RH 1993:139

I september 1977 förvärvade makarna W. en fastighet i Österåkers kommun. De berättigades att erhålla statligt räntebidrag enligt bostadsfinansieringsförordningen. De undertecknade den 4 februari 1980 en ansökan om utbetalning samt låneförbindelse för bostadslån. Enligt denna förband de sig att dels medverka till att länsbostadsnämnden underrättades om tidpunkten för omläggning av byggnadskreditiv eller tillfälligt lån till definitiv kredit eller s k mellankredit och dels att till länsbostadsnämnden återbetala räntebidrag som beräknats felaktigt i anledning av att nämnden inte erhållit meddelande om omläggningen. Den 16 juni 1980 avlyftes byggnadskreditivet och bottenlån med en lägre ränta placerades hos BOFAB. Utbetalning av räntebidrag avseende perioden den 1 juli 1980-31 december 1981 har skett utan hänsyn till den lägre räntekostnaden med ett 8 081 kr för högt belopp. Staten genom länsbostadsnämnden har riktat återkrav mot makarna W. under åberopande av 42 a och b §§ bostadsfinansieringsförordningen (SFS 1977:33).

Makarna W. väckte vid Stockholms tingsrätt talan mot staten genom länsbostadsnämnden i Stockholms län och yrkade att tingsrätten måtte fastställa att staten inte äger återkräva för mycket utbetalt räntebidrag från dem. Som grund härför åberopade makarna W. att de inte underlåtit att fullgöra sin uppgiftsskyldighet och inte heller i ond tro uppburit räntebidrag med ett för högt belopp.

Staten bestred yrkandet. Som grund för bestridandet åberopade staten bestämmelserna i 42 a och b §§ bostadsfinansieringsförordningen, vari stadgas, att för mycket utbetalt räntebidrag skall återbetalas om någon genom underlåtenhet att fullgöra uppgiftsskyldighet förorsakat att räntebidrag utgått med för högt belopp eller om någon eljest med för högt belopp uppburit sådant bidrag och skäligen bort inse detta. Makarna W. har underlåtit att fullgöra sin uppgiftsskyldighet, vilket medfört att de erhållit för mycket räntebidrag. De skall därför återbetala det belopp de felaktigt fått ut. Även om de skulle anses ha fullgjort sin uppgiftsskyldighet skall beloppet återbetalas, då de inte mottagit räntebidraget i god tro. Verklig räntekostnad för bottenlånet har väsentligt understigit på lånespecifikationerna angiven ränta, varför makarna W borde ha insett att för höga belopp utbetalats.

Makarna W. anförde till utveckling av sin talan: De hade hjälp av PK- banken med alla formaliteter avseende lånen på fastigheten. Banken lämnade dels skriftlig, dels muntlig information om att banken skötte alla detaljer. Den skriftliga informationen innehöll bl a följande: "Räntebidrag beräknas fr o m utbetalningsdagen för det statliga lånet. Bidrag utgår både för botten- och statligt lån och utgöres första året av skillnaden mellan 6 % och den verkliga räntan för dessa lån. Räntebidrag utgår med samma belopp oavsett om bottenlånet (BOFAB) placerats eller ej." - Genom skrivelse den 25 juni 1980 erhöll makarna W besked från banken att lån på 226600 kr placerats hos BOFAB. De utgick från att banken skulle ombesörja erforderliga åtgärder; de själva vidtog ingen åtgärd. Vid senare kontroll framgick också att BOFAB den 11 juli 1980 översänt kopior av bl a deras skuldebrev till länsbostadsnämnden. Makarna W. måste därigenom anses ha fullgjort sin uppgiftsskyldighet enligt lånebestämmelserna. Det visade sig senare att en del skuldebrev, bl a deras, inte diarieförts hos länsbostadsnämnden. - De lånespecifikationer som makarna W. fick från länsbostadsnämnden var inte begripliga. De gjorde ingen jämförelse med vad de faktiskt betalat i ränta men hade heller ingen anledning att göra detta; de litade på länsbostadsnämnden. Den verkliga lånekostnaden understeg inte väsentligt de på lånespecifikationerna angivna beloppen. Först sedan länsbostadsnämnden i skrivelse den 30 december 1982 återkrävt för mycket utbetalat räntebidrag fick de klart för sig att de erhållit för höga bidrag. Det visade sig att samma var förhållandet för åtskilliga fastighetsägare inom bostadsområdet. Makarna W. har varken insett eller bort inse att de erhållit för mycket i räntebidrag. De gör gällande, att den bidragsberättigade är skyldig att återbetala vad han erhållit för mycket enbart om han skäligen bort inse att han tidigare erhållit felaktigt beräknat räntebidrag även i det fall att uppgiftsskyldigheten avseende omplacering av lånen inte fullgjorts.

Staten anförde till utveckling av sin talan: Makarna W. hade skyldighet att underrätta länsbostadsnämnden då byggnadskreditivet avlyftes. Detta har inte skett; länsbostadsnämnden har inte fått makarna W:s skuldebrev från BOFAB. Makarna W. är skyldiga att själva kontrollera att uppgiftsskyldigheten fullgjorts; de har inte ägt förlita sig på PK- banken. Makarna W. svarar för bankens eventuella försummelse härvidlag. De är därför skyldiga återbetala för mycket utbetalade belopp oavsett eventuell god tro. - Makarna W. borde ha insett att de fått felaktig utbetalning. Det är en väsentlig skillnad på det utbetalade och det rätta bidraget. Makarna W skulle då de fick lånespecifikationerna ha kontrollerat att angiven ränta överensstämde med vad de faktiskt betalat till BOFAB. Detta har de inte gjort. - På baksidan till lånespecifikationerna finns angivet hur räntebidraget räknas ut.

Parterna åberopade viss skriftlig bevisning varjämte fru W. hördes under sanningsförsäkran.

Stockholms tingsrätt (1989-11-21, chefsrådmannen Ylva Häckner-Gille) lämnade käromålet utan bifall samt yttrade vidare: I målet är ostridigt att makarna W. erhållit räntebidrag med för högt belopp. – I 42 b § bostadsfinansieringsförordningen stadgas bl a: Har någon genom underlåtenhet att fullgöra uppgiftsskyldighet förorsakat att räntebidrag utgått med för högt belopp eller har någon eljest med för högt belopp uppburit sådant bidrag och har han skäligen bort inse detta, skall han återbetala vad han erhållit för mycket. Enligt tingsrättens mening bör bestämmelsen tolkas så, att den som underlåtit att fullgöra uppgiftsskyldighet enligt första punkten är skyldig att återbetala för mycket uppburen ersättning oavsett god tro. - Makarna W. har vidare i låneansökan förbundit sig att medverka till att länsbostadsnämnden underrättas om tidpunkt för omläggning av lånen samt att återbetala räntebidrag som beräknats felaktigt i anledning av att nämnden inte erhållit meddelande om omläggningen. - Makarna W. själva har inte meddelat länsbostadsnämnden tidpunkten för omläggning av lånen eller kontrollerat om PK-banken lämnat sådant meddelande. Till stöd för att länsbostadsnämnden underrättats om tidpunkten för omläggningen av lånet har makarna W. åberopat ett intyg från BOFAB om att kopia av bl a makarna W:s skuldebrev översänts till länsbostadsnämnden. Staten har bestritt att länsbostadsnämnden erhållit ifrågavarande kopia av skuldebrevet eller på annat sätt underrättats om omläggningen av lånet. Tingsrätten finner att makarna W. inte enbart genom BOFAB:s intyg visat att länsbostadsnämnden erhållit meddelande om omläggningen. Tingsrätten finner att makarna W. därför är skyldiga att återbetala felaktigt utbekomna räntebidrag. Käromålet skall därför ogillas.

Makarna W överklagade tingsrättens dom och yrkade bifall till sitt käromål. - Staten bestred ändring. - Hovrätten meddelade prövningstillstånd. - I hovrätten hördes fru W. på nytt under sanningsförsäkran. Samma skriftliga bevisning åberopades som vid tingsrätten.

Svea hovrätt (1990-11-05, hovrättsråden Kaj Grahn, referent, och Swen Westberg samt t.f. hovrättsassessorn Gudrun Antemar) fastställde tingsrättens domslut.

I motiveringen anförde hovrätten.

Enligt 42 a § bostadsfinansieringsförordningen (1977:333) åligger det låntagare att utan dröjsmål lämna länsbostadsnämnden uppgift om det skett någon ändring av betydelse för rätten till räntebidrag. Sådan ändring hade ostridigt skett genom att makarna W:s byggnadskreditiv avlyfts och bottenlån med lägre ränta placerats hos BOFAB. Lika med tingsrätten finner hovrätten att makarna W. inte visat att länsbostadsnämnden erhållit föreskrivet meddelande om låneomläggningen. - Vad sedan gäller tolkningen av 42 b § första stycket bostadsfinansieringsförordningen finner hovrätten följande. - Om någon genom oriktiga uppgifter eller underlåtenhet att fullgöra uppgiftsskyldighet eller på annat sätt förorsakar att räntebidrag utgår med för högt belopp, föreligger i princip återbetalningsskyldighet. I dessa fall har alltså länsbostadsnämnden på befintligt beslutsunderlag handlat riktigt. Får någon eljest, på grund av felaktig handläggning av länsbostadsnämnden, för högt räntebidrag, föreligger återbetalningsskyldighet endast om bidragstagaren skäligen bort inse detta. Hovrätten vill påpeka att motsvarande reglering återfinns i 20 kap 4 § första stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring (se Bratthall-Stenberg, Lagen om allmän försäkring, 1984, s. 444-445). - Såsom framgått av det föregående har hovrätten funnit att makarna W inte fullgjort sin uppgiftsskyldighet angående låneomläggningen. De har härigenom förorsakat att för högt räntebidrag utbetalats. Hovrätten finner därför att återbetalningsskyldighet föreligger för de felaktigt erhållna räntebidragen. - Emellertid stadgas i 42 § b tredje stycket bostadsfinansieringsförordningen att återbetalningsskyldighet helt eller delvis får efterges om det föreligger särskilda skäl för detta. Stadgandet har enligt hovrättens mening karaktär av en undantagsbestämmelse, som bör tillämpas restriktivt; i sig torde dock god tro vid mottagandet av för höga räntebidrag kunna vara ett skäl för eftergift. - Makarna W. har såsom fastighetsägare erhållit statliga räntebidrag på sina lån i fastigheten. Hovrätten finner att det då kan krävas att de även bemödar sig om att sätta sig in i hur bidragssystemet är utformat och vilka konsekvenserna blir för deras del genom att studera erhållen information och att vid oklarheter rådfråga t ex länsbostadsnämnden. Om de gjort detta, hade de skäligen bort inse att de erhållit för höga bidrag. Hovrätten finner därför ej skäl att till någon del efterge återbetalningsskyldigheten. - Makarna W:s vadetalan skall således lämnas utan bifall.

Målnummer FT 1391/89