RH 1993:84
I mål om förordnande av god man för försäljning enligt samäganderättslagen har gjorts gällande att sökanden inte stödjer sin ansökan på ett giltigt andelsförvärv eftersom fångesmannen utfäst att ge den andre andelsägaren förköpsrätt. En sådan utfästelse har emellertid inte befunnits ha verkan mot sökanden såsom tredje man.
Scandinavian Motortransport AB ansökte vid Nyköpings tingsrätt att god man enligt samäganderättslagen skulle förordnas med uppdrag att erbjuda segelbåten GWN 85, Alvin Nova 3/4, till försäljning på offentlig auktion. I ansökan angavs att båten ägdes av bolaget och M.D. med hälften var. M.D. bestred ansökningen och uppgav att hon och bolagets fångesman, G.P. enligt ett muntligt avtal överenskommit att ingen av parterna äger rätt att sälja sin andel av båten och att om en av dem saknar intresse att behålla sin andel skall äganderätten till hela båten tillkomma den andre.
Nyköpings tingsrätt (1992-11-10, lagmannen Karl Fogelkvist samt rådmännen Tord Isberg och Åke Holm) biföll ansökningen och förordnade god man "eftersom M.D. inte visat att parterna avtalat annat samt då några hinder mot försäljning av båten inte i övrigt synes föreligga".
M.D. anförde besvär över beslutet och gjorde gällande:
dels att hon och G.P. träffat ett muntligt avtal om att ingen av dem har rätt att sälja sin hälft av båten och att om en av dem saknar intresse av att behålla sin hälft skall äganderätten till hela båten tillkomma den andre, dels att hon inte fått möjlighet att utnyttja sin förköpsrätt till G.P:s hälft. Bolaget avgav förklaring.
Svea hovrätt (1993-05-18, hovrättsråden Anders Holmstrand, referent, Mats Jender och Sven-Ivar Forss) lämnade besvären utan bifall och anförde:
Mot bolagets bestridande har M.D. inte visat att hon träffat ett avtal med G.P. om att denne inte äger sälja sin hälft av båten. Fråga är då om en överenskommelse om förköpsrätt kan göras gällande mot bolaget.
Enligt hovrättens mening kan en utfästelse av G.P. att ge M.D. förköpsrätt till sin hälft av båten inte ha någon verkan mot tredje man i en situation som den nu förevarande när bolaget köpt G.P:s hälft av denne.
Hovrättslagmannen Christer Rune var skiljaktig och anförde:
Scandinavian Motortransport Aktiebolag grundar sitt andelsförvärv på ett skriftligt köpeavtal den 30 december 1991 med G. och H.P. som säljare. Enligt samma avtal skall M.D. ha blivit genom sitt ombud i målet, A.D. den 13 december 1991 erbjuden att efter svar under vecka 51 samma år förvärva andelen men ej ha utnyttjat sin förköpsrätt. Jag går därför ut ifrån att M.D. med fog påstår sig vara avtalsvis förbehållen sådan rätt till den överlåtna andelen.
Huvudregeln enligt samäganderättslagen är att delägare får förfoga fritt över sin andel, med mindre annorledes avtalats med övriga delägare. Men avtal om förköpsrätt syftar just till att hindra delägare att förfoga över sin andel i strid med övriga delägares möjliga anspråk på densamma; och ett sådant avtal måste därmed tillika innefatta hinder för delägare att utan vidare påfordra försäljning av den samägda egendomen.
Att avtal om förköpsrätt måste gälla parterna emellan är tydligt. Frågan huruvida förköpsrätten också kan göras gällande mot tredje man är inte lika lätt besvarad. Det kan emellertid konstateras att avtal av innebörd att samägd egendom inte finge säljas på offentlig auktion enligt samäganderättslagen i praxis erkänts som verksamt mot tredje man. Det slogs sålunda i rättsfallet NJA 1991 s. 597 fast att andelsutmätning inte kunde mot dylikt avtal utvidgas till försäljning av egendomen enligt 8 kap. 8 § utsökningsbalken. Och med den innebörd jag nyss tillskrev förköpsrätten skulle den följaktligen också kunna göras gällande mot andelsöverlåtande delägares borgenärer.
Vad som sålunda kan göras gällande mot delägares borgenärer måste visserligen inte med nödvändighet på motsvarande sätt binda den som förvärvar delägarens andel. Men det är tydligt att en annan syn på förköpsrättens verkan mot förvärvaren skulle göra det enkelt för delägare att manipulativt ta sig förbi vad som avsetts utgöra hinder mot ensidig upplösning av egendomsgemenskapen. Och detta synes mig vara skäl nog att erkänna dess verkan mot ny delägare vilken, såsom i detta fall, faktiskt känner till att förköpsrätt avtalats. Bolaget, vilket dessutom i förvärvsavtalet formligen behandlat förköpsrätten som gällande, bör därför hållas för bundet att iaktta M.D:s rätt.
Ett svar på frågan om bolaget iakttagit denna rätt ligger redan i vad förvärvsavtalet har att säga därom. M.D. själv för övrigt då utomlands, skulle nämligen ha fått föga mer än två veckor att ge till känna om hon ville utöva förköpsrätten och detta strax före instundande julhelg; det kan knappast betraktas som skäligt rådrum för ändamålet. Under dessa förhållanden kan jag inte finna att bolaget - på vilket jag lägger bördan att visa att det iakttagit vad förköpsrätten rimligen krävde - lyckats visa att det äger göra andelsförvärvet gällande mot M.D. Bolaget äger då inte heller fordra att båten utbjuds till försäljning på offentlig auktion enligt samäganderättslagen.