varit en orsak till både hans personliga konkurs och indragningen av F-skattesedeln för det bolag (Enskede Bygg & Konstsmide AB), som sedermera försattes i konkurs. Att han numera åtgärdat sin skuldsituation måste dock enligt kammarrättens uppfattning vägas in särskilt i bedömningen. När det gäller J-E.F:s personliga konkurs så inträffade den ungefär två år före hans inträde i vemdalenbolaget. Konkursen i det ovan nämnda smidesbolaget, vilket då enligt vad som framgår hade skulder i allmänna mål med 33 000 kr, inträffade några månader dessförinnan. Det är väl tveksamt om det kan sägas att en lång tid förflutit mellan konkurserna och inträdet i vemdalenbolaget. Samtidigt bör dock rimligen J-E.F:s direkta inblandning i dessa konkurser bedömas utifrån att de får antas ha haft ett samband med de honom åsatta skönstaxeringarna, vilka alltså befunnits bero på uteblivna deklarationer i samband med utlandsvistelse och numera röjts. Beträffande ett ytterligare bolag som J-E.F. varit inblandad i framgår i målet att det försattes i konkurs under april 1997 med stora skulder i allmänna mål samt att han utträdde ur det bolaget i september 1996. - Till nu anförda förhållanden beträffande bolagets delägare kommer att bolaget på ett icke acceptabelt sätt dröjt med att anmäla både förändringar i bolagets verksamhet av betydelse för tillsynen och statistikuppgifter som skall lämnas en gång per halvår och dessutom under hösten ådragit sig en skuld till det allmänna för ej inbetald mervärdesskatt. - Vid en samlad bedömning av vad som sålunda och i övrigt framkommit i målet finner kammarrätten att i första hand bolagsägarnas ekonomiska förhållanden och visade misskötsamhet gentemot det allmänna, såsom det framstod vid tiden för socialnämndens ingripande i december 2000, har utgjort grund enligt 7 kap. 19 § alkohollagen för att återkalla bolagets serveringstillstånd. Vid denna bedömning har även de administrativa förseelserna och i viss mån bolagets nytillkomna skulder vägts in. - Sedan dess har emellertid situationen förändrats i flera avseenden. Frågan är då i vilken utsträckning detta bör beaktas. Enligt uttalanden i ovannämnda förarbeten är det tillståndshavarens beteende innan en omprövning inletts som främst har betydelse vid bedömning av lämpligheten och att en skuld betalas sedan omprövningen inletts bör inte annat än i undantagsfall påverka bedömningen. - Enligt kammarrättens mening finns det i detta fall särskilda omständigheter som gör att det måste allvarligt övervägas om inte ingripandet mot bolaget kan stanna vid en varning. I fråga om Å.F:s skatteskuld bör hon, som tidigare anförts, i detta sammanhang närmast läggas till last att hon inte förmått minska skulden under den tid som gått sedan bolaget erhöll serveringstillståndet. Nämnda oförmåga är dock inte att betrakta som lika allvarlig som om hon i stället hade ådragit sig skulderna under tiden hon drivit det nya bolaget. Kammarrätten utgår dock ifrån att Å.F. har för avsikt att snarast ta itu med denna skatteskuld. Vidare får det anses att J-E.F:s snabba agerande efter kontakterna med socialnämnden i oktober 2000, oavsett hur han agerat under tidigare år, tyder på en god vilja att mera radikalt förbättra sin ekonomiska relation till det allmänna. Beträffande övriga skulder är upplyst att avbetalningsplaner som kan bedömas rimliga upprättats och att avbetalningarna påbörjats. Under förutsättning att planerna fullföljs kommer dessa skulder att vara slutbetalda inom några månader. - Mot bakgrund av ovan anförda omständigheter och vad som i övrigt framkommit om bolagets och bolagsägarnas förhållanden anser kammarrätten att den rådande situationen är sådan att det finns särskilda skäl för att låta ingripandet mot bolaget stanna vid en varning. - Överklagandet skall bifallas i enlighet härmed. - Med ändring av länsrättens dom och socialnämndens beslut om återkallelse av serveringstillståndet meddelar kammarrätten Kust & Fjäll Restaurant i Vemdalen AB en varning.

Ledamoten Kareld var skiljaktig och anförde: Fråga i målet är om Å.F. och J-E.F. kan anses uppfylla förutsättningarna i 7 kap. 7 § alkohollagen för serveringstillstånd vad avser bolagsmännens och bolagets ekonomiska förhållanden och benägenheten att fullgöra sina skyldigheter mot det allmänna. Beträffande den ekonomiska skötsamheten eller rättare sagt misskötsamheten gör jag en annan bedömning än majoriteten. Vad som förekommit i målet framgår av länsrättens dom och majoritetens skrivning i förevarande mål. Därvid kan bl.a. följande beaktas. Både Å.F. och J-E.F. hade stora personliga skulder till det allmänna när omprövningen av serveringstillståndet inleddes. Dessa skulder har uppstått vid ett flertal tillfällen under ett antal år i samband bl.a. med att de drivit olika näringsverksamheter. J-E.F. har dessutom varit inblandad i flera konkurser varav en personlig. Vidare framgår att en tjänsteman från socialförvaltningen den 18 oktober 2000 vid ett besök på restaurangen informerade ägarna om att situationen var allvarlig och att bolaget därefter ådrog sig en mervärdeskatteskuld i november uppgående till ca 24 000 kr, en skuld som fortfarande vid kammarrättens muntliga förhandling inte var betald. Sammantaget finner jag att makarna F. inte visat sådan ekonomisk skötsamhet som krävs för att ett serveringstillstånd skall få behållas. Att Å.F:s skulder, som fortfarande är obetalda, var kända när serveringstillståndet meddelades innebär enligt min mening att ännu hårdare krav måste ställas på bolagets ekonomiska skötsamhet vad avser skatteinbetalningar. Att bolaget på sätt som skett ådragit sig nya skatteskulder efter det att omprövningen av serveringstillståndet inleddes gör sammantaget med vad som i övrigt framkommit i målet enligt min mening att det inte finns särskilda skäl för att låta ingripandet mot bolaget stanna vid en varning. Jag avslår därför överklagandet.

F.N. överklagade beslutet och yrkade i första hand att länsrätten skulle upphäva beslutet och i andra hand att länsrätten skulle meddela varning. Till stöd för sina yrkanden anförde han bl.a. följande. Efter nioårig grundskola valde han att gå en tvåårig restauranglinje. Efter skolutbildningen fick han arbete på en restaurang i Kungälv, där han arbetade i fyra år. Härefter sökte han till Volvo Personvagnars matsal för att lära sig husmanskost och att arbeta självständigt. Efter tre års ytterligare erfarenhet startade han en egen restaurangverksamhet. Rörelsen kom att bedrivas under namnet Restaurang Kejsaren. Restaurang Kejsaren har han drivit i snart fem år. Han har bedrivit verksamheten på ett oklanderligt sätt. Han har alltid betalat sina skatter i tid och alltid gjort rätt för sig gentemot sina leverantörer. Han har haft serveringstillstånd sedan han öppnade restaurangen. Av omsättningen utgörs 65 procent av intäkter från matförsäljningen. Han har inte haft bråk mellan personalen eller fått anmärkning mot att berusade personer uppehållit sig i lokalen. Verksamheten försörjer hans familj. I verksamheten arbetar förutom han själv även hans hustru och hans två bröder. Sedan år 1997 säljer han lunchkuponger i häften om tio kuponger vardera. Lunchkuponghäftena kostar 450 kr. När en gäst köper ett häfte stämplas 450 kr in i kassaapparaten som intäkt och ingen registrering sker när gästen vid ett senare tillfälle utnyttjar lunchkupongen. Kritiken, som riktas mot honom, beror på en felaktig hantering av lunchkupongerna. Tillståndenheten har den 12 oktober 1999 inte instruerat honom att han skulle förfara på annat sätt. Gäster sparar ofta sina häften under längre tid. I november 2000 sålde han sex häften, varav endast fyra kuponger hittills är inlösta. Vid den samordnade tillsynen den 26 november 1999 förelåg visserligen en differens på 37 procent mellan faktisk kassabehållning och registrerad försäljning. Denna differens har sin förklaring i att han samma förmiddag gjorde ett större inköp för rörelsen hos HP och därvid lade ut pengar privat. Han har därefter glömt att tillgodogöra sig dessa medel ur kassan. Att behållningen i kassan var högre än registrerad försäljning kan också bero på att det skett en sammanblandning av kassan och pengar från spelautomaten. Numera är kassan och pengarna från spelautomaten separerade. Vid lunchräkningarna påstås att det förelåg en differens om ca 50 respektive 87 procent mellan registrerad försäljning och antal serverade luncher. Kontrollanterna har endast räknat det antal luncher som bars ut i serveringslokalen eller hämtades av kunder. En stor del av differensen kan förklaras av det kupongsystem som han använt. En annan förklaring är att en stor del av kunderna får äta lunch på kredit. Personalen skriver upp gästens namn och ser till att denne betalar vid nästa lunchtillfälle. Det kan också ha hänt att personalen glömt att vid vissa tillfällen stämpla in vissa luncher. Med tanke på den uppkomna situationen har förbättringsåtgärder nu vidtagits och personalen har fått noggranna instruktioner om hur försäljningen skall ske framledes och hur lunchkupongssystemet skall hanteras. Differenserna kan vidare förklaras med att det sker viss försäljning som faktureras i efterhand. Några fakturor, som styrker att fakturaförsäljning har skett, har han dock inte. När det gäller lunchräkningen den 9 maj 2000 minns han att han och övrig personal livligt diskuterade att denna dag var den sämsta ur lunchförsäljningssynpunkt någonsin. Han vill givetvis inte ifrågasätta inspektörernas trovärdighet men det kan inte uteslutas att inspektörerna angivit fel dag i protokollet. Kontrollen kan således ha skett en dag medan kassaremsan avsåg en annan dag. Det är obegripligt att 36 av 41 luncher inte skulle ha blivit instämplade, även om kreditköp och lunchkuponger kan förklara en del av differensen. Under den första månaden efter det att serveringstillståndet drogs in har omsättningen minskat med 25 procent. Vid kontakt med redovisningskonsulten Birgitta Johansson har konstaterats att bruttovinsten för hans rörelse är 72,8 procent, dvs. högre än branschgenomsnittet. Det saknas grund för en återkallelse av hans serveringstillstånd eftersom det inte riktats några anmärkningar mot honom som motiverar en återkallelse. Någon systematisk underlåtelse att kassaregistrera en stor andel av lunchförsäljningen har inte skett. Han har numera vidtagit erforderliga åtgärder för att rätta till förhållandena. Det kan därför antas att verksamheten i fortsättningen kommer att bedrivas i enlighet med gällande föreskrifter, varför en varning i vart fall måste anses vara en tillräcklig åtgärd. En återkallelse av tillståndet skulle dessutom få förödande konsekvenser för honom och hans familj. På sikt kommer en återkallelse av serveringstillståndet att innebära att han måste stänga restaurangen. Större krav bör ställas för återkallelse av serveringstillstånd än när tillstånd skall utfärdas. Konsekvenserna blir så mycket allvarligare när ett serveringstillstånd återkallas.

Stadsdelsnämnden ansåg att länsrätten skulle avslå överklagandet och anförde bl.a. följande. F.N. har inte någon rimlig förklaring till överskottet. Den 12 oktober 1999 har tillståndsenheten bl.a. gått genom reglerna i bokföringslagen, alkohollagen och skattelagstiftningen med F.N. Invändningen att kassadifferensen har berott på att pengar från spelautomaten lagts i kassan har gjorts gällande först i länsrätten. Invändningen är därför en efterhandskonstruktion. Vid genomgång av kassarapporterna har konstaterats att det inte finns några större inslagningar. Tvärtom visar kassaremsorna att det varit fråga om en jämn inslagning. Intäkter från större sällskap har således inte förekommit. Det går inte att utläsa av bokföringen att det skulle ha skett kreditförsäljning. F.N. har inte heller förebringat någon faktura som styrker att det skett försäljning som betalats via faktura.

Länsrätten avslog den 9 februari 2001 F.N:s yrkande om inhibition.

Länsrätten i Göteborg (2001-03-09, ordförande Dunnington), som höll muntlig förhandling i målet, yttrade: Enligt 7 kap. 7 § alkohollagen får serveringstillstånd meddelas endast den som visar att han med hänsyn till sina personliga och ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt är lämplig att utöva verksamheten. - Enligt 7 kap. 19 § 3 alkohollagen skall en kommun återkalla serveringstillstånd om de förutsättningar som gäller för meddelande av tillstånd inte längre föreligger. - I förarbetena till alkohollagen (prop. 1994/95:89 s. 102-104) har anförts bl.a. följande. Rätten för en tillståndshavare är inte ovillkorlig. För att ett tillstånd skall få meddelas eller bibehållas krävs ekonomisk skötsamhet. Ekonomiskt misskötsamma tillståndshavare kan på ett otillbörligt sätt skaffa sig konkurrensfördelar och göra det svårt för seriösa tillståndshavare att hävda sig, vilket leder till en för branschen osund utveckling. Den som drar sig undan från beskattning eller som i övrigt på ett betydande sätt missköter sina ekonomiska åligganden gentemot det allmänna är därför inte lämplig att inneha tillstånd. - Enligt 7 kap. 20 § alkohollagen kan tillståndshavaren i stället för återkallelse meddelas varning, om varning av särskilda skäl kan anses vara en tillräcklig åtgärd. Av förarbetena (prop. 1994/95:89 s. 110) framgår att så kan ske om tillståndshavaren vidtar erforderliga åtgärder för att rätta till förhållandena så att det kan antas att verksamheten i fortsättningen kommer att bedrivas i enlighet med gällande föreskrifter och meddelade villkor. Även vid tillfälliga överträdelser eller vid överträdelser p.g.a. missförstånd eller dylikt kan varning meddelas. - Av utredning i målet framgår bl.a. följande. F.N. har drivit Restaurang Kejsaren i snart fem år. F.N. har sedan starten haft tillstånd att servera alkoholhaltiga drycker. Den 12 oktober 1999 informerades han av stadsdelsnämnden om relevanta delar av bokföringslagens, alkohollagens och skattelagstiftningens regler. Fram till den 26 november 1999 har ingen anmärkning riktats mot F.N:s sätt att bedriva verksamheten i Restaurang Kejsaren. Vid den s.k. samordnade tillsynen den 26 november 1999 konstaterades dock att det förelåg en kassadifferens om 37 procent. Kassadifferensen medförde att stadsdelsnämnden företog två kundräkningar, dels den 26 april 2000 och dels den 9 maj 2000. Den 24 maj 2000 hämtades kontrollremsorna som innefattade försäljningen för den 26 april 2000 och den 9 maj 2000. Vid granskningen kunde konstateras att ca 50 procent av luncherna registrerats den 26 april 2000 och att ca 13 procent av luncherna registrerades den 9 maj 2000. Av resultatrapport för räkenskapsåret 2000 framgår att bruttovinsten för Restaurang Kejsaren är 72,8 procent. - Länsrätten gör följande bedömning. - Frågan i målet är i första hand om förutsättningar för att återkalla tillståndet föreligger och, om så anses vara fallet, i andra hand om varning av särskilda skäl är en tillräcklig åtgärd. - Stadsdelsnämnden har till stöd för att återkalla serveringstillståndet åberopat att det vid den samordnade tillsynen den 26 november 1999 förelåg en kassadifferens på 37 procent och att lunchräkningarna den 26 april och 9 maj 2000 visade att endast 50 respektive 13 procent av luncherna stämplats in i kassaregistret. F.N. har häremot avgivit förklaringar som varken stöds av kvitton, fakturor, uppgifter ur bokföringen eller faktiska omständigheter. F.N:s uppgifter kan därför inte anses förklara bristerna i intäktsredovisningen. Bristerna kan inte ha någon annan rimlig förklaring än att F.N. medvetet undanhållit intäkter från kassaregistret. Häremot kan visserligen framhållas att verksamheten uppvisat en för branschen god bruttovinst. En bruttovinstberäkning är emellertid beroende av att tillförlitliga uppgifter lämnats i redovisningen beträffande såväl intäkter som kostnader. Med hänsyn till vad som framkommit vid stadsdelnämndens granskning av verksamheten får en bruttovinstberäkning för Restaurang Kejsaren anses vara behäftad med betydande osäkerhet. Vid en samlad bedömning av omständigheterna finner således länsrätten att grund för återkallelse av serveringstillståndet föreligger. - När det gäller frågan om varning av särskilda skäl är en tillräcklig åtgärd bör följande beaktas. F.N. har strax innan den samordnade tillsynen erhållit för verksamheten relevant information av stadsdelsnämnden om bokföringslagens, alkohollagens och skattelagstiftningens regler. Vidare har länsrätten funnit ovan att den främsta förklaringen till bristerna inte är felaktiga redovisningsrutiner utan att F.N. medvetet har undanhållit intäkter från bokföringen. Mot denna bakgrund kan inte en varning anses vara en tillräckligt ingripande åtgärd. Att F.N. efter granskningen vidtagit åtgärder för att förbättra redovisningsrutinerna föranleder, med anledning till orsaken till bristerna, inte annan bedömning. Överklagandet skall således avslås. - Länsrätten avslår överklagandet.

Nämndemännen Breide och Siegenthaler var skiljaktiga och anförde: I F.N:s räkenskaper har konstaterats vissa brister. Anledningen till bristerna är att F.N. inte förstått kopplingen mellan kassahanteringen och bokföringen. Av vad som framkommit i målet får anses klarlagt att F.N. inte har förstått och därför inte kunnat tillgodogöra sig den information som han erhöll hösten 1999. F.N. har på ett trovärdigt sätt hävdat att han trodde att han gjorde rätt. Felaktigheterna har uppkommit eftersom han därför inte haft möjlighet att informera sin personal på vilket sätt dricks, betalkort och pengar från spelautomaten skall bokföras. F.N. har nu avtalat med sin revisor om tätare kontakt för att få till stånd bättre kassarutiner. Med hänsyn härtill och till att F.N. i övrigt är en skötsam person, att det är fråga om en förhållandevis blygsam omsättning, att inga ordningsanmärkningar finns mot restaurangen och att en återkallelse kan få stora konsekvenser, eftersom rörelsen försörjer F.N:s familj, får varning av särskilda skäl anses vara en tillräckligt ingripande åtgärd. Vi anser således, med bifall till överklagandet, att F.N. skall meddelas varning.

F.N. överklagade länsrättens dom och yrkade att beslutet att återkalla hans serveringstillstånd skulle upphävas eller att han i stället skulle meddelas varning. F.N. anförde i huvudsak följande. Vid återkallelse av serveringstillstånd är det tillståndsmyndigheten som har bevisbördan för att tillståndet skall återkallas. Av rättssäkerhetsskäl bör kravet på bevisning ställas mycket högt. Tillståndsmyndigheten har inte kunnat visa att kassadifferensen haft annat än en naturlig förklaring. Sedan bristerna i kassahanteringen påtalats för honom har han ändrat rutinerna helt och hållet med hjälp av sin revisor. Han har även införskaffat ett kassaregister och en termoprinter till restaurangen. De påstådda bristerna avser endast mindre belopp. Det bör beaktas att tillståndsmyndigheten inte har haft något att erinra mot hans bokföring. Han har under de fem år han drivit rörelsen inte fått någon kritik från myndigheterna. Tillståndsmyndighetens påstående om att han systematiskt har underlåtit att registrera en betydande andel av lunchförsäljningen är inte styrkt och skall därför inte beaktas. Om kammarrätten inte kan bifalla något av hans båda yrkanden, vid prövning av målet på handlingarna, yrkar han muntlig förhandling.

Prövningstillstånd meddelades.

Stadsdelsnämnden ansåg att kammarrätten skulle avslå överklagandet och anförde i huvudsak följande. Bristerna i kassahanteringen visar att F.N. inte har fullgjort de skyldigheter som åvilar en innehavare av serveringstillstånd. Eftersom F.N. under ärendets handläggning har lämnat flera motstridiga uppgifter om hur kassaöverskottet har uppkommit kan någon tilltro inte fästas till hans uppgifter. Den enda rimliga slutsatsen är att överskottet beror på att F.N. har underlåtit att registrera en del av sina intäkter. F.N:s påstående om att bristerna endast uppgår till ett par tusen kronor är inte korrekt. Ett överskott i kassan tyder på att restaurangen tar emot betalning utan att registrera eller redovisa den. Det förefaller orimligt att restaurangens faktiska försäljning vid samtliga de tillfällen som stadsdelsnämnden undersökt redovisningen överstigit den registrerade försäljningen men att restaurangen annars inte undandragit några intäkter. De icke redovisade medlen kan beräknas uppgå till i vart fall 315 000 kr per år. Av resultatrapporter framgår att restaurangens lönsamhet inte är särskilt god, vilket ytterligare styrker antagandet att det är fråga om ett systematiskt undandragande av betydande summor. Det saknar betydelse att F.N. inte tidigare har fått kritik från myndigheterna eftersom han nu uppsåtligen inte har efterlevt de gällande reglerna. En bokföring är inte helt sin ordning bara för att de intäkter som bokförts också har bokförts på ett korrekt sätt utan det krävs också att samtliga intäkter bokförts.