RÅ 2003 not 162
Anstånd med betalning av inkomstskatt (ändringsskäl) / Prövningstillstånd, kammarrätt borde ha meddelat prövningstillstånd i mål som gällde / Kammarrätt borde ha meddelat prövningstillstånd i mål som gällde anstånd med betalning av inkomstskatt (ändringsskäl)
Not 162. Överklagande av K.L. av beslut om vägrat prövningstillstånd i kammarrätt i mål ang. anstånd med att betala skatt. - Skattemyndigheten i Linköping beslutade den 19 november 1999 att genom eftertaxering avseende taxeringsåret 1997 höja K.L:s inkomst av tjänst med 510 000 kr samt att påföra skattetillägg med 40 procent av skatten på detta belopp. K.L. överklagade beslutet hos Länsrätten i Jönköpings län som i dom den 6 juni 2001 avslog överklagandet (mål nr 1350-00). K.L. har därefter överklagat länsrättens dom hos Kammarrätten i Jönköping, (mål nr 2443-2001). - K.L. ansökte hos skattemyndigheten om anstånd med betalning av den tillkommande skatten med hänvisning till att han överklagat länsrättens dom. Skattemyndigheten avslog den 11 september 2001 hans ansökan om anstånd. Som skäl angavs att han var restförd för betydande belopp varför det kunde antas att han inte skulle komma att betala skatten i rätt tid samt att han - trots att han beretts tillfälle därtill - inte ställt säkerhet för den tillkommande skatten. K.L. överklagade beslutet hos länsrätten som den 26 oktober 2001 avslog överklagandet (mål nr 2012-01). Länsrätten fann därvid att förutsättningarna för anstånd i 49 § 1 mom. 3 uppbördslagen (1953:272), UBL, var uppfyllda. Vidare fann länsrätten att skattemyndigheten, oavsett om även förutsättningarna för anstånd i 49 § 1 mom. 2 UBL var uppfyllda, haft fog för att ställa krav på säkerhet med hänsyn till det betydande belopp anståndet rörde och då K.L. var restförd för ca 30 900 kr. K.L. överklagade domen hos Kammarrätten i Jönköping och anförde bl.a. att uppgiften om att han var restförd var oriktig eftersom skulden var reglerad. Kammarrätten beslutade den 17 januari 2001 att inte meddela prövningstillstånd. - Hos Regeringsrätten yrkade K.L. att prövningstillstånd skulle beviljas honom i målet om anstånd hos kammarrätten. - Med stöd av 28 § förvaltningsprocesslagen (1971:291) beslutade Regeringsrätten i protokoll den 19 november 2002 att förordna rörande saken genom att medge K.L. anstånd med betalning av den tillkommande skatten till dess Regeringsrätten avgjort målet eller annorlunda förordnades, dock längst till tre månader efter kammarrättens avgörande med anledning av hans överklagande av länsrättens dom den 6 juni 2001 i mål nr 1350-00. - Riksskatteverket tillstyrkte att målet återförvisades till kammarrätten för prövning i sak och anförde bl.a. följande. I överklagandet till kammarrätten har K.L. framhållit att uppgiften i länsrättens dom att han skulle vara restförd inte stämde utan att skulden var reglerad. Mot bakgrund av att nämnda restföring lagts till grund för länsrättens avgörande att kräva säkerhet för anståndet har uppgiften haft betydelse för bedömningen i anståndsmålet. Det kan därför ifrågasättas om inte kammarrätten borde ha meddelat prövningstillstånd i målet. -Regeringsrätten (2003-10-10, Sandström, Hulgaard, Almgren, Melin, Nord): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 34 a § första stycket förvaltningsprocesslagen får kammarrätten i de fall det är särskilt föreskrivet pröva ett överklagande av ett avgörande av länsrätten endast om kammarrätten har meddelat prövningstillstånd. Sådant tillstånd meddelas enligt paragrafens andra stycke om 1. det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet prövas av högre rätt, 2. anledning förekommer till ändring i det slut vartill länsrätten kommit eller 3. det annars finns synnerliga skäl att pröva överklagandet. - Av 102 § UBL framgår att ett överklagande av länsrättens avgörande om anstånd med att betala in skatt får prövas av kammarrätten endast om kammarrätten meddelat prövningstillstånd. UBL är numera upphävd men skall alltjämt tillämpas i fråga om bl.a. tillkommande skatt avseende 1998 eller tidigare års taxeringar. - Målet i Regeringsrätten gäller huruvida kammarrätten bort meddela tillstånd för prövning av K.L:s överklagande av länsrättens dom den 26 oktober 2001, i vilken hans överklagande av skattemyndighetens beslut att vägra anstånd med betalning av tillkommande skatt avslagits. - När ett taxeringsbeslut överklagats får anstånd enligt 49 § 1 mom. UBL medges bl.a. om utgången i målet är oviss eller om betalningen av det påförda beloppet skulle medföra betydande skadeverkningar för den skattskyldige. Om det, med hänsyn till den skattskyldiges förhållanden och omständigheterna i övrigt, kan antas att det belopp som avses med anståndet inte kommer att betalas i rätt tid, får enligt 2 mom. andra stycket i samma paragraf anstånd av nämnda skäl medges endast om den skattskyldige ställer säkerhet för beloppet. Anstånd får dock medges utan att säkerhet ställs om anståndsbeloppet är förhållandevis ringa eller det annars finns särskilda skäl. - Såväl skattemyndigheten som länsrätten har funnit att förutsättningar för anstånd förelegat men att sådant kunde medges endast om K.L. ställde säkerhet för beloppet. Länsrätten har som skäl för detta angett bl.a. att K.L. var restförd med cirka 30 900 kr. I överklagandet till kammarrätten anförde K.L. att uppgiften om restföring var oriktig. Hans påstående har inte ifrågasatts av Riksskatteverket. - Mot bakgrund av det anförda finner Regeringsrätten att kammarrätten enligt 34 a § förvaltningsprocesslagen borde ha meddelat tillstånd till prövning av K.L:s talan. Grund föreligger således att upphäva kammarrättens beslut och meddela sådant tillstånd. - Regeringsrätten finner att skäl föreligger för fortsatt interimistiskt förordnande enligt 28 § förvaltningsprocesslagen. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten upphäver det överklagade beslutet och meddelar K.L. tillstånd för prövning i Kammarrätten i Jönköping av hans överklagande av Länsrättens i Jönköpings län dom den 26 oktober 2001 i mål nr 2012-01. - Regeringsrätten medger K.L. anstånd med betalning av den tillkommande skatten till dess anståndsmålet prövats i kammarrätten, dock längst till tre månader efter det att kammarrätten avgjort eftertaxeringsmålet (mål nr 2443-2001). (fd I 2003-09-17, Wetterfors)