RÅ 2003:19

En person, som inte framfört invändning i ett namnärende och därmed inte haft rätt att överklaga beslutet i ärendet, har ändå ansetts ha talerätt i resningsärende, då hon på ett väsentligt sätt berörts av beslutets verkningar och haft ett i namnlagen erkänt intresse i saken.

Kammarrätten i Sundsvall

Sedan en ansökan om att få bära efternamnet Tivenäs inkommit till Patent- och registreringsverket kungjorde verket denna. När tiden för att framställa invändning mot ansökan löpt ut, biföll verket ansökan och utfärdade namnbevis.

K. Tivenäs ansökte om resning i Patent- och registreringsverkets ärende och yrkade att verkets beslut att låta annan bära efternamnet Tivenäs skulle upphävas.

Domskäl

Kammarrätten i Sundsvall (2002-12-04, Pettersén, Larsson, Ebbing, referent) yttrade: I 37 b § förvaltningsprocesslagen anges att resning får beviljas i mål eller ärende om det på grund av något särskilt förhållande finns synnerliga skäl att pröva saken på nytt. - Kammarrätten finner att vad K. Tivenäs anfört inte i lagens mening utgör sådant särskilt förhållande att det finns synnerliga skäl att pröva saken på nytt. Resningsansökan skall därför lämnas utan bifall. - Kammarrätten avslår K. Tivenäs ansökan om resning avseende Patent- och registreringsverkets beslut.

I överklagande hos Regeringsrätten fullföljde K. Tivenäs sin talan.

Prövningstillstånd meddelades.

Regeringsrätten (2003-04-04, Ragnemalm, Lavin, Wennerström, Ersson, Dexe) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Patent- och registreringsverket skall under vissa förutsättningar kungöra en ansökan om tillstånd att byta efternamn (41 § namnlagen). När kungörande skett, skall den som vill framställa invändning mot ansökningen göra detta skriftligen inom en månad från kungörelsedagen. Sedan denna tid gått ut, skall verket avgöra ärendet. Har en ansökan om namn bifallits, skall Patent- och registreringsverket enligt 44 § samma lag utfärda namnbevis till sökanden sedan beslutet vunnit laga kraft.

Vidare föreskrivs i 42 § namnlagen att ett slutligt beslut av Patent- och registreringsverket får överklagas av sökanden, om beslutet gått honom eller henne emot. Beslut, som innebär att en ansökan bifalls trots att en invändning framställts, får överklagas av den som gjort invändningen.

Den fråga som först inställer sig är om K. Tivenäs, som inte gjort invändning mot den ifrågavarande ansökningen, kan anses behörig att ansöka om resning i det ärende hos Patent- och registreringsverket som resulterat i att ansökningen bifallits.

Ansökan har kungjorts enligt 41 § namnlagen, och möjlighet för K. Tivenäs att göra invändning enligt samma paragraf har således funnits. Syftet med ett kungörande är att bereda den som vill framställa en invändning tillfälle att göra det, så att ärendet kan få en så långt möjligt fullständig belysning (prop. 1981/82:156 s. 75). En invändare behöver i och för sig inte ha något direkt personligt intresse i saken. Envar som vill lämna en upplysning i ett namnärende kan således uppträda som invändare.

Som framgår av 42 § namnlagen, blir den som gjort en invändning berättigad att överklaga beslutet, om detta innebär att ansökan bifallits. Bestämmelsen får anses exklusivt tillämplig med följden att endast den som framställt invändning har rätt att klaga i ordinär väg. Jfr RÅ 1989 ref. 76.

K. Tivenäs berörs emellertid som bärare av namnet på ett väsentligt sätt av det ifrågavarande beslutets verkningar och hennes intresse i saken är av det slag som erkänns i namnlagen. Hon uppfyller därmed de krav som anses gälla i fråga om rätten att ansöka om resning (se Regeringsrättens beslut denna dag i målen nr 1361-2003 och 1273-2003). Den omständigheten att K. Tivenäs inte framställt någon invändning mot ansökan och på så sätt bidragit med information i ärendet kan inte medföra att hon skulle vare utestängd från möjligheten att begära resning. Kammarrätten har således förfarit riktigt, när den tagit upp hennes resningsansökan till prövning.

Enligt 37 b § förvaltningsprocesslagen får resning beviljas i mål eller ärende om det på grund av något särskilt förhållande finns synnerliga skäl att pröva saken på nytt. K. Tivenäs har inte visat att sådana skäl föreligger.

Domslut

Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår överklagandet.

Föredraget 2003-03-19, föredragande Malmgren, målnummer 194-2003