RH 1995:15
Fråga om kravet på utredning när överförmyndarens tillstånd begärs till fastighetsförvärv och framställningen inte avser viss bestämd fastighet. Tillika fråga om vem som är behörig att göra en sådan framställning.
Uppsala tingsrätt som den 27 juni 1994 meddelade tillstånd till förvärvet
Överförmyndarnämnden i Uppsala avslog i beslut den 13 september 1993, en ansökan från N-O.W:s barn, T. och M.W., om att för faderns räkning få förvärva en fritidsfastighet i Roslagen. T. och M.W. överklagade nämndens beslut till Uppsala tingsrätt som den 27 juni 1994 meddelade tillstånd till förvärvet. Överförmyndarnämnden yrkade att hovrätten skulle ändra tingsrättens beslut och avslå ansökan. Till utveckling av sitt överklagande anförde överförmyndarnämnden dels att ett förvärv av en fritidsfastighet inte primärt var till nytta för N-O.W., eftersom denne på grund av sjukdom var förhindrad att nyttja denna, dels att det var osannolikt att N-O.W. - som inte längre var kapabel att fatta självständiga beslut i affärsangelägenheter - hade eller haft någon vilja att förvärva en fritidsfastighet i Roslagen.
M.W. bestred bifall till överförmyndarnämndens överklagande och vidhöll att syftet med det tilltänkta förvärvet av en fritidsfastighet var att denna skulle utgöra en naturlig och neutral mötesplats för N-O.W. och dennes barn med familjer samt att detta också varit N-O.W:s uttalade vilja.
Svea hovrätt (1994-12-16, hovrättslagmannen Lars-Göran Åsbring, hovrättsrådet Karl Bergkvist, referent, och t.f. hovrättsassessorn Tore Gissin) undanröjde tingsrättens beslut och ogillade tillståndsansökningen. Hovrätten lämnade följande motivering.
Ansökan om överförmyndarens samtycke till ett fastighetsförvärv skall göras av förvaltaren. Det är också endast denne som får föra talan mot överförmyndarens beslut i ett sådant ärende. Såvitt framgår av tingsrättens akt är det två av N-O.W:s söner som har ansökt om tillstånd till fastighetsförvärvet hos överförmyndarnämnden och det är också dessa som har överklagat nämndens avslagsbeslut. Förvaltaren får dock med hänsyn till de yttranden som lämnats i ärendet anses ha biträtt ansökan hos överförmyndarnämnden ävensom överklagandet till tingsrätten. Felaktigheterna i förfarandet får härigenom anses vara läkta.
Förmyndare skall med omsorg och nit vårda myndlingens rätt och främja hans bästa och han skall se till att myndlingens medel i skälig omfattning används till nytta för denne, se 13 kap. 3 § föräldrabalken (FB). Härvid gäller att köp av fast egendom måste underställas överförmyndarens prövning (15 kap. 5 § FB jämförd med 4 § i samma kapitel). Det nu sagda gäller även en förvaltare i förhållande till den som förvaltarskapet avser (13 kap. 4 § och 15 kap. 20 § FB).
Vanligen har överförmyndaren att ta ställning till ett redan ingånget köpeavtal eller till ett förslag till köpeavtal beträffande en angiven fastighet. Ingenting hindrar dock överförmyndaren att lämna ett mer eller mindre generellt samtycke till ett fastighetsförvärv, om det kan ske utan risk för den omyndige. Sådana generella tillstånd bör dock inte lämnas annat än i undantagsfall.
Något konkret fastighetsobjekt har inte presenterats i målet och fråga är således om det föreligger förutsättningar att meddela ett generellt tillstånd. Den riskbedömning som härvid måste företas förutsätter god kunskap om myndlingens ekonomi. Någon godtagbar utredning om N-O.W:s ekonomiska förhållanden har inte presenterats i målet. Redan på grund härav skall ansökan lämnas utan bifall.