RH 1993:35
Fråga om tingsrättens utredningsskyldighet i mål angående bl.a. byte av förvaltare enligt föräldrabalken.
Luleå tingsrätt
Den 9 januari 1991 förordnades I.S. till förvaltare för L.E. enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken att bevaka L.E:s rätt, förvalta hans egendom och sörja för hans person. I.S. ansökte vid Luleå tingsrätt om att bli entledigad som förvaltare. Överförmyndarnämnden tillstyrkte bifall till I.S:s ansökan och föreslog att T.E. skulle förordnas som förvaltare. L.E. hemställde i målet om att bli befriad från förvaltarskapet. I målet företeddes ett läkarintyg daterat den 7 augusti 1992. Luleå tingsrätt (1992-10-30, t.f. rådmannen Katarina Lindgren samt nämndemännen Elsa Rensfelt, Eivor Holmkvist och Ebbe Strandberg) lämnade L.E:s hemställan om upphörande av förvaltarskap utan bifall och förordnade, med entledigande av I.S., T.E. som förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken att bevaka L.E:s rätt, förvalta hans egendom och sörja för hans person.
L.E. anförde besvär över tingsrättens beslut och yrkade att hovrätten skulle befria honom från förvaltarskapet. L.E. yrkade i andra hand att någon annan än TE. skulle förordnas till förvaltare.
Hovrätten för Övre Norrland (1993-03-04, hovrättsråden Runar Viksten och Kjell Persson samt t.f. hovrättsassessorn Monica Burman, referent) undanröjde tingsrättens beslut och visade målet åter till tingsrätten för erforderlig handläggning. Hovrätten förordnade vidare, för tiden intill dess ärendet slutligt avgjordes eller tingsrätten annorledes förordnade, T.E. till förvaltare för L.E. Hovrätten anförde som skäl för beslutet bl.a. följande: Hovrätten konstaterar att läkarintyget den 7 augusti 1992 varken innehåller uppgift om L.E:s behov av hjälp för att bevaka sin rätt och sörja för sin person eller ger besked om hans aktuella vistelse- och vårdförhållanden. Tingsrätten har heller inte inhämtat yttrande från L.E:s närmaste släktingar. Vidare har L.E. inte hörts muntligen enligt vad som ålegat rätten enligt 11 kap. 16 § föräldrabalken; av nämnda läkarintyg framgår att hinder härför inte förelegat i detta fall. Härtill kommer att tingsrätten inte har förordnat biträde för L.E. enligt 20 kap. 2 a § föräldrabalken, trots att det inte framkommit något som visar att detta skulle vara uppenbart obehövligt.
Med hänsyn till att L.E. begärt att förvaltarskapet skall upphöra och till vikten av att klarlägga den enskildes hjälpbehov, finner hovrätten att tingsrättens utredning är så bristfällig att tingsrätten inte kan anses ha haft möjlighet att rätt bedöma L.E:s hjälpbehov och omfattningen av detta.
Tingsrättens utredningsskyldighet omfattar även frågan om den föreslagne förvaltarens lämplighet. I målet föreligger, såvitt framgår av tingsrättens akt, inte något lämplighetsintyg eller annan utredning i denna fråga.
Av det nu anförda framgår att en rad brister i tingsrättens handläggning av ärendet föreligger, (jfr JO:s ämbetsberättelse 1992/93:JO 1, s. 560ff.) Med hänsyn härtill och med beaktande av instansordningens princip finner hovrätten att tingsrättens beslut bör undanröjas och målet visas åter till tingsrätten för erforderlig handläggning.
Eftersom L.E. sedan två år står under förvaltarskap är det olämpligt att nu ställa honom utan förvaltare. Förvaltare skall därför förordnas för honom intill dess att ärendet avgörs slutligt. Även om L.E. har vissa invändningar mot T.E:s förvaltning finner hovrätten inte skäl att interimistiskt förordna någon annan till förvaltare.