RH 1993:19

Sedan utmätning skett i företagsintecknad egendom för annan än företagshypotekshavarens (en bank) räkning, har gäldenären försatts i konkurs. Fråga om förutsättningar förelegat för kronofogdemyndigheten att jämlikt 4 kap. 33 § 2 st utsökningsbalken häva utmätningen, sedan det visats att företagsintecknad egendom ej räckt till betalning av bankens fordran.

Kronofogdemyndigheten i Örebro län utmätte den 10 mars 1992 för Ceba Reklam Handelsbolags fordran en Almstedts Bil Aktiebolag tillhörig personbil. Vid utmätningstillfället konstaterades att den utmätta bilen ingick i gäldenärens näringsverksamhet och omfattades av företagshypotek (400 000). Kronofogdemyndigheten gjorde den bedömningen att kvarvarande egendom, som bl.a. utgjordes av ett lager bilar värderat till ca 630 000 kr och en fullt utrustad verkstadslokal, tillsammans med de övriga säkerheter företagshypoteksinnehavaren (en bank) innehade, väl täckte företagshypoteket.

Kronofogdemyndigheten (kronofogden Ingemar Ankner) upphävde genom beslut den 30 december 1992 utmätningen av personbilen och anförde: Gäldenären har den 5 oktober 1992 försatts i konkurs vid Örebro tingsrätt. Av konkursbouppteckning och inhämtade uppgifter i övrigt framgår att de tillgångar som omfattas av företagshypotek inte räcker till att täcka den del av bankens fordran som har säkerhet i beviljade företagsinteckningar. Banken har inte heller täckning för sin fordran i andra realsäkerheter tillhörande gäldenären. Eftersom en försäljning av den utmätta bilen inte kan antas ge något överskott som gör utmätnigen försvarlig, skall utmätningen rättas med stöd av bestämmelserna i 4 kap. 33 § 2 st utsökningsbalken.

Handelsbolaget överklagade beslutet och anförde i huvudsak: Konkursförvaltaren har inte begärt återtagande av den utmätta egendomen. Kronofogdemyndigheten har inte heller ägt rätta beslutet om utmätning senare än tre månader efter utmätningstillfället. Eftersom inte något av konkursboets tillgångar ännu sålts av förvaltaren går det inte att avgöra hur mycket en försäljning skulle inbringa. Kronofogdemyndigheten kan därför inte häva utmätningen med stöd av 4 kap. 33 § 2 st. utsökningsbalken.

Göta hovrätt (1993-02-15, hovrättslagmannen Ulla Malander, hovrättsrådet Lennart Thorelli och t.f. hovrättsassessorn Ulf Ljungdahl, referent) lämnade besvären utan bifall och anförde: Enligt 4 kap. 33 § 2 st. utsökningsbalken, jämförd med 3 kap. 17 § utsökningsförordningen, skall kronofogdemyndigheten självmant häva en utmätning, om försäljning av egendomen eller indrivning av utmätt fordran ej kan antagas ge ett överskott som gör åtgärden försvarlig. En sådan rättelse har inte innebörden av återvinning i konkurs och någon begränsning i tiden för att göra en sådan rättelse finns inte. Det framgår av utredningen att bankens säkerhet i form av företagshypotek gäller även i den utmätta bilen samt att den intecknade egendomen sammantaget inte täcker bankens fordran i konkursen. Enligt förmånsrättslagen (1970:979) har ett företagshypotek bättre förmånsrätt än senare företagen utmätning i samma egendom. Eftersom en försäljning av den utmätta bilen inte skulle ge något överskott till handelsbolaget hade det inte varit försvarligt att fullfölja utmätningen genom att sälja bilen. Kronofogdemyndighetens beslut att häva utmätningen har således varit befogat.

Målnummer Ö 85/93