RÅ 2004 not 27

Not 27. Överklagande av Riksförsäkringsverket (RFS) ang. sjukpenninggrundande inkomst. - Vid omprövning den 5 november 1998 beslutade Stockholms län allmänna försäkringskassa att inte ändra sitt tidigare beslut, enligt vilket E.J. fr.o.m. den 15 juni 1998 enbart skulle vara sjukvårdsförsäkrad. Som motivering angavs följande. Av handlingarna i ärendet framgår att E.J. under tiden den 25 september 1997 - den 15 juni 1998 varit häktad. Eftersom häktningstiden översteg sex månader äger E.J. inte rätt att kvarstå i SGI. - E.J. överklagade beslutet och yrkade att hennes tidigare fastställda SGI skulle kvarstå. Till stöd för sin talan anförde hon bl.a. följande. Hon har blivit felaktigt frihetsberövad i över sex månader, vilket inte kan läggas henne till lust. Det kan inte vara lagstiftarens syfte att en person som oskyldigt häktas och sedermera frikänns helt från misstankar skall mista sin SGI. - Försäkringskassan bestred bifall till överklagandet och anförde bl.a. följande. E.J. är inte berättigad att behålla tidigare fastställd SGI eftersom hon avbröt sitt förvärvsarbete under en period som översteg sex månader. Detta gäller oaktat anledning till avbrottet. Utrymme lämnas inte för att ta hänsyn till omständigheterna vid förvärvsavbrottet. -Länsrätten i Stockholms län (1999-06-28): Sjukpenninggrundande inkomst är enligt 3 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring, AFL, den årliga inkomst i pengar som en försäkrad kan antas komma att tills vidare få, för eget arbete, antingen såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst (inkomst av anställning) eller på annan grund (inkomst av annat förvärvsarbete). - I 1 § av Riksförsäkringsverkets föreskrifter (RFFS 1998:12) om SGI anges följande. Vid beräkning av SGI enligt 3 kap. 2 § AFL skall endast sådan inkomst beaktas som en försäkrad kan antas komma att tills vidare åtnjuta 1. av eget arbete under minst sex månader i följd, - 2. av eget årligen återkommande arbete. - Enligt 3 § samma föreskrifter skall den fastställda SGI:n inte sänkas och får anpassas efter löneutvecklingen inom den försäkrades yrkesområde för försäkrad som inte fyllt 65 år och som bl.a. avbryter sitt förvärvsarbete eller minskar sin arbetstid för kortare tid än sex månader i följd. - Länsrätten gör följande bedömning. - Av utredningen i målet har framkommit att E.J. haft ett avbrott i sitt förvärvsarbete som överstiger sex månader. Avbrottet har emellertid förorsakats av en felaktig myndighetsutövning som E.J. inte har haft möjlighet att påverka. Med hänsyn härtill anser länsrätten att E.J. har rätt att behålla den tidigare fastställda SGl:n. Överklagandet skall således bifallas. - Med bifall till överklagandet upphäver länsrätten försäkringskassans beslut och förordnar att E.J:s tidigare fastställda SGI skall kvarstå fr.o.m. den 15 juni 1998. - Det ankommer på försäkringskassan att vidta de åtgärder som föranleds av denna dom. - (Ordföranden länsrättsfiskalen Göran Wickström, var skiljaktig och anförde följande. Även om E.J:s avbrott i förvärvsarbete föranletts av omständighet varöver hon inte kunnat råda finner jag, med hänsyn till att avbrottet överstiger sex månader, att hon inte är berättigad att behålla tidigare fastställd SGI. E.J. skall därför endast vara sjukvårdsförsäkrad fr.o.m. den 15 juni 1998. Överklagandet skall således avslås.) - Försäkringskassan överklagade och yrkade att kammarrätten skulle upphäva länsrättens dom och fastställa försäkringskassans beslut. Försäkringskassan anförde därvid bl.a. följande till stöd för sin talan. Om den försäkrade har en SGI fastställd men inte längre har inkomst av förvärvsarbete gäller som huvudregel att han inte längre omfattas av sjukpenningförsäkringen. Den försäkrade får emellertid i vissa situationer behålla en fastställd SGI under tid då han inte förvärvsarbetat, så kallad SGI-skyddad tid. Enligt 3 § RFFS 1998:12 får den fastställda sjukpenninggrundande inkomsten inte sänkas bl.a. för den som avbryter sitt förvärvsarbete för kortare tid än sex månader i följd. Stadgandet innebär att SGI:n för en försäkrad som är tjänstledig från anställning eller vars anställning upphört inte skall sänkas om avsikten är att arbetsavbrottet inte skall överstiga sex månader. Visar det sig senare att avbrottet blir längre än sex månader är den försäkrade då inte berättigad att behålla sin sjukpenningförsäkring såvida omständigheterna inte är sådana att hon på andra grunder kan bli omfattad av annat SGI-skydd. E.J. avbröt sitt förvärvsarbete i juli 1997. Hon har haft ett SGI-skydd under en sexmånadersperiod enligt sexmånadersregeln. Hon har därefter inte återgått i förvärvsarbete eller blivit omfattad av ett annat SGI-skydd. Hon är därmed inte berättigad att behålla den tidigare fastställda SGI:n. Att E.J:s avbrott i förvärvsarbete föranleddes av omständigheter varöver hon inte kunnat råda är inte enligt Försäkringskassans mening ett skäl för att hon skulle kunna behålla tidigare SGI. Enligt Försäkringskassans mening saknas det lagligt stöd att ta hänsyn till de speciella omständigheterna vid förvärvsavbrottet. - E.J. bestred försäkringskassans överklagande och anförde att länsrätten gjort en riktig bedömning. Hon hänvisade därvid till vad hon anfört i länsrätten bl.a. följande. Hon är fortfarande formellt anställd på sin gamla arbetsplats men har inte arbetat sedan juni 1997. Den 23 september 1997 sjukskrevs hon men anhölls samma dag och häktades sedan. Hon har varit frihetsberövad i ca nio månader och har friats av hovrätten. Hon har fortfarande inte hämtat sig. Hon har erhållit ersättning från JK För det felaktiga frihetsberövandet. Ersättningen skall täcka de faktiska kostnader som frihetsberövandet orsakat samt ett skadestånd för den kränkning hon lidit. JK lämnar dock ej ersättning för förlorad SGI. Det kan inte vara lagstiftarens syfte att myndigheten försäkringskassan nedsätter SGI:n med hänvisning till annan myndighets, polisens, felaktiga myndighetsutövning. Hon hade arbete på gång då hon blev frihetsberövad. - Kammarrätten i Stockholm (1999-12-22, Willén, Olsson, Ströberg): Kammarrätten antecknar att E.J. varit placerad i en SGI på 37 400 kr sedan den 5 oktober 1990. Hon sjukanmälde sig hos försäkringskassan den 15 juni 1998. - Enligt ett läkarintyg den 23 september 1997 utfärdat av Dr. Torbjörn Burman, specialist i psykiatri, var E.J. helt arbetsoförmögen under tiden den 23 september - den 15 oktober 1997 på grund av krisreaktion. - Torbjörn Burman har i ett intyg den 7 oktober 1998 anfört bl.a. följande. E.J. är patient hos honom med ett första läkarbesök den 23 september 1997. Sedan den 8 juli 1998 är hon i regelbunden behandling på grund av psykiska sjukdomssymtom. Hon lider av reaktiva depressiva symtom med ångest och oro. Sjukdomsbesvären har debuterat på grund av yttre påfrestningar och givit upphov till kvarstående ångest, sömnsvårigheter, koncentrationssvikt och sänkt grundstämning. Hon är helt sjukskriven sedan den 8 juli 1998. Det föreligger ett fullständigt medicinskt hinder för henne att återgå till tidigare arbetsuppgifter inom restaurangbranschen. Stödjande samtalsterapi är indicerad för minst sex månader framöver. - Kammarrätten gör följande bedömning. - E.J. var fast etablerad på arbetsmarknaden och hade för avsikt att fortsätta förvärvsarbeta när hon i september 1997 frihetsberövades. Hon blev i juni 1998 frikänd av hovrätten från misstankar om brott. Under den period hon var frihetsberövad kunde hon inte stå till arbetsmarknadens förfogande eller i övrigt råda över sin situation. Vid tiden för frihetsberövandet var hon sjukskriven liksom för tiden därefter. Mot bakgrund av dessa omständigheter och av att reglerna om SGI har karaktär av skyddslagstiftning finner kammarrätten med hänsyn till lagens allmänna syfte att E.J. fr.o.m. den 15 juni 1998 skall ha rätt att kvarstå i den tidigare fastställda SGI:n, trots att hennes förvärvsavbrott överstigit sex månader. Försäkringskassans överklagande skall således avslås. - Kammarrätten avslår överklagandet. - RFV överklagade kammarrättens dom och yrkade att Regeringsrätten skulle upphäva kammarrättens och länsrättens domar samt fastställa försäkringskassans beslut. RFV anförde bl.a. följande. I 3 kap. 5 § AFL, och 3 § RFFS 1998:12 finns bestämmelser om att en försäkrads sjukpenninggrundande inkomst, SGI, under vissa förutsättningar inte får sänkas trots att han tills vidare inte kan antas få inkomst av eget arbete. De SGI-skydd som anges i nämnda bestämmelser är enligt RFV:s mening de enda som kan åberopas till stöd för att en SGI inte skall sänkas. Det förhållandet att en försäkrad av någon i bestämmelserna inte nämnd orsak är förhindrad att arbeta eller att stå till arbetsmarknadens förfogande innebär inte att han har rätt att behålla sin SGI. För att försäkringskassan skulle ha varit förhindrad att försäkra E.J. för endast sjukvårdsförmåner fr.o.m. den 15 juni 1998 krävs enligt RFV:s mening att hon under hela den period hon inte förvärvsarbetat, dvs. fr.o.m. juni 1997, har varit omfattad av SIG-skydd. Eftersom så inte är fallet hade kassan rätt att försäkra henne för enbart sjukvårdsförmåner. - E.J. bestred bifall till överklagandet. - Regeringsrätten (2004-02-18, Nordborg, Eliason, Wennerström, Almgren, Kindlund): Skälen för Regeringsrättens avgörande. E.J. arbetade tidigare som entrévärd på en restaurang men har inte arbetat där sedan juni 1997. Den 23 september 1997 sjukskrevs hon t.o.m. den 15 oktober 1997. Hon anhölls samma dag som hon sjukskrevs och häktades sedan. Hon var frihetsberövad i ca nio månader. Efter frikännande släpptes hon ur häktet den 15 juni 1998 och sjukskrev sig samma dag. - Frågan i målet gäller i första hand om en försäkrad har rätt att bibehålla sin SGI vid längre förvärvsavbrott som beror på att han eller hon är frihetsberövad i anledning av misstanke om brott. - Enligt 3 kap. 2 § AFL är SGI den årliga inkomst i pengar eller andra skattepliktiga förmåner som en försäkrad kan antas komma att tills vidare få för eget arbete, antingen som arbetstagare i allmän eller enskild tjänst (inkomst av anställning) eller på annan grund (inkomst av annat förvärvsarbete). - En försäkrad som inte längre har någon inkomst av arbete omfattas enligt huvudregeln inte av sjukpenningförsäkringen. Den försäkrade får dock i vissa situationer som anges i olika författningar eller utbildats i praxis behålla en fastställd SGI under tid då han eller hon inte förvärvsarbetar, s.k. SGI-skyddad tid. Författningsbestämmelser rörande dessa situationer står huvudsakligen att finna i 3 kap. 5 § AFL och 3 § RFFS 1998:12. - Av 3 § nämnda föreskrifter, i för målet tillämplig lydelse, framgår bl.a. följande. Den fastställda SGI:n skall inte sänkas och får anpassas efter löneutvecklingen inom den försäkrades yrkesområde för försäkrad som inte fyllt 65 år och som inte förvärvsarbetar av anledning som berättigar till ersättning enligt 3 kap. 7, 7 a och 7 b §§ samt 22 kap. AFL eller motsvarande ersättning enligt lagstiftningen om arbetsskadeförsäkring eller om annan jämförbar ekonomisk förmån (punkt 2) eller avbryter sitt förvärvsarbete eller minskar sin arbetstid för kortare tid än sex månader i följd (punkt 4). Bestämmelserna innehåller inte några regler som tar sikte på den situationen att förvärvsavbrottet orsakats av att den försäkrade är häktad eller intagen i kriminalvårdsanstalt. I äldre praxis har dock försäkrad som frigivits från påbörjat fängelsestraff, sedan brottmålsdomen efter resning i målet upphävts, återplacerats i den sjukpenningklass han hade innan fängelsestraffet började verkställas (FD 1968:32). - De bestämmelser som finns i gällande författningar rörande vilka tidsperioder som omfattas av SGI-skydd och den praxis som utbildats kring dessa bestämmelser ger enligt Regeringsrättens mening inte utrymme för att låta tid då den försäkrade är frihetsberövad till följd av brott eller misstanke om brott omfattas av ett särskilt SGI-skydd. Då SIG skydd således inte kan erhållas vid förvärvsavbrott i anledning av att den försäkrade - såsom i förevarande fall - är anhållen eller häktad uppkommer frågan om E.J. av annan anledning har rätt till sådant skydd under nu aktuell tidsperiod. - Såvitt framgår av utredningen i målet var E.J. vid tidpunkten såväl för frihetsberövandet som frikännandet sjukskriven på grund av samma symtom. De medicinska utlåtandena utfärdade den 23 september 1997 resp. den 7 oktober 1998 av doktor Torbjörn Burman får anses ge vid handen att E.J:s sjukdomsbesvär var av sådan karaktär att hon också under hela den tid hon var anhållen eller häktad var arbetsoförmögen på grund av sjukdom, dvs. av sådan anledning som anges i 3 § första stycket 2 RFFS 1998:12. För att SGI-skyddet vid förvärvsavbrott på grund av sjukdom skall inträda är det inte heller nödvändigt att sjukpenning också utbetalas. Det avgörande är i stället om ett sådant sjukdomstillstånd som avses i 3 kap. 7 § AFL anses ha förelegat (jfr FÖD 1985:36). Det förhållandet att E.J. var frihetsberövad och att sjukpenning enligt 3 kap. 15 § AFL inte kan utgå för tid då den försäkrade t.ex. är häktad eller intagen i kriminalvårdsanstalt saknar därför betydelse i detta sammanhang (jfr RFV Vägledning 2002:4 s. 113). - Under den period från juni 1997 då E.J. slutade arbeta till dess hon blev sjukskriven den 23 september samma år omfattades hon av SIG-skydd enligt den tidigare nämnda sexmånadersregeln. E.J:s SGI har som framgått ovan därefter varit skyddad med stöd av bestämmelsen om förvärvsavbrott på grund av sjukdom. Detta skydd gällde fortfarande då hon den 15 juni 1998 sjukanmälde sig för samma sjukdomsbesvär som tidigare. Försäkringskassan har därmed inte haft fog för sitt beslut att sänka E.J:s SGI fr.o.m. denna tidpunkt. RFV:s överklagande skall därför avslås. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår överklagandet. (fd I 2004-01-08, D. Johansson)

*REGI

*INST