RH 1993:122
När en kronofogdemyndighet hade förelagt en gäldenär att svara på en ansökan om betalningsföreläggande, har ansökningen ansetts upptagen av myndigheten med följd att den inte kunnat avvisas som bristfällig.
Kronofogdemyndigheten i Stockholms län, Huddingekontoret avvisade 1993-01-20 en av Stockholms läns landsting gjord ansökan om betalningsföreläggande för W.M. med motivering att landstinget inte hade efterkommit ett kompletteringsföreläggande.
Landstinget överklagade avvisningsbeslutet. Under uppgift att landstinget inte hade fått del av kompletteringsföreläggandet yrkade landstinget att hovrätten skulle undanröja kronofogdemyndighetens beslut och återförvisa målet.
Svea hovrätt (1993-03-10, hovrättslagmannen Lars-Göran Åsbring, hovrättsrådet Rolf Lundmark och t.f. hovrättsassessorn Catarina Barketorp, referent) undanröjde det överklagade beslutet och visade målet åter till kronofogdemyndigheten. Hovrätten anförde som motivering följande.
Landstinget har i ansökan om betalningsföreläggande för W.M., upprättad den 29 april 1992, angivit att dennes adress är (adress, utesluten här). Kronofogdemyndigheten har tagit upp ansökningen genom att den 17 augusti 1992 utfärda ett föreläggande för W.M. att svara på den. Föreläggandet har sänts till W.M. under den i ansökningen angivna adressen. Sedan kronofogdemyndigheten sänt föreläggandet till stämningsman för delgivning med W.M., har stämningsmannen i ett hindersbevis meddelat att W.M. flyttat från adressen Lokes väg 3 men att denne alltjämt är kvarskriven där samt att post inte eftersänds. Kronofogdemyndigheten har då utfärdat ett kompletteringsföreläggande för landstinget. I föreläggandet angavs att ansökningen, för att kunna tas upp, skulle kompletteras med adress till bostad, arbetsplats eller annat ställe där svaranden kunde anträffas för delgivning. Föreläggandet, som sändes i lösbrev, var förenat med avvisningsäventyr. Då någon komplettering inte inkom, avvisade kronofogdemyndigheten ansökningen.
Genom att utfärda ett föreläggande för W.M. att svara på ansökningen har kronofogdemyndigheten tagit upp ärendet till sin behandling. Myndigheten har därefter inte haft rätt att utfärda ett kompletteringsföreläggande för landstinget och avvisa ansökningen med stöd av 20 § lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning. I stället borde kronofogdemyndigheten enligt 30 § nämnda lag ha erbjudit landstinget att självt ombesörja delgivningen.