RH 1993:155
Dom på underhållsbidrag har grundats på medgivande av en underhållsskyldig med låg förvärvsinkomst. I mål om jämkning av bidraget har hovrätten, med godtagande av påståendet att den underhållsskyldige vid tiden för domen räknade med att skaffa sig erforderliga inkomster för betalning av bidraget, funnit att bidragsbeloppet skall anses bestämt med hänsyn till den underhållsskyldiges förvärvsförmåga och inte till hans faktiska ekonomiska förhållanden vid tiden för domen.
J. född år 1987, är son till l.S. och K.S. I dom på äktenskapsskillnad år 1990 förordnades enligt medgivande av I.S. att denne skulle utge underhållsbidrag för Jonatan med 1325 kr i månaden till dess barnet fyllt 18 år.
Efter ansökan om stämning yrkade I.S. att underhållsbidraget på grund av ändrade förhållanden skulle jämkas till 0 kr fr.o.m. den 1 januari 1993. J. bestred yrkandet och gjorde gällande att någon ändring av I.S:s förmåga att utge underhållsbidrag inte förelåg.
I.S., som vitsordade J:s behov av det underhållsbidrag som bestämts i domen år 1990, anförde följande: Han drev tidigare Restaurang X tillsammans med K.S. I samband med äktenskapsskillnaden avvecklades rörelsen då han hade svårt att driva restaurangen ensam. Han fick genom kontakter tillfälliga anställningar som kock. Han saknar formell utbildning som kock och arbetsmarknadsläget har gjort det omöjligt för honom att få sådan anställning. Han har därför valt att starta ett kafé, som han driver tillsammans med sin nuvarande hustru, och har med henne ett barn fött 1992. Det finns dock ett stort utbud av restauranger och rörelsen kan förväntas ge överskott tidigast om tre till fyra år. Under tiden måste båda makarna arbeta i restaurangen. I februari 1993 gjorde socialförvaltningen en utredning om makarnas förväntade inkomster. Hans månatliga inkomst beräknas uppgå till 3 008 kr efter skatt och hustruns inkomst kommer att uppgå till 6 379 kr i månaden efter skatt. Hans boendekostnader är 4 129 kr i månaden och bostadsbidrag utgår med 1517 kr i månaden. Han har lån i Föreningsbanken på 253 000 kr, som upptagits i rörelsen. Han har dessutom fortlöpande lånat till levnadsomkostnader och dessa skulder uppgår nu till 99 215 kr. Han har en skuld på obetalda underhållsbidrag på cirka 16 000 kr. Enligt en överenskommelse med kronofogdemyndigheten skall han betala 2000 kr i månaden i amortering på utmätta skulder. Han saknar förmåga att utge underhållsbidrag till J. nu och inom överskådlig tid.
J. anförde: Domen år 1990 bör inte jämkas eftersom I.S:s förvärvsförmåga är densamma som den var vid tiden för den nyssnämnda domen. Han bör i ett arbete som kock kunna tjäna ungefär 15 000 kr i månaden.
Lunds tingsrätt (1993-04-27, rådmannen Gunnar Sjövall) ogillade käromålet och anförde därvid i domskälen: Med beaktande av I.S:s faktiska förvärvsförmåga i ett arbete som kock kan det inte anses att de förändringar, däri inbegripet hans ökade försörjningsbörda, som inträffat efter domen den 19 april 1990, motiverar att det i nämnda dom fastställda underhållsbidraget jämkas.
Ilan S. överklagade domen och yrkade bifall till sin vid tingsrätten förda talan. Jonatan bestred ändring.
Sedan J. i hovrätten hävdat att I.S:s ekonomiska förhållanden var dåliga redan i april 1990 när underhållsbidraget bestämdes till 1325 kr i månaden, anförde I.S. bl. a. följande: Han kunde då inte förutse att hans inkomster skulle bli så låga som de därefter blivit. Hans faktiska möjligheter att skaffa sig inkomster var långt bättre i den konjunktur som rådde år 1990 än i dag. Om han kunnat förutse sina försämrade utkomstmöjligheter hade han inte åtagit sig att betala underhållsbidraget.
Hovrätten över Skåne och Blekinge (1993-11-18, hovrättsråden Björn Eilard och Bengt Nilsson samt adjungerade ledamoten rådmannen Rolf Trulsson, referent) biföll vadetalan och befriade I.S. från bidragsskyldighet för tiden fr.o.m. den 1 januari 1993.
I domskälen anförde hovrätten: Även om I.S:s faktiska ekonomiska förhållanden inte var gynnsamma när det månatliga underhållsbidraget år 1990 fastställdes till 1325 kr, måste i brist på annan utredning godtas I.S:s påstående att han då räknade med att kunna skaffa sig erforderliga förvärvsinkomster för betalning av bidraget. Vid bedömningen av huruvida ändrade förhållanden föreligger finner således hovrätten att det fastställda bidragsbeloppet skall anses bestämt med hänsyn tagen till I.S:s förvärvsförmåga och inte till hans faktiska ekonomiska förhållanden vid tiden för 1990 års dom.
Med hänsyn till att I.S. driver en förhållandevis nystartad rörelse saknas anledning att ifrågasätta de av honom lämnade uppgifterna om hans nuvarande ekonomiska omständigheter. Enligt hovrättens mening är det rådande läget på arbetsmarknaden också så besvärligt att det rimligen inte kan krävas att I.S. nu avvecklar rörelsen och söker anställning.
På grund av det anförda och då I.S. bildat ny familj efter underhållsbidragets bestämmande finner hovrätten att I.S. till följd av ändrade förhållanden saknar förmåga att bidra till J:s försörjning. I.S:s vadetalan skall därför bifallas.