RÅ 2004 not 145
Regeringens beslut att inte vidta någon åtgärd i anledning av en begäran om utredning och att inte ta upp andra yrkanden till prövning ansågs inte kunna bli föremål för rättsprövning
Not 145. Ansökan om rättsprövning av A.R. ang. beslut att inte vidta någon åtgärd med anledning av en begäran om utredning m.m. - A.R. hade i en skrivelse till regeringen sammanfattningsvis yrkat följande.1. att regeringen beslutar att det i en till skrivelsen bifogad lantmäterikarta angivna markområdet "Hudifiell åbo skatteland" skall återlämnas till honom såvitt gäller den del av området som vid avvittringen betecknades som kronoöverloppsmark ovanför odlingsgränsen inom Stensele socken, - 2. att regeringen förklarar att han äger bättre rätt än staten till "Hudifiell åbo skatteland" och att han är berättigad att erhålla lagfart på honom tillkommande del av "Hudifiell åbo skatteland", - 3. att regeringen förklarar att rätt till jakt och fiske samt djurhållning och annat tillgodogörande av markanvändningen inom "Hudifiell åbo skatteland" tillkommer endast ägare eller åborättsinnehavare till "Hudifiell åbo skatteland", - 4. att regeringen förklarar att staten är skyldig att ersätta honom för intrång och förlust av besittning till "Hudifiell åbo skatteland" från tiden för 1993 års revidering av 1971 års rennäringslag till dess rättelse sker, - 5. att regeringen tillerkänner honom ersättning för kostnader för hans framställan till regeringen med ett belopp som senare kommer att anges och att statens ansvar för dessa kostnader i vart fall skall jämkas till hans fördel, samt - 6. att regeringen först beordrar en opartisk utredning i ärendet innan regeringen tar ställning i sak till hans framställan. - A.R. hade till stöd för sina anspråk åberopat en omfattande argumentation, och anfört bl.a. följande. År 1671 utfördes lantmäteriförrättning och skattläggning av åbor som hade bosatt sig på herrelöst land inom dåvarande Ume Lappmark. Kungt. Maj:ts Befh. fastställde därefter de genomförda förrättningarna. "Hudifiell åbo skatteland" finns redovisad som jordbeskattningsobjekt på en lantmäterikarta från år 1671. - Av länsstyrelsen fastställda inrymningar förändrades enligt ett dekret av regeringen år 1850 till livstidsupplåtelser för dåvarande innehavare. Därmed åsidosattes en egendomsordning som åtminstone sedan början av 1500-talet hade behandlat åbo skattelanden som jämställda med skattehemman. Övrig mark på skattelanden reserverades för statlig förvaltning och registrerades som s.k. kronoöverloppsmarker eller kronoparker. Avvittringen innebar att skattelanden frånkändes ställning som jordeboksenheter. - Han hade vidare åberopat ett omfattande skriftligt material samt hänvisat till allt offentligt arkivmaterial som kan ha relevans för en forskarutredning i frågan. - Regeringen (Justitiedepartementet (2003-12-11) vidtog inte någon åtgärd med anledning av A.R:s begäran om att en utredning skulle ske av avvittringen av äganderätten till "Hudifiell åbo skatteland" och tog inte upp A.R:s övriga yrkanden till prövning. - Som skäl för sitt beslut anförde regeringen följande. Regeringen har uppfattat Er framställan så att Ni vill att regeringen först beslutar att en utredning skall ske av de rättsliga frågor kring avvittringarna m.m. som Ni har tagit upp. Syftet med en sådan utredning synes främst vara att den skal1 kunna ligga till grund för ett ställningstagande till Era yrkanden. - Regeringen prövar först Er begäran om att en utredning skall ske. Därefter går regeringen in på Era övriga yrkanden. - Frågan om en rättslig utredning bör ske av avvittringarna. Frågan om det bör göras en utredning av avvittringarna i Västerbottens och Norrbottens lappmarker prövades ingående av riksdagen under 1989/90 års riksmöte. Bostadsutskottet (se bet. 1989/90:BoU12) behandlade då ett flertal motioner om att riksdagen borde begära en utredning hos regeringen om en översyn av avvittringarnas slutförande inom Västerbottens och Norrbottens lappmarker. Bostadsutskottet, som hade inhämtat remissyttranden över motionerna, fann bl.a. att avvittringarna hade varit föremål för utredningar vid domstolar och myndigheter efter framställningar från enskilda. Vad som hade framkommit gav enligt utskottet inte belägg för att avvittringsförrättningarna inte skulle ha verkställts i enlighet med de bestämmelser som gällde. Enligt utskottet syntes rättssäkerheten ha varit väl tillgodosedd med de möjligheter som fanns för den enskilde att bevaka sin rätt och få en överprövning till stånd av de fastställda utslagen och den slutliga utstakningen. Utskottet uttalade därefter följande: "Avvittringsutslagen är rättskraftigt avgjorda och avvittringen är avslutad. Innehållet i utslagen kan inte ändras genom en översyn utan först genom beslut som har rättsverkan eller genom ny lagstiftning. Fastighetsägare kan alltjämt få sin rätt prövad genom talan vid domstol om bättre rätt än kronan till visst markområde eller genom lantmäteriförrättning. Ändringar av gränsdragningar kan ske genom fastighetsbestämning. Om fastighetsindelningen visar brister från lämplighetssynpunkt finns möjlighet att genom fastighetsreglering ändra indelningen." - Bostadsutskottet fann inte anledning att initiera en översyn av avvittringarna. Utskottet konstaterade dock att möjligheterna till missförstånd är stora på grund av att frågorna kring avvittringarna är komplicerade. Utskottet föreslog därför att riksdagen i ett tillkännagivande till regeringen skulle begära att informationsinsatser om avvittringarna skulle vidtas. Riksdagen följde utskottets förslag. En informationsskrift, "Avvittringarna i lappmarkerna", gavs år 1991 ut av Justitiedepartementet. - Bostadsutskottet har även vid flera senare tillfällen behandlat motioner om avvittringarna. I dessa sammanhang har riksdagen gjort bedömningen att frågor som i grunden rör rättsliga förhållanden inte kan lösas på annat sätt än genom domstolsprövning (se bet. 1992/93:BoU12 s. 9, bet. 1994/95:BoU1 s. 5 f., bet. 1997/98:BoU8 s. 5 f. och bet. 2001/02:BoU10 s. 13). - Mot denna bakgrund kan regeringen konstatera att riksdagen har ansett att en utredning om avvittringarnas genomförande och konsekvenser inte är befogad. Enligt regeringens mening har det inte heller i detta sammanhang framkommit skäl som motiverar en rättslig utredning av avvittringarna. - En utredning av det slag som Ni önskar skulle för övrigt inte heller kunna ligga till grund för ett beslut av regeringen i frågan om vem som är civilrättsligt ägare till viss mark. Regeringen är, som framgår nedan, förhindrad att meddela ett beslut med den rättsverkan som Er framställning syftar till. De rättsliga anspråk som Ni och andra ställer på vissa markområden utgör därför inte heller skäl för regeringen att initiera en utredning. - Regeringen vill dock inte med detta utesluta att det kan finnas ett behov av åtgärder i fråga om avvittringarna. Frågor av detta slag övervägs inom Justitiedepartementet i ljuset av en rapport av riksdagens revisorer (riksdagens revisorers informationsrapport 1999/2000:2). Eventuella åtgärder bör dock, som redan har framgått, inte vara inriktade på frågor som gäller rättsskipning. - Regeringen går därefter in på Er begäran om att regeringen skall pröva frågan om äganderätten till ett visst markområde, "Hudifiell åbo skatteland". - Frågan om äganderätten till "Hudifiell åbo skatteland". - Som redan har framgått har riksdagen vid flera tillfällen funnit att frågor som i grunden gäller rättsliga förhållanden är en uppgift för rättssystemet. Regeringen har samma uppfattning. Er framställning gäller frågan om vem som är civilrättslig ägare till ett visst markområde. Denna fråga kan inte lösas på annat sätt än genom domstolsprövning. Regeringen tar därför inte upp Era yrkanden i denna del (punkterna 1-3 ovan) till prövning. - Ersättningsfrågor. - Era övriga yrkanden (punkterna 4 och 5) gäller krav på skadestånd m.m. av staten. Dessa yrkanden är avhängiga av ett bifall till Era övriga yrkanden. Regeringen har, som framgått ovan, inte tagit upp yrkandet om bättre rätt till prövning. Av samma skäl tar regeringen inte heller upp Era övriga yrkanden till prövning. - A.R. ansökte om rättsprövning och yrkade att regeringens beslut skulle upphävas. Han anförde bl.a. att synnerliga skäl förelåg för Regeringsrätten att besluta att regeringens beslut skulle upphävas samt ärendet visas åter till regeringen för en ny seriös beredning och beslut om utarbetande av nytt lagförslag som skulle föreläggas riksmötet för fastställande om återlämnande av markområden, vatten och holmar, som olagligt vid avvittringen hade överförts från enskilt subjekt till staten och fått beteckningen Kronoöverloppsmark nr 1.1 samt att utmål i sjöar där inga större strömfall fanns skulle återlämnas till respektive "åbo skatteland" t.ex. Hurdifiäll. Han yrkade även att Regeringsrätten skulle inhämta förhandsavgörande från EG-domstolen angående tolkningen av hans yrkanden. - Regeringsrätten (2004-07-02, Billum, Eliason, Wennerström, Nord, Stävberg): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten finner inte skäl att inhämta förhandsavgörande från EG-domstolen. - Enligt 1 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut skall Regeringsrätten på ansökan av enskild part i ett sådant förvaltningsärende hos regeringen som rör något förhållande som avses i 8 kap.2 eller 3 §regeringsformen pröva om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden angett eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Rättsprövning kan gälla endast sådana beslut som innebär myndighetsutövning mot den enskilde, som annars kan prövas av domstol endast efter ansökan om resning, och inte skulle ha kunnat överprövas i annan ordning. - Regeringen har genom det klandrade beslutet tagit ställning till en begäran om utredning, m.m. Regeringens beslut att inte vidta någon åtgärd med anledning av denna begäran och att inte ta upp övriga framställda yrkanden till prövning är inte ett beslut av beskaffenhet att kunna bli föremål för rättsprövning. Ansökan om rättsprövning skall därför avvisas. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår yrkandet om inhämtande av förhandsavgörande från EG-domstolen. - Regeringsrätten avvisar ansökningen om rättsprövning. (fd II 2004-06-09, Bäckström) - Samma dag avgjorde Regeringsrätten målen 8823-03, 204--207-04, 285-04, 387-04, 435-04, 544-04, 577-04, 1429-04 samt 107-04 och 287-04 där omständigheterna var likartade.