RÅ 2005:30
Regeringsrätten har i ett beslut, varigenom prövningstillstånd inte meddelats, lämnat en motivering till att den av klaganden i målet ställda EG-rättsliga frågan inte inverkat på beslutet.
Länsrätten i Stockholms län
I samband med inflyttning till Sverige gjorde K.B., som var svensk medborgare, en anmälan till Skattemyndigheten i Stockholm om efternamnet B.-C. för sin dotter Anneli, född i Storbritannien år 1998. I beslut den 8 oktober 2002 avslog skattemyndigheten framställningen samt registrerade efternamnet B. för Anneli med följande motivering. Då någon namnanmälan inte kommit in före tre månaders ålder registreras moderns efternamn när föräldrarna bär olika efternamn. Namnet B.-C. kan inte godtas då det enligt 5 § namnlagen (1982:670) innebär att föräldrarna eller någon av dem bär det namnet. Modern bär namnet B. och fadern namnet C.
K.B. överklagade beslutet hos Länsrätten i Stockholms län och yrkade att anmälningen skulle godkännas eftersom Anneli i Storbritannien var registrerad under namnet B.-C.
Skattemyndigheten bestred bifall till överklagandet och anförde bl.a. följande. Eftersom modern är medborgare i Sverige och även var så vid dotterns födelse är dottern medborgare här enligt 1 § lagen (2001:82) om svenskt medborgarskap. Vid registrering i folkbokföringsregistret i Sverige tillämpas svensk namnlag för svenska medborgare. Enligt 1 § namnlagen förvärvar barn till föräldrar med gemensamt efternamn det namn föräldrarna bär vid barnets födelse. Har föräldrarna olika efternamn när barnet föds anses barnet vid födelsen ha förvärvat det av föräldrarnas efternamn som anmäls till skattemyndigheten inom tre månader från födelsen. Görs inte någon anmälan anses barnet vid födelsen ha förvärvat moderns efternamn. Föräldrarna har anmält efternamnet B.-C. men ingen av föräldrarna bär det namnet. Nybildade namn förenade med bindestreck är inte förenliga med svensk namnlag. Efternamnet B. registrerades på Anneli enligt 1 § tredje stycket namnlagen. Det kan nämnas att Anneli kan bära mellannamn enligt 25 § namnlagen och att namnen B. C. därför kan bäras som efternamn och mellannamn.
Domskäl
Länsrätten i Stockholms län (2003-01-15, ordförande Widström) yttrade: Av utredningen i målet framgår följande. Enligt brittiskt registreringsbevis framgår att Anneli i Storbritannien är registrerad som Anneli B.-C., vilket också är det namn som står i hennes brittiska pass. -Länsrätten gör följande bedömning. - Ingen av Anneli B:s föräldrar bär efternamnet B.-C. I namnlagen finns det i 12 § ett direkt förbud mot nybildade dubbelnamn. Det intresse som skulle kunna tillgodoses genom dubbelnamn får i stället tillgodoses genom mellannamn. Överklagandet kan därför inte lagligen bifallas. - Länsrätten avslår överklagandet.
K.B. fullföljde sin talan, varvid hon åberopade en redogörelse från Europeiska kommissionens representation i Sverige om rättsläget på området.
Kammarrätten i Stockholm (2003-02-11, Regner, Dinnetz, referent) beslutade att inte meddela prövningstillstånd.
I överklagande vidhöll K.B. sin talan. Hon gjorde gällande att det mot bakgrund av EG-domstolens dom den 2 oktober 2003 i mål C-148/02 (Avello, REG 2003 s. I-11613) stod i strid med EG-rätten att inte godkänna hennes begäran att hennes dotter skulle få bära efternamnet B.-C. Domen bygger, framhöll hon, på omständigheter som i princip stämmer överens med dem i förevarande mål. EG-domstolen fann att artiklarna 12 och 17 i EG- fördraget utgör hinder för nationella myndigheter att under de omständigheter som förelåg avslå en begäran om byte av efternamn.
Regeringsrätten (2005-06-02, Lavin, Dexe, Stävberg) redogjorde för bestämmelsen om prövningstillstånd i 36 § första stycket förvaltningsprocesslagen (1971:291) samt yttrade: Av namnlagen framgår att det finns två separata ordningar för förvärv och byte av efternamn. Den ena innebär att Skatteverket ansvarar för handläggningen genom ett närmast automatiskt förfarande eller efter anmälan (1-10 §§). Den andra innebär att Patent- och registreringsverket (PRV) prövar ansökningar om byte av efternamn (11-14 §§). Både Skatteverkets och PRV:s beslut kan överklagas hos domstol. I fallet rörande K.B:s dotter har en prövning gjorts på grundval av de regler som får tillämpas när Skatteverket är första instans. Däremot har såvitt framgår av utredningen den kompletterande möjligheten att hos PRV ansöka om namnbyte inte använts. Vid dessa förhållanden finner Regeringsrätten att det med avseende på K.B:s begäran inte går att ta ställning i frågan om den svenska regleringen och dess tillämpning uppfyller EG-rättens krav eller inte.
Vad K.B. anfört och vad som i övrigt förekommit i målet utgör enligt Regeringsrättens mening inte skäl att meddela prövningstillstånd.
Regeringsrätten meddelar inte prövningstillstånd. Kammarrättens avgörande står därför fast.