RH 1993:72
Mellan ett aktiebolag och en enskild person, A, har träffats ett servitutsavtal innebärande rätt för bolagets fastighet att anlägga en tennisbana på en A tillhörig fastighet. Sedan bolaget försatts i konkurs, har A i ansökan om särskild handräckning yrkat att konkursboet skall förpliktas att riva bort den del av tennisbanan som - före konkursbeslutet - anlagts på en annan av A ägd fastighet än den avtalade. Yrkandet har lämnats utan bifall.
Enligt avtal den 10 december 1986 mellan Klantours Scandinavia AB och B.S. upplät B.S. bl.a. servitut mellan bolagets fastighet Stenungsön 1:36 (härskande) och B.S:s fastighet Stenungsön 1:76 (tjänande) avseende rätt att på den sistnämnda fastigheten anlägga en tennisbana. Sedan bolaget försatts i konkurs, yrkade B.S. i ansökan om särskild handräckning hos Kronofogdemyndigheten i Göteborgs och Bohus län att konkursboet skulle förpliktas att riva den del av en tennisbana som uppförts på hans fastighet Stenungsön 1:25 genom att bortforsla banbeläggningen, riva och bortforsla stängsel och belysningsanordningar samt återställa matjordsfylla och grässå området.
Som grund för ansökningen anförde B.S. följande: Fastigheten Stenungsön 1:36, som idag ägs av konkursboet, har servitut för en tennisbana på B.S:s fastighet Stenungsön 1:76. Trots detta är halva tennisbanan placerad på B.S:s fastighet Stenungsön 1:25. Konkursboet hindrar således olovligen B.S:s rätt till fastigheten Stenungsön 1:25.
I yttrande över ansökningen anförde konkursboet att konkursboet varken är ägare till fastigheten Stenungsön 1:36 eller är den som anlagt tennisbanan. Konkursboet förklarade sig inte ha något att erinra mot att B.S. själv tillsåg att rättelse kom till stånd.
Kronofogdemyndigheten i Göteborgs och Bohus län (1992-11-04, kronofogden Krister Arnström) yttrade.
I målet är inte visat att konkursboet olovligen hindrar B.S:s rätt till fastigheten Stenungsön 1:25. Ansökningen kan därför inte bifallas.
B.S. anförde besvär och yrkade bifall till sin vid kronofogdemyndigheten förda talan samt åberopade därvid följande: Genom att halva tennisbanan olovligen placerats på fastigheten Stenungsön 1:25 har en olovlig åtgärd vidtagits beträffande fastigheten. Konkursboet skall därför åläggas att vidta rättelse i enlighet med yrkandet.
Konkursboet bestred bifall till besvären samt anförde: Frågan i målet gäller vem som skall svara för kostnaderna för borttagande av en på annans mark olovligt anlagd tennisbana. Eftersom konkursboet inte har anlagt den felaktigt belägna tennisbanan har konkursboet inte något ansvar för att rättelse kommer till stånd. I den föreliggande situationen är det i stället B.S. som har att på egen bekostnad se till att rättelse sker och därefter försöka få ut ersättning av den som är ansvarig för skadan. För det fall det är bolaget som är ansvarigt utgör B.S:s skadeståndsanspråk en oprioriterad fordran i konkursen.
Hovrätten för Västra Sverige (1993-03-31, hovrättspresidenten Ove Lindh, hovrättslagmannen Gunnel Wennberg och hovrättsrådet Thomas Rosendahl, referent) lämnade besvären utan bifall samt anförde.
I målet är ostridigt att mellan bolaget och B.S. den 10 december 1986 träffades en överenskommelse som bl.a. innefattade ett avtal om servitut mellan bolagets fastighet Stenungsön 1:36 (härskande) och B.S:s fastighet Stenungsön 1:76 (tjänande) avseende rätt att på den sistnämnda fastigheten anlägga en tennisbana samt att tennisbanan kommit att anläggas i strid mot avtalet på så sätt att den till viss del placerats på fastigheten Stenungsön 1:25, som också ägs av B.S.
Den olovliga besittningsrubbning som riktades mot fastigheten Stenungsön 1:25 har inte företagits av konkursboet. B.S. har inte anfört någon omständighet som kan medföra skyldighet för konkursboet att svara för besittningsrubbningen på den grunden att fastigheten Stenungsön 1:36 ingår i konkursboet. Konkursboet har inte hävdat någon rätt med avseende på den del av tennisbanan som är anlagd på fastigheten Stenungsön 1:25. Vid nu angivna förhållanden kan den i målet väckta talan mot konkursboet inte bifallas.