RÅ 2010 not 5

Not 5. Överklagande av M.L. av ang. ålderspension. - M.L. tvingades år 1944 att flytta till ett getto. För arbete som hon utförde där beviljades hon ålderspension från år 1997 enligt en tysk lag som tillkom år 2002 (ZRBG). Pensionen ansågs av Försäkringskassan omfattad av rådets förordning nr 1408/71 vilket ledde till att hennes svenska ålderspension för perioden juli 1997 - oktober 2003 räknades om med utgångspunkt i en bosättningstid i Sverige på 35 år i stället för 40 år. - M.L. överklagade Försäkringskassans beslut. - Länsrätten i Göteborg avslog överklagandet. - M.L. överklagade länsrättens dom och yrkade att den tyska pensionen inte skulle föranleda någon omräkning för den aktuella perioden eller påverka hennes pension fr.o.m. år 2004. - Kammarrätten i Göteborg (2007-11-07, Johansson, Nilsson, Asplund, referent, och nämndemannen Lidén; nämndemannen Partorp skiljaktig) prövade inte den senare delen av yrkandet och avslog yrkandet avseende omräkning. Kammarrätten yttrade bl.a. följande. Enligt kammarrättens mening kan den tyska pension som M.L. är beviljad, särskilt mot bakgrund av att ersättning enligt ZRBG grundar sig på arbetad tid i ett frivilligt antaget arbete som utförts mot ersättning, inte anses utgöra en sådan förmån till offer för krig eller dess följder som avses i artikel 4.4 i förordning nr 1408/71. Pensionen utgör därmed en förmån som omfattas av förordningen och dess regler. Även med beaktande av det som M.L. åberopar finner kammarrätten att det enligt sagda förordning finns grund för samordning av ifrågavarande förmåner. Hennes yrkande kan därför inte vinna bifall. - I överklagandet hos Regeringsrätten yrkade M.L. att Regeringsrätten skulle upphäva kammarrättens dom och förplikta Försäkringskassan att till henne betala 42 492 kronor jämte ränta samt att hon skulle gottgöras för senare justeringar av sin pension. M.L. anförde bl.a. följande. Under den tyska ockupationen av Ungern tvingades hon att bo i ett getto där hon kunde välja bara mellan att arbeta eller att dö av hunger. I ansökningen till den tyska pensionsmyndigheten var hon tvungen att ange att arbetet varit frivilligt. Genom att nu lyfta fram detta vill man bortse från krigets verklighet och ”normalisera” hennes arbete och jämföra det med dagens anställningsförhållanden. Försäkringskassan har framhållit att det varit ”arbetad tid i frivilligt antaget arbete som utförts mot ersättning”. Även om ZRBG innehåller en liknande formulering bör dessa begrepp behandlas liberalt med hänsyn till de omständigheter som rådde i gettot. Om hon inte hade blivit sjuk på grund av förföljelsen hade hon fått ATP och Försäkringskassan hade då inte kunnat konfiskera hennes tyska ersättning enligt ZRBG. Av det tyska pensionsbeslutet framgår att hennes rätt till förmåner huvudsakligen beror på att man tagit hänsyn till den nationalsocialistiska förföljelsen och dess längd och inte till anställningen i ett annat fredligt europeiskt land. Hon är ett offer för krig och förföljelse som judinna under tysk ockupation och artikel 4.4 i förordning nr 1408/71 bör gälla. - Försäkringskassan bestred bifall till överklagandet och anförde bl.a. följande. Enligt det tyska förbindelseorganet Deutsche Rentenversicherung Nord använder Tyskland, med tillämpning av artikel 45 förordning nr 1408/71, försäkringsperioder som fullgjorts i andra medlemsländer för att "öppna" rätten till ZRBG-pension. Med tillämpning av artikel 46 samma förordning beräknar Tyskland pensionen pro rata. Tysklands hantering av ersättningen motsvarar alltså det sätt på vilket hanteringen sker av en ålderspensionsförmån som omfattas av förordningen. En ZRBG-pension beviljas förmånstagaren - utan någon individuell och skönsmässig bedömning av dennes personliga behov - på grundval av en situation som definieras i lag, och den hänför sig till en av de risker (ålderdom) som uttryckligen anges i artikel 4.1 förordningen (se bl.a. dom i mål C-286/03 Hosse, punkt 37). Den har inte karaktären av ett krigsskadestånd utan den grundar sig "på arbetad tid i ett frivilligt antaget arbete som utförts mot ersättning". Att avgifter för den arbetade tiden inte betalats in med stöd av tysk lag om ålderspension innebär inte att förmånen som grundar sig på den arbetade tiden inte kan utgöra sådan förmån som avses i artikel 4.1 (se dom i de förenade målen C-396/05, C-419/05 och C-450/04, Habelt, Möser och Wachter, punkt 109). Att en ZRBG-pension enligt tysk lagstiftning inte är att betrakta som en social trygghetsförmån inverkar enligt Försäkringskassans mening inte på bedömningen av om pensionen är en förmån som är omfattad av förordningen. Pensionen betalas enligt tysk lagstiftning inte ut utanför landets gränser i sådant fall då ersättningen minskar en pension från bosättningslandet. Inte heller detta inverkar enligt Försäkringskassans mening på bedömningen av om pensionen är en förmån som är omfattad av förordningen. - Försäkringskassan gav till Regeringsrätten in en skrivelse daterad den 25 september 2009 från Deutsche Rentenversicherung Nord jämte en svensk översättning. Syftet med skrivelsen angavs vara att belysa den särskilda rättsliga karaktär som ersättningen har genom att utgöra kompensation för oförrätter på grund av den nationalsocialistiska förföljelsen. Enligt myndigheten gjordes detta tydligt särskilt genom följande. ”1. ZRGB gäller endast personer som förföljts under nationalsocialismen. Enligt förarbetena skulle man genom lagen täppa till en lucka i ersättningen för nationalsocialistiska oförrätter. 2. Förutsättningen för anspråket, att man ska ha arbetat i ett getto, sammanfaller i flera avseenden inte med arbete enligt den tyska sociallagstiftningen. Till skillnad från de normala principerna räcker det nämligen med en "betalning" i form av livsmedel som skulle säkerställa att personen överlevde. Vidare är erkännandet av arbete i getto inte knutet till någon bestämd ålder. 3. ZRBG är daterad 20 juni 2002. För ansökningar som gjordes fram till 30 juni 2003 fingerar lagen ansökningsdatumet 18 juni 1997. De gäller därmed retroaktivt från en tidpunkt då Bundessozialgericht i två domar beslutade att arbete i gettot Lodz berättigade till ersättning. Därmed hade lagstiftaren beslutat om en retroaktiv verkan på upp till sex år till förmån för personer som förföljts av nationalsocialismen och därmed fastställt en bestämmelse som går utöver vad som hade varit tänkbart enligt sociallagstiftningen (retroaktiv verkan på högst fyra år). 4. Ersättning som betalas enligt ZRBG anses inte vara ersättning inom det sociala trygghetssystemet. Av detta följer att beviljande endast får ske inom ramen för en noggrann bedömning. Den får därför inte betalas ut i utlandet, om det innebär att den statliga ersättningen minskas i landet där man bor.” - Med anledning av denna skrivelse anförde Försäkringskassan att det av kammarrättens dom framgick att kammarrätten prövat om ersättningen rymdes inom undantagen i artikel 4.4 förordning nr 1408/71 och att Försäkringskassan delade den bedömning som kammarrätten gjort även med beaktande av vad den tyska myndigheten angett i sin skrivelse. - Regeringsrätten (2010-01-20, Heckscher, Dexe, Lundin, Saldén Enérus) : Skälen för Regeringsrättens avgörande . Regeringsrätten kan pröva endast det som underinstanserna har prövat, nämligen M.L:s ålderspension för perioden juli 1997 - oktober 2003. Därför ska hennes yrkande i fråga om pensionen för tiden därefter avvisas. - Frågan i målet är om den ersättning som M.L. har rätt till enligt ZRBG ska samordnas med hennes svenska ålderspension enligt reglerna i förordning nr 1408/71. Enligt artikel 4.1 c) gäller den förordningen all lagstiftning om där angivna "grenar av social trygghet", bl.a. de som avser förmåner vid ålderdom. Enligt artikel 4.4 gäller förordningen dock inte förmåner till offer för krig eller dess följder. - Försäkringskassan anser att ersättningen är en förmån vid ålderdom som omfattas av artikel 4.1 c) i förordning nr 1408/71. M.L. anser att ersättningen är en förmån till offer för krig och dess följder och att den därför enligt artikel 4.4 inte omfattas av förordningen. - Enligt § 1 (1) ZRBG gäller lagen för perioder då förföljda arbetat i ett getto där man tvingats att vistas. Arbetet ska ha varit frivilligt och utövats mot ersättning. Gettot ska ha funnits i ett område som var ockuperat av Tyska riket eller var införlivat i det. Lagen är dock inte tillämplig i den mån det redan utgår ersättning från ett socialt trygghetssystem. Enligt § 1 (2) kompletterar lagen de pensionsrättsliga föreskrifter som finns i lagstiftningen om ersättning för nationalsocialistiska oförrätter i fråga om socialförsäkringen. Enligt 1 § (4) anses pension som betalas ut enligt lagen inte som ersättning inom det sociala trygghetssystemet. - M.L. föddes i Ungern och bodde där när landet var ockuperat av Tyska riket. Som judinna tvingades hon att flytta till ett getto i juni 1944. - Regeringsrätten gör följande bedömning. Som framgår har ersättningen drag som är gemensamma med ersättningar enligt de sociala trygghetssystemen. Det framgår också att den i väsentliga avseenden skiljer sig från sådana ersättningar. Detta gäller särskilt förutsättningen för att ersättningen ska utgå, syftet med den och villkoren för den. Vid en avvägning av dessa omständigheter finner Regeringsrätten inte anledning att göra någon annan bedömning än den som gjorts i skrivelsen den 25 september 2009 från den tyska motsvarigheten till Försäkringskassan. Den omfattas således inte av förordning nr 1408/71. Detta innebär att M.L:s pension inte ska minskas med anledning av hennes ZRBG-ersättning. - Det finns ingen laglig grund för att tillerkänna M.L. ränta. - Regeringsrättens avgörande . Regeringsrätten avvisar M.L:s yrkande i fråga om pensionen för tiden efter oktober 2003. - Regeringsrätten upphäver underinstansernas avgöranden om omräkning av M.L:s ålderspension för perioden juli 1997 - oktober 2003. - Regeringsrätten avslår M.L:s yrkande om ränta. - Regeringsrådet Brickman var av skiljaktig mening och gjorde samma bedömning som kammarrätten. (mål nr 42-08, fd 2009-12-09, Borgstedt)