RÅ 2007 not 150
Kammarrätt borde ha meddelat prövningstillstånd i mål som gällde / Sjukpenning (osäkerhet förelåg om länsrättens avgörande var riktigt med hänsyn till den utredning som fanns i målet) / Sjukpenning (kammarrätt borde ha meddelat prövningstillstånd då osäkerhet förelåg om länsrättens avgörande var riktigt med hänsyn till den utredning som fanns i målet)
Not 150. Överklagande av E.N. ang. prövningstillstånd i kammarrätt i mål om sjukpenning. - E.N. var sjukskriven fr.o.m. den 11 maj 2001. Han uppbar sjukpenning och periodvis rehabiliteringsersättning. Den 1 oktober 2004 började han arbeta 75 procent av heltid i en lönebidragsanställning. Då var han fortfarande sjukskriven av sin behandlande läkare som ansåg att hans arbetsförmåga var nedsatt med en fjärdedel. Han begärde sjukpenning. Försäkringskassan avslog hans begäran med motiveringen att det medicinska underlaget inte styrkte att hans arbetsförmåga var nedsatt med minst en fjärdedel fr.o.m. den 29 oktober 2004. - E.N. överklagade beslutet och yrkade att han skulle beviljas en fjärdedels sjukpenning. Länsrätten avslog överklagandet genom dom den 26 september 2005 (mål nr 5708-05). E.N. fullföljde sin talan men Kammarrätten i Stockholm beslutade den 20 januari 2006 att inte meddela prövningstillstånd. - Av utredningen i målet framgick även följande. Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen samverkade vid rehabiliteringen av E.N. Den 1 mars 2004 hade en rehabiliteringsplan upprättats enligt vilken E.N. skulle arbetsträna på en redaktion. Lönebidragsanställningen avsåg samma arbetsplats och hade tillkommit inom ramen för denna samverkan. - Under sjukdomsperioden behandlades E.N. vid en läkarmottagning i Johanneshov. Försäkringskassans bedömningar av nedsättningen av hans arbetsförmåga grundades på intyg därifrån. I samband med att Försäkringskassan drog in ersättningen fr.o.m. den 29 oktober 2004 hade försäkringsläkaren uttalat att det inkomna medicinska underlaget inte styrkte nedsättning av arbetsförmågan. - E.N. yrkade att han skulle beviljas prövningstillstånd i kammarrätten och anförde bl.a. följande. Försäkringskassans rehabiliteringssamordnare och Af Rehab har genom samarbete och arbetslivsinriktade åtgärder lyckats rehabilitera honom till 75 procent. Deras bedömning var att han inte klarade att arbeta heltid. De grundade den bedömningen på resultatet av många månaders arbetslivsinriktad rehabilitering och arbetsträning, kontakt med behandlande läkare och medicinskt underlag från denne samt kontinuerlig kontakt med honom själv och arbetsträningsföretagets chef och personal. Länsrättens slutsatser har tillkommit genom uppenbart felaktig rättstillämpning. - Försäkringskassan medgav att E.N. skulle meddelas tillstånd för prövning i kammarrätten och anförde bl.a. följande. Det kan ifrågasättas om det medicinska underlag som förelåg vid tidpunkten för Försäkringskassans beslut styrkte att arbetsförmågan var nedsatt med minst en fjärdedel på grund av sjukdom. I princip motsvarande medicinska underlag hade emellertid godtagits för tidigare perioder. Vidare hade E.N. en kort tid dessförinnan ansetts uppfylla förutsättningarna för rehabiliteringsersättning. Såvitt framgår förelåg inte några omständigheter som talade för att hans tillstånd därefter förbättrats i sådan grad att han, utöver sin lönebidragsanställning på 75 procent, kunde klara ett på arbetsmarknaden normalt förekommande arbete på 25 procent. Försäkringskassan borde, om den övervägde att inte längre godta det medicinska underlaget, ha anvisat i vilka avseenden underlaget behövde kompletteras. Detta har såvitt framgår av handlingarna inte skett. Vid tidpunkten för Försäkringskassans omprövningsbeslut fanns ett tämligen omfattande underlag i form av intyg m.m. som gav stöd för uppfattningen att E.N:s arbetsförmåga på grund av sjukdom var nedsatt med minst en fjärdedel. Den utredning som talade mot en sådan bedömning bestod i huvudsak av försäkringsläkarens utlåtanden som var kortfattade och saknade närmare motivering. För kammarrätten borde det ha framstått som osäkert om länsrätten i sin dom kommit fram till ett riktigt slut. Anledning till ändring av länsrättens dom får därmed anses ha förekommit. -Regeringsrätten (2007-10-26, Nordborg, Eliason, Lundin, Fernlund, Jermsten): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Av 34 a § andra stycket 2 förvaltningsprocesslagen (1971:291) framgår att prövningstillstånd i kammarrätt meddelas om det förekommer anledning till ändring i det slut vartill länsrätten har kommit. - Med hänsyn till det medicinska underlag och annan utredning som fanns i målet borde det ha framstått som osäkert för kammarrätten om länsrättens domslut var riktigt. Kammarrätten borde därför ha meddelat prövningstillstånd i målet. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten upphäver det överklagade beslutet och meddelar E.N. prövningstillstånd för prövning i Kammarrätten i Stockholm av hans överklagande av Länsrättens i Stockholms län dom den 26 september 2005 i mål nr 5708-05. - Handlingarna i målet överlämnas till kammarrätten för fortsatt handläggning. (fd I 2007-10-03, Rönström)