RÅ 2007 not 124

Not 124. Överklagande av G.K. i mål ang. rätt till avdrag för skuld vid förmögenhetstaxering. - Efter att G.K., i samband med att han inkom med en förnyad deklaration till ledning för 1997 års taxering, begärt omprövning av tidigare åsatt taxering för nämnda taxeringsår beslutade skattemyndigheten den 17 mars 2000 att uppta hans skattepliktiga realisationsvinst vid avyttring av värdepapper till 150 391 kr. Vidare beslutades att vägra honom i den nyinkomna deklarationen framställda avdragsyrkanden för utgiftsräntor med 220 000 kr, förvaltningskostnader med 4 600 kr samt skulder med 3 624 887 kr. Som skäl för beslutet angavs bl.a. följande. G.K. har inkommit med en ny rättad deklaration samt bifogat en blankett med redovisning av avyttrade värdepapper. Skattemyndigheten har godtagit denna redovisning och påfört honom en vinst om 125 347 kr. Myndigheten har emellertid frågat G.K. om en avyttring av värdepapper i Konungariket Sveriges stadshypotekskassa vilken skall ha inbringat en försäljningsintäkt om 100 176 kr, men som inte redovisats av G.K. Han avhördes emellertid inte i denna fråga. Skattemyndigheten gör antagandet att G.K:s anskaffningskostnad för nämnda värdepapper uppgår till 75 procent av försäljningsintäkten om 100 176 kr, det vill säga till 75 132 kr. Skattepliktig vinst uppgår således till (100 176 -75 132 =) 25 044 kr. - G.K. har ombetts att styrka avdrag för utgiftsräntor om 220 000 kr, skulder om 3 624 887 kr samt kostnader för förvaltning. Han har emellertid inte avhörts. Eftersom avdragen inte är styrkta kan G.K. inte medges de yrkade avdragen. - I överklagande yrkade G.K. - som länsrätten uppfattade hans överklagande - att han skulle taxeras i enlighet med avlämnad deklaration. Till stöd för sin talan anförde han bl.a. att han inte erhållit den skrivelse som skattemyndigheten hänvisade till i sitt beslut. - Vid omprövning med anledning av överklagandet vidhöll skattemyndigheten sitt tidigare beslut samt anförde bl.a. att någon nytillkommen utredning eller bevisning inte hade inkommit i samband med G.K:s överklagande. - G.K. inkom härefter med kopior av sex stycken lånereverser utställda av honom i maj respektive juli 1972 vilka upptog ett sammanlagt kapitalbelopp om 2 850 000 kr. På fyra av reverserna, vilka var och en upptog ett kapitalbelopp om 450 000 kr, hade i löptexten angetts att de skall löpa utan ränta till och med den 30 juni 1981 och att ränta därefter skulle utgå årligen med 10 procent. Dessa reverser skulle enligt löptexten vara lösta senast den 1 juli 1992. På en annan av reverserna, vilken upptog ett kapitalbelopp om 525 000 kr, hade för hand påtecknats "+ 10 rta". Denna revers skulle vara löst den 7 maj 1994. På den sista reversen vilken även den upptog ett kapitalbelopp om 525 000 kr och vilken enligt löptexten skulle vara löst den 7 maj 1994 hade innehavaren påtecknat att reversen inte behövde lösas före den 7 maj 1994 mot att reversen blev räntebärande från och med den 1 juli 1981 med 10 procents årlig ränta. - I yttrande anförde skattemyndigheten bl.a. att de innehavarreverser som G.K. inkommit med, enligt handlingarnas ordalydelse, har förfallit före i målet aktuellt taxeringsår. - I yttrande anförde G.K. bl.a. följande. Det förhållandet att reverserna 'förfallit till betalning innebär inte att dessa blivit betalda. I själva verket har anstånd beviljats. Detta är anledningen till att såväl ränta som skuld tagits upp i deklarationen. Ytterligare bevisning saknas. Eftersom reverskopior och ränteutbetalningar redan visats är det emellertid skattemyndighetens skyldighet att godkänna avdragen. -Länsrätten i Stockholms län (2002-0-31, ordf. Wahlberg) yttrade: 1. Vinst vid avyttring av värdepapper. Eftersom skattemyndigheten lagt G.K:s redovisning av värdepappersförsäljningar till grund för fastställandet av hans skattepliktiga realisationsvinst utom såvitt avser en avyttring av värdepapper i Konungariket Sveriges stadshypotekskassa är det endast den senast nämnda försäljningen som kan bli föremål för rättens prövning. Att G.K. avyttrat värdepapper av nämnt slag och att denna försäljning inbringat en försäljningsintäkt om 100 176 kr vinner stöd av en tillgänglig kontrolluppgift. G.K. har inte på något sätt visat att denna kontrolluppgift är felaktig. Med hänsyn till detta och då skattemyndigheten i avsaknad av faktiskt anskaffningsvärde får anses ha gjort en skälig beräkning av uppkommen realisationsvinst med anledning av den aktuella avyttringen skall överklagandet avslås i denna del. - 2. Avdrag för utgiftsräntor, skulder och förvaltningskostnader. Av 3 § 2 mom. första stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt framgår att avdrag från intäkt av kapital avdrag får göras för bl.a. omkostnader för intäkternas förvärvande samt, såvitt gäller fysisk person som varit bosatt i Sverige under beskattningsåret och svenskt dödsbo, för ränteutgift. Enligt fjärde stycket får förvaltningskostnader dras av endast till den del de överstiger 1 000 kr under beskattningsåret. - Av 5 § första stycket lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt, vilken gäller vid nu förevarande taxeringsår, skall skuld, som löper med ränta och icke hör till näringsverksamhet hänförlig till rörelse, upptagas till sitt kapitalbelopp utan tillägg av under året upplupen men ej förfallen ränta. - Länsrätten gör följande bedömning. - En huvudprincip vid inkomstbeskattningen är att den skattskyldige har bevisbördan vad gäller rätten till avdrag. Den skattskyldige måste således anföra omständigheter som visar, eller i varje fall med tillräcklig sannolikhet ger stöd för, en omkostnads förekomst för att avdrag för kostnaden skall kunna medges. Samma princip gör sig gällande vid förmögenhetsbeskattningen vid vilken den skattskyldige följaktligen måste uppge sådana omständigheter som med tillräcklig sannolikhet ger stöd för att en skuld föreligger för att avdrag för skulden skall kunna medges. - Vid en samlad bedömning av vad som framkommit i målet finner länsrätten att G.K. inte förmått göra tillräckligt sannolikt att han under beskattningsåret erlagt de räntor eller haft de förvaltningskostnader som han yrkat avdrag för. Inte heller kan anses ha gjort tillräcklig sannolikt att han haft skulder i uppgiven omfattning för vilka avdrag skall medges vid förmögenhetsbeskattningen. Vad gäller avdrag för räntor och skulder beaktar länsrätten särskilt att huvuddelen av de reverser som G.K. angett utgör grunden för hans avdragsyrkanden förfallit till betalning under 1992 respektive 1994. G.K. har inte presenterat någon handling eller annan bevisning som ger stöd för att förfallodagen för betalningen av reverserna flyttats till ett datum som infaller efter beskattningsårets utgång. Härtill kommer att G.K. inte heller inkommit med någon bevisning som visar att han under beskattningsåret erlagt räntor på reverserna i uppgiven omfattning. Vad gäller yrkat avdrag för förvaltningskostnader har G.K. överhuvudtaget inte inkommit med någon bevisning som ger stöd för att han haft dessa kostnader. Vid angivna förhållanden skall överklagandet avslås även i denna del. - Länsrätten avslår överklagandet. - G.K. överklagade och yrkade att han skulle medges avdrag för utgiftsräntor med 285 000 kr, utlägg med 5 000 kr och skulder med 3 624 887 kr. Han anförde bl.a. följande. Försäljningen av privatobligationer i Stadshypotekskassan har medfört en förlust på 174 kr. Han har en skuld hos Nordiska Fondkommission på 729 887 kr. Vad gäller innehavarreverserna från år 1972 finns uppgifter både från borgenär och gäldenär som utvisar att skulden kvarstod till fullo oreglerad vid beskattningsårets slut. - Till stöd för sin talan åberopade han ett årsbesked för år 1996 från Stadshypotek bank. Av årsbeskedet framgick att han sålt privatobligationer och att försäljningsintäkten varit 100 176 kr samt att han gjort en förlust på 174 kr. Vidare åberopade han kontoutdrag och deklarationsunderlag från Nordiska Fondkommission samt ett intyg från sonen R.K. Av intyget från R.K. framgick att reversskulder på sammanlagt 2 850 000 kr från år 1972 samt 1 500 000 kr från år 1993 löpte med fortsatt betalningsanstånd. - Skatteverket bestred bifall till överklagandet och anförde bl.a. följande. Det är inte visat i målet att fråga är om betalning av viss uppgiven ränta hänförlig till någon viss skuld. - Kammarrätten i Stockholm (2004-10-06, Jansson, Wahling Bexed, Erlingsson, referent) yttrade: Avdrag för utgiftsräntor och förvaltningskostnader. Vad G.K. anfört och åberopat i kammarrätten föranleder inte kammarrätten att göra någon annan bedömning än den länsrätten gjort i fråga om G.K:s rätt till avdrag för utgiftsräntor och förvaltningskostnader. - Avyttring av värdepapper. Skatteverket har uppskattat vinsten vid försäljning av värdepapper i Konungariket Sveriges stadshypotekskassa till 25 044 kr. Med hänsyn till vad som numera framkommit om G.K:s försäljning av obligationslån finner kammarrätten att han, istället för att påföras realisationsvinst med 25 044 kr, är berättigad till avdrag med 174 kr under inkomst av kapital. - Förmögenhetstaxering. Vad G.K. har anfört och åberopat till stöd för sin rätt till avdrag för skuld avseende reverserna föranleder inte kammarrätten att göra någon annan bedömning än den länsrätten gjort i denna fråga. - G.K. har i kammarrätten uppgett att han har en skuld hos Nordiska Fondkommission på 729 887 kr. Av till kammarrätten ingivet deklarationsunderlag från Nordiska Fondkommission framgår att beloppet inte avser en skuld. Någon avdragsrätt föreligger därför inte. Med delvis bifall till överklagandet bestämmer kammarrätten att G.K:s inkomst av kapital skall sättas ned med 25 218 kr. - I övrigt lämnas överklagandet utan bifall. - G.K. överklagade kammarrättens dom och yrkade att han vid 1997 års förmögenhetstaxering skulle medges avdrag för skulden till Nordiska Fondkommission AB om 729 887 kr. Han begärde vidare att Regeringsrätten skulle hålla muntlig förhandling. - Skatteverket medgav bifall till överklagandet. - Regeringsrätten (2007-09-19, Nordborg, Sandström, Dexe, Fernlund, Jermsten): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Av utredningen i målet framgår att G.K. vid utgången av år 1996 hade en skuld till Nordiska Fondkommission AB om 729 887 kr. Skulden är avdragsgill vid beräkningen av G.K:s skattepliktiga förmögenhet vid den aktuella förmögenhetstaxeringen. Överklagandet skall därför bifallas. - Vid denna utgång saknas skäl att hålla muntlig förhandling. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår yrkandet om muntlig förhandling. - Regeringsrätten förklarar, med ändring av underinstansernas avgöranden, att avdrag för den ifrågavarande skulden om 729 887 kr skall göras vid beräkningen av G.K:s skattepliktiga förmögenhet. - (fd I 2007-08-30, Lundberg)