RH 1994:127
Fråga om tillämpning av 6 § namnlagen.
E.L., född den 30 augusti 1988, är barn till A-C.S. och J.L., som ingick äktenskap den 3 juni 1989. Äktenskapet upplöstes genom äktenskapsskillnad den 23 oktober 1991.
Hovrätten för Västra Sverige förordnade i dom den 28 oktober 1983 att A-C.S. skulle ha vårdnaden om E. och att J.L. inte skulle ha rätt till umgänge med dottern. Högsta domstolen fann den 27 januari 1994 ej skäl att meddela prövningstillstånd. Hovrättens dom kom därför att stå fast.
A-C.S. har tre söner tillsammans med en annan man än J.L.. I februari 1994 bytte hon tillsammans med de två yngre sönerna (födda 1981 och 1983) efternamnet L. till efternamnet S. vilket hon burit som ogift.
Som vårdnadshavare för E.L. ansökte A-C.S. hos Halmstads tingsrätt om att rätten skulle förklara det förenligt med E:s bästa att byta till efternamnet S..
J.L. bestred ansökningen.
Till grund för ansökningen anförde A-C.S.: E. är född S.. Eftersom både A-C.S. och två av E:s halvbröder heter S. är det viktigt för samhörigheten i familjen att alla har samma efternamn. Det skulle också underlätta för E. i samband med att hon hösten 1994 börjar i lekskolan. All kontakt är bruten mellan E. och hennes fader. Inte heller förekommer någon kontakt mellan E. och faderns släkt, trots att A-C.S. erbjudit detta. Hovrätten har i sin dom funnit att de uppgifter som kommit fram om sexuella närmanden mot E. från J.L:s sida inte kan lämnas åsido. Hovrätten har därför ansett att det inte är förenligt med E:s bästa att J.L. utövar umgänge med henne. Det torde dröja avsevärd tid innan J.L. på nytt begär prövning i vårdnadsfrågan.
J.L. invände: E. fick namnet L. genom anmälan till pastorsämbetet den 14 september 1988. Det är inte ovanligt att barn i samma familj har olika namn. Ett namnbyte skulle återverka ofördelaktigt på relationerna mellan E. och J.L.. Det är därför inte förenligt med E:s bästa att hon tillåts byta efternamn. A-C.S. har grundlöst beskyllt J.L. för sexuella övergrepp mot E.. Ansökan om namnbyte kan bara uppfattas som ytterligare ett försök från A-C.S:s sida att avskärma E. från sin fader. Den uteblivna kontakten mellan J.L. och E. beror inte på bristande intresse från J.L:s sida, utan är en följd av hovrättens dom. J.L. avser att så småningom på nytt begära prövning av vårdnad och umgängesrätt.
Socialnämnden i Halmstads kommun avstyrkte i avgivet yttrande bifall till ansökningen på den grunden att nämnden inte fann det styrkt att ett namnbyte skulle vara förenligt med E:s bästa.
Halmstads tingsrätt (1994-07-15, rådmännen Björn Inger, referent, och Thomas Chambert samt tingsfiskalen Per-Anders Svensson) förklarade det begärda namnbytet vara förenligt med barnets bästa. I skälen för beslutet anförde tingsrätten: Fråga om namnbyte skall bedömas med hänsyn till barnets bästa. I förevarande fall skulle en namnändring innebära att E. får namngemenskap med modern, som är vårdnadshavare, och de halvsyskon, som hon lever tillsammans med. Fadern har motsatt sig namnändringen. Det har i ärendet framkommit att han sedan två och ett halvt år inte träffat E., som snart är sex år gammal. Han är enligt hovrättens dom den 28 oktober 1993 fråntagen umgängesrätt med E.. Det kan antagas att han inom överskådlig tid inte kommer att få några möjligheter att träffa henne. Utredningen i ärendet leder till slutsatsen att en namnändring är förenlig med barnets bästa.
J.L. överklagade beslutet och yrkade att hovrätten skulle lämna ansökningen utan bifall.
Hovrätten för Västra Sverige (1994-11-29, hovrättslagmannen Gunnel Wennberg, hovrättsrådet Bertil Josefson, referent, f.d. hyresrådet Brit- Marie Ericsson och tf. hovrättsassessorn Maria Frödin) avslog överklagandet.